tisdag 28 februari 2017

Om att förena sig vid Junabäck

Junabäcken

I förra bloggposten riktades intresset mot Domneån, som rinner ut i Vättern strax norr om Bankeryd. Längre söderut, ja ända inne i Jönköpings centrum, finner ännu en, tidigt omskriven, bäck sitt utflöde i sjön. Det är frågan om Junabäcken känd från landskapslagarna i samband med Eriksgatan. Numera förefaller stavningen Junebäcken vara den vanliga.

Eriksgatan

Eriksgatan var den färd den nyblivne kungen gjorde genom de centrala landskapen för att vid tingen få sin kungavärdighet bekräftad. Trohetseder skulle ges och kungen skulle ge försäkran att han skulle styra enligt landskapets lag. Namnet Junabäck med dess oklara förled ger skäl att stanna upp.

Enligt Äldre Västgötalagen från mellersta och senare delen av 1200-talet skulle "alla götars ting" utse en gisslan, som skulle fara till Junabäck för att möta kungen. Dit hade östgötarnas gisslomän medföljt för att vittna om att han var ´rätt´ kung.1)  Smålänningarna nämns inte. Bygden kring Vätterns södra del hörde vid denna tid till östgötarnas lagsaga. Tveta härad ingick inte i Tiohärad, det område som senare tillsammans med stora och små härader skulle komma att kallas Småland.

Upplandslagen från 1290-talet ger fler detaljer om eriksgatan och dess sträckning. "Från Uppsala skall man följa honom till Strängnäs. Där skola södermännen taga emot honom och med lejd och gisslan följa honom till Svintuna. Där skola östgötarna möta honom med sin gisslan och följa honom genom sitt land till mitt på skogen Holaved. Där skola smålänningarna möta honom och följa honom till Junabäck."2)

Efter vistelsen hos västgötarna tog närkingarna över kungen vid Ramundeboda (i Tiveden). Vid Uppbåga bro (vid Fellingsbro) tog västmanlänningarna över för att i sin tur lämna över till upplänningarna vid Östens bro (vid landskapets gräns mot Uppland). Enköping var en knutpunkt. Mellan Uppsala och denna stad gick färden både på ut- som hemresa. Innan handelsplatsen Enköping tillkom fanns här Enögla by och kungsgården Ena med tings- och marknadsplats. 

Svintuna gård låg vid Krokek vid Bråviken. Denna del av Kolmården var östgötsk allmänningsmark. Sista stopp för sörmlänningarna innan Kolmården var Jönåker i Jönåkers härad. Som helhet har mötesplatserna för delegationerna varit vid landskapsgränserna eller (av praktiska skäl) i dess närhet vid en större by eller kungsgård. 


Ortnamn med likartad förled

Språkliga band förenar Junabäck med Jönåker och Enköping. Även by- och sockennamnet Enåker, Simtuna härad, Uppland tillhör gruppen. 

Elof Hellquist återger de äldre skrivningarna för Jönköping: fsv. Junakøpunger 1278, Jonæ- omkring 1350, Jöne- omkring 1400, vars första led härrör från Junabækker, Junabäcken. Trots flera tolkningsförsök måste namnet väl alltjämt anses dunkelt, skriver han. Otto von Friesen lämnade 1915 tolkningen med æwinn, ´den beständiga, aldrig sinande bäcken´. Junabäcken är en källbäck. Nysvenska Junabäck är egentligen en lärd fornspråksform. Jöne bäch 1664 representerar sannolikt den då levande talspråksformen. Ett oförklarat jun- föreligger även i fsv. Junaker, nu Jönåker, härad i Södermanland.3)  von Friesen antog samma förled för Enåker.4)

För Jönåkers härad finns skrivningen (ii) Junaaker 1353. Namnet, givet efter en samlingsplats, antas ha övergått till ett bygdenamn och att bygden sedan har inordnats i hundareorganisationen. Samlingsplatsens läge är okänt. Jönåker är formellt identiskt med Enåker.5) 

Förleden i Enåker kan vara ett samnordiskt adj. æwinn ´ständigt, permanent´ och skulle här syfta på en åker som ständigt gav god skörd (von Friesen). Namnet är ursprungligen likalydande med det Jönåker, som ingår i Jönåkers härad.5) 

Magnus Lundgren var tidig med kopplingen mellan namnen Junabäck, Enåker och Jönåker. Men han antog ett personnamn Iune (Iunne)6), vilket Jöran Sahlgren tydligt avvisade.7)  Ännu tidigare hade Johan Nordlander vid behandlingen av namnet Junsele, Ångermanland, sammanställt den där aktuella förleden med den i Jönåker, Jönköping och Junabäck.8)  

Bakom förleden för Enköping kan ligga ett *Ene, antingen med betydelsen 'enbestånd' eller ett likalydande *ene 'vägmöte'. Staden växte upp vid en urgammal vägknut, vilket betygas bl. a. av att Eriksgatans sydliga och nordliga riktningar sammanstrålade här.5) 

Att osäkerheten fortfarande finns kring förleden för dessa namn framgår vid en jämförelse mellan Svenskt ortnamnslexikon, den äldre Svensk Uppslagsbok från 1950-talet och Nationalencyklopedin. Det ovan nämnda är som framgår av noterna främst hämtat från ortnamnslexikonet. Sv. Uppslagsbok uttrycker ovisshet för alla fyra namnen. Nationalencyklopedin finner förleden i Junebäcken sannolikt bildat till ett ord motsvarande fornvästnordiska ýr ídegran´, vilket är den tolkning Jöran Sahlgren gjorde 1959.9)  I konsekvens härmed nämns samma förslag för Jönåker. Beträffande Enköping är uppslagsverket tyst och för Enåker uppges förleden vara oklar.

Den som söker förklaringen till ett ortnamn i skilda källor får på detta sätt ganska ofta helt olika besked - detta tyvärr utan att det anges att andra tolkningar finns eller att tolkningen är osäker.


Samband mellan ortnamnen och Eriksgatan?

Jag har undrat över ett eventuellt samband mellan dessa namn och det faktum att tre av dem passerades av medeltida Eriksgatan. Vid platserna för utbyten av gisslan förenades delegationerna från två landskap. För Junabäck är det bekräftat genom skrivningarna i de gamla landskapslagarna och i Magnus Erikssson allmänna landslag. Ingen uppgift finns om utbyte av gisslan i Jönåker. Men inget hindrar att överlämningen av kungen kan ha skett här innan den enligt landskapslagarna skedde vid Svintuna på södra sidan av Kolmården. Jönåker, norr om Kolmården, var en rikare bygd och kan i ett äldre skede ha haft större möjligheter att svara för boende och mat för ett stort sällskap. 

Vid Ena och Enögla (nuvarande Enköping) skedde inget överlämnande av gisslan men här knöts den ögla som färdvägen bildade, ihop.


Unionsriket Sverige

Den tidiga statsbildningen Sverige bestod av landskap med relativ självständighet. Man skulle kunna tala om en union. Säg ordet med engelskt uttal, tänk på Manchester United och unity. Från latinets union-, unio och unus för 'en' har spridning av ordgruppen skett också till svenskan och flera andra språk. Vi har även 'enhet' och 'förening', verbet 'ena' m. fl. Viktiga platser längs Eriksgatan skulle väl kunna ha innebörder som Unionsbäck, Unionsåker och Unions kungsgård?

Väl medveten om att mina amatörtankar troligen är lätta för forskarna att avfärda, vill jag gärna ha det sagt att sökandet efter sådana här samband är nöjsamma


Noter:
1) Holmblad, Lars G. (1993): Eriksgatan. Från medeltid till nutid, s. 9f., Carlsson Bokförlag. Stockholm
2) Holmblad (1993), s 10
3) Hellquist, Elof (1922): Svensk etymologisk ordbok, sp. 287 på runeberg.org 2017-02-27
4) von Friesen, Otto (1915): I: Meddelanden från Norra Smålands fornminnesförening 4, s. 5 f.
5) Svenskt ortnamnslexikon, (2016): red. Mats Wahlberg, andra upplagan
6) Svenska Landsmål och svenskt folkliv, 10:6, s. 139
7) Sahlgren, Jöran (1959): Namn och Bygd, s. 30 f.
8) Nordlander, Johan (1882): Om sil och sel i norrländska ortnamn..., I: Svenska Landsmål och svenskt folkliv, 2:6, s. 11
9) Sahlgren (1959), s. 36-39









.