Från "firir berghi" till Kungsgården. III

C G Ekerwald och förberget Bynäset

I första inlägget om Kungsgården lät jag Nils Ahnlund lägga fram skälen för att Kungsgården äldst legat i Öne nedanför Öneberget med dess fornborg. Ett tänkt samband mellan fornborgen och uråldriga platsen för jämtarnas allting bör ha utgjort startpunkten för honom och andra äldre skildrare av Jämtland och lett till denna lokalisering. Sedan tillkom uppgiften från 1345 om utökning av kronans egendom i närliggande Mjälle.

Med ”Blad ur Frösö historia” framförde Per Swedmark tvivel om denna gällande uppfattning, vilka jag berättade om i andra inlägget. Som försiktig general lämnade han ändå inte denna då han inte hade avgörande fakta till stöd för ett förkastande. En som dock vågade sig på uppgiften var Jämtlandskännaren och kulturmannen Carl-Göran Ekerwald. Jag har inte läst allt av honom som rör ämnet men har haft tillgång till ”Jämtar på ting” (1988) och ”Jämtarnas historia” (2004) i vilka han framför samma vidhållna ståndpunkt vad gäller tingen och äldsta kungsgården.

Ekerwald ger i ”Jämtar på ting” uppgiften att hedniska nyåret inföll vid vårdagjämningen och var sammankopplat med det förkristna tinget. Alltinget sammanträdde på Frösön i veckan närmast vårdagjämningen. Som dömande instans, lagting, sammanträdde det i juni. Han hänvisar till dokumentet 19/3 1352 ”a almennileghom thingum” och andra där ´jamtamot´nämns. Sistnämnda är den vanligaste benämningen och den betyder ”jämtarnas möte” (s 8).

Ekerwald skriver att alla forskare är helt eninga om att peka ut det smala ”ede” förenande Bynäset med Frösölandet som tingsplatsen. I akterna kallas det Sprotede ”där vattnet sprutar över”. Ibland kallas det Dragedet (s 8f).

Gentemot Ahnlund som placerade tingsplatsen ”framför ett berg” (Öneberget) efter beteckningarna ”firir berghi” och ”Forberg” hävdar Ekerwald att betydelsen är ”näs, udde” vilken stämmer på Bynäset. Ett ”promontorium”, ´förberg´, är det fråga om (s 10).

Sedan går Ekerwald över till att skildra tingets utveckling. När Jämtland kom under norske kungen 1178 tillkom ”sysslomannen”, kungens fogde som en konkurrent (med tingen) om makten. Lagmannen och de 24 utses av kungen, blir ett representationsting vilket kallas landsting fr o m 1600-talet. Ganska tidigt talas om ett särskilt tingshus (18/3 1345 ”j seszstofunni firir berghi”) (s 11-14).

I efterföljande ”Jämtarnas historia” upprepar Ekerwald sina ståndpunkter och påpekar att Kungsgården i dokumenten kallas ”Forberg”, kungens rådstuga, curia (r)egis heter Forberg. Tvisten om lokaliseringen av tingsplatsen är helt i onödan. Ahnlund m fl har brustit i språklig uppmärksamhet. Enigheten har varit desto större om platsen för ett ting med annan benämning, Sprotede, vilket är ett lagting och platsen detsamma som Dragedet (s 113f).

Egentligen är tingsplatserna och tingshusen, Forberg (kungsgården) och Sprotede samma plats (s 114-115). Han kan inte avse exakt samma plats enligt min tanke utan avser troligen samma område eller fastighet.

Egna slutord

Som vi sett kastar Ekerwald helt loss från lokaliseringen till Öne. En förflyttning därifrån har alltså aldrig skett. Kungsgården har alltid legat där den ligger idag, nära Dragedet där tingsplatsen ”Sprotede” fanns. Grunden för hans uppfattning är hans utredning av ”firir” där han hamnar i promontorium, ´förberg´, vilket efter lexikonstudium blir ”näs, udde”. Bynäsberget blir det sökta förberget ur ”firir berghi”. Det finns anledning att utsätta denna tolkning för prövning längre fram.

Källor

Ekerwald, Carl-Göran: Jämtar på ting, utg Jämtlands länsmuseum och Jämtlands läns landsting. 1988

Ekerwald, Carl-Göran: Jämtarnas historia intill 1319, Jengelförlaget för Jemtlandica, Östersund. 2004

Från "firir berghi" till Kungsgården. II

Ur Per Swedmarks "Blad ur Frösö historia"

I första inlägget 14 april presenterade jag skeenden från Frösöns äldre historia med hjälp av historikern Nils Ahnlund och hans skildring i verket Jämtlands och Härjedalens historia, del I, från 1948. Nu är turen kommen till en efterföljare på 1950-talet.

Per Swedmark är namnet och han svarade för en grundlig genomgång av äldre tider på Frösön med boken ”Blad ur Frösö historia” 1955. För ”kongens gård” såg Swedmark ett samband med kultplats, lagting och köpenskap för perioden 1300- till 1800-talet.

Denna gård har inte alltid legat nere vid stranden av Storsjön. Den blev kunglig sätesgård på 1480-talet. Dess fina slätter med åkerfält hade då länge nämnts Västanåker. Hur en förflyttning kom till stånd vid medeltidens slut, anledningen och samtida lokaliseringen av tingsplatsen till det s k Sproteidet är inte helt klarlagt. Hur jorden blev kronans egendom är också oklart. Swedmark förmodade att strandläget var centralare och bättre, vattenförbindelserna på sjön var bra i nära väglöst land och vintertid erbjöd sjön isbana. Han nämnde rullstockar som underlag vid dragning av båtar över Dragedet (s 79).

Swedmark redogör för Ahnlunds förläggning av ”firir berghi” till Öne men nämner samtidigt att denne inte såg saken som helt avgjord i brist på källor. Ett tillägg om Kristina och Olav, inblandade i jordöverlåtelsen 1345, lämnade Swedmark: de var säkerligen syskon (s 80).

Styresmännen på kungsgården var ofta av norskt ursprung, bodde i Norge men var här på kungaärenden. Kungsgården blev knutpunkt för förvaltning och även förknippad med frösötinget ehuru den naturligtvis inte behövde vara tingsplats (s 81f).

Benämningen Förberg återfinns sist 1481, därefter är det Västanåker eller Kungsgården samt tingsplatsen Sprotede som nämns. Sannolikt blir därvid Västerhus kapell tingskyrka. En uppgift är att Västergård var ödegård 1345, en hel gård i Mjälle på 14-15-talen liksom Krågstad (s 82).

Swedmark ger tillkänna viss tveksamhet inför ”firir berghi” vid Öne; platsen som Bull, Ahnlund m fl förespråkat som rätta läget. Han menade att benämningen bör ha varit rätt vanlig för ett jordområdes belägenhet utan avsikt att vara ett egennamn (s 82f). Läget nedanför Öneberget har onekligen en del emot sig som tingsplats och även som kungsgård. Mjälle och Öne är gamla namn som utesluter Förberg, som aldrig nämns i deras sammanhang. Avståndet är också för långt till Hov och Frösö kyrka.

Swedmark såg med inspiration från Edv. Bull trakten vid Hov med sockenkyrkan, talrika forngravar och den utjämnande sluttningen från Stengårdsberget med utsikt mot Hov som lämplig plats för marknad och den redan på 1300-talet nämnda tingsstugan. Naturligt vore att hit även få räkna kungsgården, skrev Swedmark. Han ville med detta lämna ett belysande inslag i det intressanta spörsmålet om ”firir berghi”s plats (s 82f).

Hursomhelst – Västanåker hade läge och jordområden att bli en betydande stormansgård. Detta bör ha varit en anledning till en förflyttning. Tingsplatsen flyttades samtidigt hit och även marknadsplatsen då den förlades i närheten intill vägen på blivande lägerslätten och senare på Glasätts ägor (s 83).

Längre fram i skildringen skrev Swedmark om gårdar och namn på Frösön. I förleden av Sprotede såg han ´spröt´ och dess läge vara detsamma som Dragede. För Öne misstog han sig. Innebörden är inte av ´ö´ utan ´öde´ (s 104). Om Mjälle framhöll han tecknen på en rik äldre historia: Mjälleborgen från 600-800-talen, gravfälten med dess fornhistoria före 1000-talet och skvaltkvarnarna i bäcken, 12 st 1693. Tre hemman anges allt sedan 1500-talet samt närliggande Önet, oftast angivet som krono eller öde (s 150).

Sprotede

Tingsplatsen var här från 1480-talet till fram på 1600-talet. Inga påtagliga märken ses på platsen vid Dragedet. Några sägner finns att tinget hölls utomhus på en tingsvall inhägnad av uppstående stenar. Swedmark menade att läget var bra och centralt, skyddat för insyn och stormar, mitt emot överhetens och laga myndigheters säte.

Jämtlands allting hölls under århundraden i samband med marknaden. Alltingets uppkomst är äldre än kristendomen(s införande). Lagtinget med ombud, de 24 lagrättsmännen ´landsens´, infördes senare (s 90f).

Lagmannen i det senare utnämndes av dansk-norske kungen, kanske från 1400-talet. Landet styrdes av en sysselman, innehade ofta med förläning. En fogde svarade vanligen för omedelbara tillsynen och bodde ofta på Kungsgården (s 91). Då hovrätt infördes av Gustav II Adolf förlorade lagtinget sin betydelse som överinstans, och Sprotede övergavs (s 98).

Vad är nytt?

1. Swedmark var tveksam till ”firir berghi” vid Öne och lade fram tanken att området Stengårdsberget – Hov – Frösö kyrka erbjöd väl så goda förutsättningar för att härbärgera såväl allting, marknad som kungsgård.
2. Vidare så förlade han marknadsplatsen efter förflyttningen av gården till närheten av vägen där lägerplatsen senare tillkom i början av den svenska tiden.               
3. För Kungsgården framhåller han att den inte alltid har legat i nutida strandnära läget vid Bynäsviken.

Jämfört med Ahnlund fördjupar sig Swedmark i orsaker till förflyttningen av kungsgården och lägger stor vikt vid naturgeografiska förutsättningar vad gäller klimat, odling och kommunikationer.

Källa: Swedmark, Per: Blad ur Frösö historia (1955) 

Från "firir berghi" till Kungsgården. I

 

Kungsgården på Frösön

Den som läser om Jämtlands historia kan inte undgå att inse Frösöns centrala roll i äldre tider. Gravfält och högar är det gott om. Tidigt byggdes kyrkor när kristendomen spred sig. Landskapets enda runsten står vid Östersundet. Betydande närvaro fanns av stormän och konung i jordägandet. Ön var också platsen för landskapets ting och den årliga marknadsveckan, Jamtamot, som hölls vid tiden för vårdagjämningen veckan efter S:t Gregorii dag 12 mars.

Vid läsningen framgår snart att olösta frågor finns om det förgångna. Från tidig medeltid finns inte många dokument. När de bevarade senare blev fler är innehållet ibland kortfattat eller svårtolkat. Ibland får eftervärlden nöja sig med beskedet: ”vi vet inte”, vilket gärna ändå följs av ett antagande; något fast att presentera för läsarna vill man gärna förmedla.

För platserna för ting och marknad finns vissa uppgifter men dels kan konkreta uppgifter vara utelämnade ungefär efter tankegången: det är ändå allmänt känt. På den tiden – ja. I eftertiden har ortnamnen förändrats vilket också föranleder osäkerhet. Ett tredje område där osäkerhet råder är kronans jordinnehav på Frösön och Kungsgårdens förhistoria under medeltiden. På detta inriktas fortsättningen av detta inlägg.

Generalstabskartor 1903 Åre 66-1 RAK Lantmäteriet och Östersund 67-1 skärmbild kartbild.com hämtad 2026-04-08, också från Lantmäteriet. 

Ursprunget ”firir berghi”

Om Kungsgårdens tidiga historia är inte mycket känt och det som är skrivet har tolkats på skilda sätt. Känt är att 18 mars 1345 avgjordes i tingsstugan ”framför berget” (firir berghi) ett mål som kom att kraftigt utöka kronans egendom på Frösön. Nils Halstensson hade begått svårt brott mot Tove i Kolnäs. Ett brott för vilket liv och gods stod på spel enligt lagen. Stormannen, säkert son till riddare Halsten Torleifsson syssloman på 1320-talet i Jämtland, kom undan genom att överlämna till kronan halva Mjälle och laxfiske i Ragunda. Konung Magnus Eriksson ägde vid tiden en annan del i Mjälle.

Men dessutom fick hustrun Kristina av sitt eget lägga halva yttergården ”firir berghi” och dessutom andra halvan av samma gård, som hon nu inköpte av Olav Västanaker. Allt skulle för framtiden vara kronans (Ahnlund 1948 s 222 - 224).

Här följs Ahnlunds skildring (1948 s 517-522). Förvaltningens knutpunkt i Jäntland var Kungsgården på Frösön. Första gången den uttryckligen omtalas är så sent som 1410, då den framträder under namnet kungsgården Forbaergh, Förberg. Sista gången detta namn används är 1481, not 7 s 517 (avskrift av brev 3 april 1481, B. E. Hildebrands Saml. till Sv. Diplomatarium, RA). Därefter heter den inget annat än ”Kungsgården”. Den faktiska namnförändringen visas av Rasmus Ludvigssons uppgift från 1560-talet (dateringen till 1575 är felaktig enl Ahnlund, s 517, not 8) att Frösö kungsgård tidigare kallades Förberga men numera Västanåker. Läget har sedan dess inte undergått någon förändring, och det är redan på nu anförda grunder antagligt, att den äldre kungsgården eller Förberg låg på annan plats än den yngre, skriver Ahnlund.

Förberg är den yngre svenska skriftformen för de norskspråkiga urkundernas lokalbeteckning firir berghi, ´framför berget´, som från 1339 till 1380 - då i försvenskade formen fore baerge – sista gången använts om den gamla tingsplatsen på Frösön. Vid Kungsgården finner Ahnlund inget berg som rimligen kunnat föranleda uttrycket ´framför berget´ varför hans slutsats är att gården någon gång flyttats. Det gäller att om möjligt fastställa ursprungliga läget, en fråga av stort intresse genom sambandet med tingsplatsen.

Vid Öne

Han går till de första uppgifterna om kronans domäner på ön och stannar vid det stora målet mot Nils Halstensson 1345. Den mark i Mjälle som Nils fick lämna låg ”uppsides” konungens befintliga jord. Den jord som hustrun Kristina köpte av hirdmannen Olav Västanåker lades samman med Kristinas eget och anges som firir berghi. Såväl Nils som Kristina/Olavs domäner kallas i dombrevet ”yttergårdar”. Frågan för Ahnlund är nu om dessa låg nära varandra eller på skilda håll.

Han ser det som sannolikt att de låg nära varandra. Talandes för detta nämns bl a att Olav Håkansson Västanåker sannolikt var son av hirdmannen Håkan ”a Öyni” eller ”i Öy”, vilket enligt sammanhanget inte lär kunna vara annat än nuvarande Önet, på stranden framför det högt uppstigande Öneberget. Beteckningen ´framför berget´ skulle då syfta på detta berg. Att Olav var med på att sälja sin jord kan ha berott på att han kanske var bosatt på annat håll, kanske närmare den senare Kungsgården (s 520, not 4: Enning s 15).

Mycket talar för Öneberget skriver Ahnlund och hänvisar till Gustaf Hallström, vilken först framhöll detta (s 520, not 5: ”Mjälleborgen”, Fornvårdaren IV, 1931, s 52 ff., särsk s 63 f). Enda hittills påvisade fornborgen i Jämtland låg här, kallad ”Mjälleborg” på en karta från 1676. Mjälle tillhör den mycket gamla traditionen av äkta hem-namn (Mieldeim 1345). Folktraditioner i äldre tid berättade om en jätte Frös eller Fröse, som skulle ha bott vid Öneberget eller vid dess fot. På en karta från 1697 finner man ”gamla galgplatsen” just på gränsen mellan Mjälle och Öne, vilket ger en viss prägel av där utövad rättskipning.

Efter flyttning västerut

Ahnlund ser namnändringen från Förberg till Västanåker (Rasmus Ludvigssons uppgift) som en smula onödig om dessa platser ha legat i varandras omedelbara närhet och båda ingått i Kungsgårdens ägor, av vilka en del på 1700-talet kallades ”västra åkren” (s 521, not 1: Så på en karta över Kungsgården 1743 LMA. Det allmänna antagandet har varit att platserna legat helt nära varandra. F Burman antog, att Förberg innefattat den egentliga kungsgårdsmarken och trakten kring gamla Skansen, Västanåker ägorna väster om Skansen. Detta var hans egen slutsats. Burmans Dagboksanteckningar 5 aug och 25 sept 1798, Norrländsk. Saml. III, s 99 och 104).

Utom försvinnandet av själva namnet Förberg synes den betydande byggnadsverksamhet som man lär känna genom det 1493 avgivna intyget om Olav Bagges förvaltning av Kungsgården, styrka att en verklig förflyttning ha ägt rum. Under förutsättning att så förhåller sig måste dock gårdsägorna tidigare ha förskjutits i västlig riktning menar Ahnlund.

”Att det nya lagtinget, från tiden omkring 1480, förlades till Sproteid och alltså strax i närheten av Kungsgården på dess antagna nya plats går slutligen väl samman med den bild av utvecklingsförloppet, som måste anses ha sannolikhetens stöd. Säkert är, att en lokaliseringav ”firir berghi” till den västerut belägna Kungsgårdens grannskap möter allvarliga hinder.”(s 520)

År 1347 begärde konung Magnus Eriksson ett dagsverke av jämtarna till uppbyggande av kronans gårdar. Uttrycket ”uppreising” innebär närmast återuppbyggnad. En av de aktuella gårdarna låg på Frösön och bör enligt det föregående ha haft sitt centrum i Mjälle. Den ökades nu kraftfullt. Här avslutas Ahnlunds skildring och tolkning av hur turerna kan ha gått kring en ursprunglig lokalisering av gården ”firir berghi” till Öne och en senare förflyttning till Kungsgårdens nuvarande placering vid Storsjöns västra strand.

Fortsättning följer

I kommande avsnitt kommer jag att beröra andra bidrag från forskare och intresserade, vilka i stort ansluter till Ahnlunds tankar, och därefter ta upp den avvikande uppfattning som hävdar att ”firir berghi”-benämningen tillkommit p g a kronogodsets belägenhet mitt för Bynäsberget, så som Kungsgården ligger idag. Sist hoppas jag kunna presentera egna förslag för lokalerna ”firir berghi”, tingsplatsen ”Sproteid” och marknadsplatsen Jamtamot.

Litteratur:

Ahnlund, Nils (1948): Jämtlands och Härjedalens historia, Första delen intill 1537 (I)