torsdag 16 maj 2019

De äldsta uppgifterna om gamla riksgränsen mellan Sverige och Norge i höjd med Torps socken i Dalsland

Grunden för så viktiga gränser som riksgränser är ändå ursprungligen rågången mellan byar eller hemman på ömse sidor. Uppodlingen och tidvisa ödeläggelsen p g a krig och pest har då och då förändrat nyttjandet av såväl inägor, utmark som t ex fall för kvarn och såg. Det är förståeligt att konflikter kunde uppkomma om var den enes rätt upphörde och den andres tog vid.

För det gränsparti mellan Torp i Dalsland och Lane-Ryr i Bohuslän som jag här behandlat i flera inlägg finns flera uppgifter om tillfällen då den förfördelade parten har vänt sig till rättsväsendet för att få sin rätt. Häradsrätten har då i första hand grundat sina domslut efter de listor över gränsmärken, vilka kunde uppvisas för rätten.

1273 års listor

Till år 1273 är två närhörande listor knutna. Ett tillägg till den ena talar om ett möte mellan Karl konung och Harald konung då två män vittnade inför dessa att Fylsbäcken (vid Strand och Färgelanda sockens västra gräns) var rätt gränsmärke. De två nämnda har antagits vara Västgötajarlen Karl Suneson och norske kungen Harald Gille. Dessa möttes vid gränsen 1135. Då kan vittnesmålet om Fylsbäcken ha avlagts. Ortnamnsredaktören C. S. Lindstam menar att Fylsbäcken kanske lades till detta år som ett förtydligande efter oklarheter om rätta dragningen. I så fall kan ursprungligen gränsuppteckningen ha varit ännu äldre än från år 1135. Namn som där förekommer i vårt område är Rodina (vidr Raudamyri) - Ofnenn - Krokana - Krakovatn.

1540 års lista (svensk med gemensam kommission)

Nästa gränslista anges vara från 1540 men ett dokument om en tvist kring en ström i Bäveån kan tyda på att rätta året är 1538. Styffe förmedlar ett öppet brev skrivet 18 januari 1554 av Nils Krumme, häradshövding över Dal. Enligt detta ska dannemän inför Valbotinget vittnat att de varit med vid en gränsövergripande syn för 16 år sedan då det fastställts att strömmen tillhörde Höghult. Elof i Höghult fick fortsatt rätten att nyttja strömmen. Då bönderna i Kållebråten hade väckt tvisten måste det ha varit fråga om en fors i Bäveån.

Listan ska ha förmedlats till eftervärlden genom Prosten Halvard Arvidi i Färgelanda 1580. Prostens intyg visades upp av Ingell Olsson i Tolsbo, en skattetorpare under Stuveryr vid en tvist inför Valbotinget 3 oktober 1628. De norske skulle ha byggt ett nytt torpställe över gränsen och även huggit ner skogen på mark som av ålders tid lytt under skattegården Stuveryr. Enligt prostens vittnesskrift  hölls för 40 år sedan en laglig syn med 12 män från vardera sidan. Då blev landamärket lagt och godkänt av landsmännen från båda länderna.

Nu är det tätare mellan märkena än i de äldsta listorna: Walbo Ås Wåle - Rödeklef - Strickelsten - Tagnevad - Kråkevattens sund - Mosebron - diupe råse ström finns mellan länsväg 172 i öster och landsvägen mellan Torsbyn i Torp och Uddevalla. Det förstnämnda märket skall ha legat norr om Valemossen, som i sin tur ligger norr om Lane fotbollsplan, allt strax öster om nuvarande länsväg 172. Rödeklef  var den klev där den gamla landsvägen ledde upp mot platån där fotbollsplanen nu ligger. Denna äldre väg hade en östligare sträckning än nutidens väg 172. Strickelsten har tolkats som Strykesten, en stor sten vid Bäveån, äldst benämnd Krokån. Tagnevad har hävdats vara ett vad över denna å. Kråkevattens sund var en smal passage i Östra Krokevattnet. Mosebron antagligen en bro i samma läge som den nuvarande landsvägsbron i sockengränsen Torp - Herrestad väster om Betvattnet. Diupe råse ström kan vara Stattuterudsälvens fåra, som sockengränsen följer 600 - 700 meter mot sydväst.

Det aktuella gränsavsnittet

Nedan visas aktuella terrängen i fyra skärmklipp från Lantmäteriets Terrängkarta 2019-05-03. De två första visar det östra partiet med den röda vägen, länsväg 172. Tredje och fjärde bilden når till landsvägen mellan Torsbyn i Torp och Uddevalla. Lila linjen är dagens kommungräns mellan Färgelanda och Uddevalla. Torps socken i Färgelanda finns norr om gränsen. Söder om densamma sträcker sig Lane-Ryr österifrån till Vickaretjärn där Herrestads socken möter på bohussidan. Denna gräns har i stort samma sträckning som riksgränsen hade då Bohuslän blev svenskt 1658. Den blå linjen visar gräns för Sågebackens skjutfält där tillträdesrestriktioner gäller.






Märkena nämnda ovan ger en klart sydligare sträckning än nuvarande kommungränsen och den gamla riksgränsen enligt 1600-talets lands- och länskartor. Det torp som olagligt skulle vara upptaget på svenska sidan bör ha legat nånstans öster om Betvattnet. Kanske var det Sjöändan vid Östra Krokevattnets norra ände?

1554 års gränslista (svensk, Gustav Vasa)

Inför år 1554 undersöktes gränsen igen. Initiativet var Gustav Vasas. Tanken var att gränsärendet skulle framläggas vid ett danskt-svenskt möte på Älvsborgs slott detta år. Men danskarna var inte klara med sin gränslista - den kom först året efter och omfattar inte den norsk-svenska gränsen från Göta älvs mynningsområde och norrut. 1554 års gränslista återger alltså endast den svenska uppfattningen om gränsens rätta läge. Men i vårt område ansluter namnen väl till de som 1540 ska ha fastställts gemensamt: walboåsenn - Röda Kleff - Stijke stenn - tronnewad - Krogwadz sund - diwpeström.

1557 års lista (norsk, Uddevallaborgmästare)

Det är möjligt att ovannämnda gränsdragning föranledde två borgmästare i Uddevalla att låta avhöra fyra vittnen och utfärda ett öppet brev om rätta dragningen av gränsen från Göta älv till Valbo-Ryr 1557. Listan finns som avskrift i Nordinska samlingen, därifrån återgiven av Anders Lignell, men också som avskrift av en obevittnad kopia i handlingarna till akten 14-HER-35 av år 1785 i Lantmäterimyndigheternas arkiv. HER står för Herrestads socken. Sträckningen välleboåsen - Rödekielle - Gluggewällen - Bedwadzåås anförs. Med välleboåsen menades inte samma ås som i de två tidigare listorna utan den höjd inne på Stora Höghults område som nu på Terrängkartan kallas Valboåsen, också försedd med triangelpunkt visande 114 m ö h. Valboåsen finns öster om Rökällehagen, utanför första kartklippet ovan. Gluggewällen bör beteckna någon punkt på eller relativt nära dagens kommungräns i anslutning till mossområdet öster om Vickaretjärnet, Gluggevalsmossen. Det tredje märket är troligen den svaga höjdsträckningen kring nuvarande kommungränsen mellan Vickaretjärnet och Betvattnet.

1580 års lista (svensk lista till norsk förmån?!)

Denna lista helt företrädande bohuslänska anspråk är knapphändigt styrkt jämfört med 1540 års lista, vilken är bestyrkt hela 4 - 5 ggr. Kanske tillkom också ett annat dokument i akten 14-HER-35 1785 med avsikten att stärka argumentationen. Kalén fann detta öppna brev rätt egendomligt. Det är utfärdat 80 (1580) av den svenske kommissionären Bendt Svenske till Sjöboe, vilken medverkade vid gränsgenomgången 1554. Märkligt är att han låter två vittnen, Sigurd i Remneröd och Anders Torstensson, utgå från 1554 års gränskommission, nämner de medverkande men med delvis avvikande namn, och utger sig för att återge de då fastställda gränsmärkena. Med tanke på det här redovisade gränsavsnittet bör Remneröd vara Ramnered i Vassända-Naglums socken. En svensk man avviker alltså från 1554 års lista till bohuslänsk fördel! Detta sker utan att Bendt Svenske reagerar för att märkena avviker från dem han själv varit med om att fastställa 1554! Äktheten måste alltså ifrågasättas för denna lista med anspråk på att redovisa märken i den nordligare sträckningen redan 1554.

1650 års lista (svensk lista)

Nästa lista betecknas med året 1650. Den återges i avskrift i R nr 40 (1815). Kalén nämner att inga upplysningar lämnas om den myndighet som anbefallt denna gränssyn. Men av ingressen kan kanske ett antagande dras: "Rätta Landamärken emellan Norrigiet och Väster Götland Nordan Trollhätte Elf så ock Dahls land, som sedan emellan Dahl och Varmeland...". Det förefaller  vara Älvsborgs läns gränser i norr mot Norge (Bohuslän) och grannlänet Värmland som skulle undersökas. Jag antar härav att Landshövdingen i Älvsborgs län beslutat om det hela. Sveno Dalius och Arfved Gudmundsson, länsman i Valbo, intygar att de examinerat och noggrant antecknat namnen.

Den är en avskrift 1675 efter originalet, vilket intygas av Johannes G. Ericus, som 1650 var lagläsare över Dalsland. Listans märken ansluter väl till dem från 1554.

1600-talets kartor

Detta var gränslistorna. Vad säger då de äldsta kartorna från 1600-talet? I Lantmäteristyrelsens arkiv finns fyra kartor över Bohuslän: N1 (utan år), N5 (u å), N10 (1687) och N12 (lådakt, 1689). På dessa liksom några kartor över Dalsland (O7 och O9 u å) är den forna riksgränsen vid denna tid nedklassad till länsgräns. Den svenske kartritaren Kietell Classon Felterus var säkerligen inblandad i det mesta av dessa kartläggningar liksom i sin karta över Bohuslän 1673. Gränsen synes ungefär följa samma sträckning som nuvarande kommungräns, alltså med den nordliga dragningen.

Över Dagsholm nr 1, Ödeborg socken, finns i samma arkiv en avritning från 1687. Glugevale utgör ägofigurens sydligaste hörn, vilket också innebär en förläggning av länsgränsen till det av bohuslänningarna hävdade nordligare läget.

Överväganden

Nu blir det tillkrånglat. De svenska dokumenten med gränslistorna visar en större tillförlitlighet än de som bohuslänningarna hävdade. Samtidigt ger de lands- och länskartor, som upprättades över det nyerövrade Bohuslän efter 1658 stöd för den nordliga dragningen. Kalén hade uppfattningen att främst Stora Höghult under århundradena hade odlat upp mark på norska sidan och därmed egenmäktigt flyttat gränsen söderut. Detta skulle gälla främst området med åker och äng öster om dagens länsväg 172. Efter mina utredningar stämmer inte detta. Öster om länsvägen följde riksgränsen alltifrån de äldsta listorna i stort hägnaden för Stora Höghults åker och äng, precis som idag. Argumentationen härför kräver dock ett eget utrymme vid annat tillfälle.

C. S. Lindstam tog fasta på de äldsta listornas sydligare dragning i det västligare parti, som här har behandlats. Han fann tvärtemot Kalén att den stora förskjutningen skett i nordlig riktning till bohuslänningarna fördel. Han konstaterade också att Kalén placerade flera märken i trakten kring landsvägen Torsbyn - Uddevalla helt fel. Lindstams utredning kring dessa gränsmärkesnamn är tyngre vägande än Kaléns.

Hur kan då differensen mellan de dalsländska och bohuslänska uppfattningarna om gränsen förklaras? En förklaring kan, enligt min mening, till den äldsta, sydliga gränsdragningen vara att uppodlingen och resursutnyttjandet i äldsta tid inte nått så långt. Bebyggelserna Strykesten, Tomten, Sjöändan och Fagerhultsnäs fanns inte. De angivna märkena i sydliga listan återgav kända platser norr om de nordligaste bosättningarna i Herrestad, Bäve och Lane-Ryr. Därmed var exaktheten tillräckligt stor för att klargöra till vilken kyrka och vilket land bönderna i trakten hade att erlägga sin skatt. En annan förklaring skulle kunna vara att skogsmarkerna norr om denna sydliga gränsdragning sågs som allmänning där det inte var nödvändigt att exakt fastslå en gräns.

Värt är också att se på tvisten om strömmen i Bäveån 1554. Tydligen hade strömmen nyttjats lång tid av Stora Höghult. Dalslänningarna inför Valbo häradsrätt drog likhetstecken med att därmed Höghults mark och Sverige sträckte sig till Bäveån. Inget bör dock hindra att en by har nyttjat en resurs i annan by, socken eller rent av i annat land utan att därmed ägandet till marken gått över till ny ägare. Stora Höghult kan ha haft tillgång till strömmen på Kållebråtens mark vid en tid då Strykesten ännu inte var bebodd och skattlagd. 

Vittnesmålen och vidimeringarna är starkast för de dalsländska dokumenten. Men där kan finnas inslag av partiskhet och förvrängning. Vi kan inte säkert fastslå att dessa ger riktigare utsagor än de bohuslänska. Klart verkar dock vara att Östra Krokevattnet och Bäveån (Krokån) i äldsta tid godkändes som rätta gränsmärken. Lämplig mark att odla och bebygga norr om dessa kan ha tagits i anspråk av bohuslänningarna, vilka hade kortast väg till området. Gränsen kom så att i realiteten förskjutas norrut. Vickaretjärnet och Betvattensåsen kom att introduceras som nya gränsmärken. Dalslänningarna stödda av svenska myndigheter ville av förklarliga skäl hävda de ursprungliga sjö- och åmärkena.

Källor

Folk, gårdar och torp i vår hembygd. Bråten, Dagsholm och Ellenö, Frövik, Stora Höghult, Nättjebacka, Rålunden, särskilt s 201-209. Föreningen Sockenböcker i Nättjebacka. Uddevalla 2009

Kalén, Johan: Bohuslänska gränsmärken. Göteborg 1933

OGB, Ortnamnen i Göteborg och Bohus län, I, Lane härad, av C. S. Lindstam, text om resp gränsmärkesnamn samt s XXXI-XXXVII. 1966

Torp. En socken på Dal, s 488-497. 2013

Styffe, G.G.: Handlingar över Skandinaviens historia, 29, s 54-55. 1848 (om Elofs i Höghult rätt till en ström 1554)

Lantmäteriets Historiska kartor med bl a akter från Lantmäteristyrelsens arkiv och Lantmäterimyndigheternas arkiv och Terrängkartan under Kartsök och Ortnamn. https://www.lantmateriet.se