Ur Per Swedmarks "Blad ur Frösö historia"
I första inlägget 14 april presenterade jag skeenden från Frösöns äldre historia med hjälp av historikern Nils Ahnlund och hans skildring i verket Jämtlands och Härjedalens historia, del I, från 1948. Nu är turen kommen till en efterföljare på 1950-talet.
Per Swedmark är namnet och han svarade för en grundlig genomgång av äldre tider på Frösön med boken ”Blad ur Frösö historia” 1955. För ”kongens gård” såg Swedmark ett samband med kultplats, lagting och köpenskap för perioden 1300- till 1800-talet.
Denna gård har inte alltid legat nere vid stranden av Storsjön. Den blev kunglig sätesgård på 1480-talet. Dess fina slätter med åkerfält hade då länge nämnts Västanåker. Hur en förflyttning kom till stånd vid medeltidens slut, anledningen och samtida lokaliseringen av tingsplatsen till det s k Sproteidet är inte helt klarlagt. Hur jorden blev kronans egendom är också oklart. Swedmark förmodade att strandläget var centralare och bättre, vattenförbindelserna på sjön var bra i nära väglöst land och vintertid erbjöd sjön isbana. Han nämnde rullstockar som underlag vid dragning av båtar över Dragedet (s 79).
Swedmark redogör för Ahnlunds förläggning av ”firir berghi” till Öne men nämner samtidigt att denne inte såg saken som helt avgjord i brist på källor. Ett tillägg om Kristina och Olav, inblandade i jordöverlåtelsen 1345, lämnade Swedmark: de var säkerligen syskon (s 80).
Styresmännen på kungsgården var ofta av norskt ursprung, bodde i Norge men var här på kungaärenden. Kungsgården blev knutpunkt för förvaltning och även förknippad med frösötinget ehuru den naturligtvis inte behövde vara tingsplats (s 81f).
Benämningen Förberg återfinns sist 1481, därefter är det Västanåker eller Kungsgården samt tingsplatsen Sprotede som nämns. Sannolikt blir därvid Västerhus kapell tingskyrka. En uppgift är att Västergård var ödegård 1345, en hel gård i Mjälle på 14-15-talen liksom Krågstad (s 82).
Swedmark ger tillkänna viss tveksamhet inför ”firir berghi” vid Öne; platsen som Bull, Ahnlund m fl förespråkat som rätta läget. Han menade att benämningen bör ha varit rätt vanlig för ett jordområdes belägenhet utan avsikt att vara ett egennamn (s 82f). Läget nedanför Öneberget har onekligen en del emot sig som tingsplats och även som kungsgård. Mjälle och Öne är gamla namn som utesluter Förberg, som aldrig nämns i deras sammanhang. Avståndet är också för långt till Hov och Frösö kyrka.
Swedmark såg med inspiration från Edv. Bull trakten vid Hov med sockenkyrkan, talrika forngravar och den utjämnande sluttningen från Stengårdsberget med utsikt mot Hov som lämplig plats för marknad och den redan på 1300-talet nämnda tingsstugan. Naturligt vore att hit även få räkna kungsgården, skrev Swedmark. Han ville med detta lämna ett belysande inslag i det intressanta spörsmålet om ”firir berghi”s plats (s 82f).
Hursomhelst – Västanåker hade läge och jordområden att bli en betydande stormansgård. Detta bör ha varit en anledning till en förflyttning. Tingsplatsen flyttades samtidigt hit och även marknadsplatsen då den förlades i närheten intill vägen på blivande lägerslätten och senare på Glasätts ägor (s 83).
Längre fram i skildringen skrev Swedmark om gårdar och namn på Frösön. I förleden av Sprotede såg han ´spröt´ och dess läge vara detsamma som Dragede. För Öne misstog han sig. Innebörden är inte av ´ö´ utan ´öde´ (s 104). Om Mjälle framhöll han tecknen på en rik äldre historia: Mjälleborgen från 600-800-talen, gravfälten med dess fornhistoria före 1000-talet och skvaltkvarnarna i bäcken, 12 st 1693. Tre hemman anges allt sedan 1500-talet samt närliggande Önet, oftast angivet som krono eller öde (s 150).
Sprotede
Tingsplatsen var här från 1480-talet till fram på 1600-talet. Inga påtagliga märken ses på platsen vid Dragedet. Några sägner finns att tinget hölls utomhus på en tingsvall inhägnad av uppstående stenar. Swedmark menade att läget var bra och centralt, skyddat för insyn och stormar, mitt emot överhetens och laga myndigheters säte.
Jämtlands allting hölls under århundraden i samband med marknaden. Alltingets uppkomst är äldre än kristendomen(s införande). Lagtinget med ombud, de 24 lagrättsmännen ´landsens´, infördes senare (s 90f).
Lagmannen i det senare utnämndes av dansk-norske kungen, kanske från 1400-talet. Landet styrdes av en sysselman, innehade ofta med förläning. En fogde svarade vanligen för omedelbara tillsynen och bodde ofta på Kungsgården (s 91). Då hovrätt infördes av Gustav II Adolf förlorade lagtinget sin betydelse som överinstans, och Sprotede övergavs (s 98).
Vad är nytt?
- Swedmark var tveksam till ”firir berghi” vid Öne och lade fram tanken att området Stengårdsberget – Hov – Frösö kyrka erbjöd väl så goda förutsättningar för att härbärgera såväl allting, marknad som kungsgård.
- Vidare så förlade han marknadsplatsen efter förflyttningen av gården till närheten av vägen där lägerplatsen senare tillkom i början av den svenska tiden.
- För Kungsgården framhåller han att den inte alltid har legat i nutida strandnära läget vid Bynäsviken.
Jämfört med Ahnlund fördjupar sig Swedmark i orsaker till förflyttningen av kungsgården och lägger stor vikt vid naturgeografiska förutsättningar vad gäller klimat, odling och kommunikationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar