Gränsmärket Grågåsberget och gamla riksgränsen öster om länsväg 172

Den gränskommission, som på uppdrag av Gustav Vasa utredde riksgränsens sträckning mot danskt och norskt område 1554, presenterade några gränsmärken i höjd med Stora Höghult, Torps socken, Färgelanda kommun. Namnen var Grågåsberget följt av Valboåsen, Röda klev och Stickesten. För Grågåsberget är det första gången det omtalas. De andra fanns med redan 1540 i den gränslista, som skall ha tagits fram med en nationsövergripande kommission. Alla fyra är medtagna på kartan till lantmäteriakten Lane-Ryrs sn, Kållebråten 1 Gränsbestämning av år 1743 i Lantmäteristyrelsens arkiv. Se kartutdraget publicerat här på denna blogg den 3 juli 2019. Stickesten är utanför utdraget men är utskrivet där ett stort stenblock finns vid Bäveån, söder om gården Strykesten. Denna karta ritades med anledning av en gränstvist mellan Höghult och Kållebråten/Strykesten i början av 1740-talet. Dalslänningarna i Stora Höghult hävdade då att gränsen inte skulle gå rakt igenom deras åker och äng utan söder om inägomarken.

År 1782 i samband med storskifte för Stora Höghult accepterade de bohuslänska grannarna att höghultsborna fick fortsätta använda sin inägomark söder om den fastställda gränsen, i vilken Röe källa, som nämndes i senaste blogginlägget, utgjorde ett av gränsmärkena. En stenmur följer sedan länge södra kanten av Stora Höghults inägomark. Dit flyttades gränsen och samma snirklande sträckning har än idag kommun- och sockengränsen.

De två inledande svenska gränsmärkesnamnen ovan innebär båda höjdlägen, berg resp ås. Det senare förtydligas som en våle, ´vårdkas´ 1540 och på 1743 års gränsbestämningskarta. På Grågåsberget i öster passerade den gamla gärdesgården berget norr om högsta punkten. Stenmur finns inte på detta avsnitt. Enligt nämnda karta hette närmaste torp i Stora Höghult Svarvaretorpet, som också uppges vara oskattlagt. I södra kanten av torpets äng, där skog nu växer, har jag funnit en gränssten, som leder tanken till fågeln grågås. Så här ser den ut där den ligger i kommun- och sockengränsen.

 Gränssten på norra delen av Grågåsberget. Eget foto 2017-04-07

I april och maj 2016 skrev jag fyra blogginlägg om ortnamn där grågås ingår i namnet. I ett flertal fall kunde jag koppla grågås till gränsmärken. Namnet Grågåsberget i 1554 års gränslista visar inte bara att det är ett berg utan också att där finns ett gränsmärke, vanligen en sten som kanske eller kanske inte liknar fågeln. Den mindre stenen som på fotot syns där bakom har möjligen förr varit uppställd på stenen i förgrunden. 

På Grågåsbergets topp finns inget som tyder på att där varit ett gränsröse. Den avbildade stenen finns norr om högsta toppen. Kanske fanns den där redan 1554 liksom 1782, i gärdesgårdens sträckning? I så fall tog dalslänningar i lite när man i hävdade berget (toppen) vid 1740-talets tvist. Det kan man också ha gjort för nästa märke, vålen på Valboåsen. Vid denna höjdsträckning visar stenmuren dagens gräns i nedre delen av sluttningen. Åker och äng togs upp av höghultsborna så långt upp i berget som det var praktiskt möjligt. Där restes gärdesgården. 

På kartan här nedan återfinns Grågåsberget i nedre kanten, nästan helt borta i sydöstra hörnet (berget är även utsatt på 1743 års karta). Gränsstenen på mitt foto finns vid sista svaga gränsvinkeln innan högra kanten tar vid. Valboåsen är den bergiga höjdsträckningen norr om Valemossen. Trots den kuperade terrängen löper stenmuren/gränsen nästan helt rakt i nära 400 meter. Beteckningen Valboåsen på berget med triangelpunkten förefaller vara ett verk, framgångsrikt sådant, av de bohuslänska grannarna. Gränspunkten bestämdes av lagmansrätten 1744 till södra foten av detta berg.

Skärmklipp 2019-07-14 från Topografiska karta, lantmateriet.se

Vid en undersökning av akten 14-LAR-74 Laga skifte, ägoutbyte för Finnsbo, Norra Ryrs socken (som Lane-Ryrs socken då hette) fann jag att ägan nr 201 (där Grågåseberget är) kallades Smegårdsbergen. Smedgården är förmodligen ett annat namn för Svarvaretorpet. Ägan nr 204 är en äga i nedre, sydvästra delen av sluttningen av äga 201, Grågåseberget. Den kallas Bjornene. Nr 207 och 208 benämns Bjorndalen. Dessa namn för tanken till gränslistan från år 1273 (b), som har det hittills inte lokaliserade Biarnaas nordvästligare än Galgasaur som av Kalén placerats på Bohusgränsen med Västergötland på andra sidan. Efter Biarnaas ska Stikksas följas av Rodena (vidr Raudamyri) och därefter av Ofnenn och Krokana. 

Kalén misslyckades att med någon sannolikhet förlägga dessa till terrängpunkter, bl a för att han kastade om angiven ordning utifrån ett vittnesmål från Fr. Hj. Palmqvist, som skulle vara väl bekant med gränsen här. Enligt denne finns det en klyfta i Grågåseberg som enligt befolkningen heter Ugnen eller efter uttalet Ommen. Kalén menar att denna klyfta kan avse Ofnenn, detta så mycket mera som samme meddelare förklarade sig inte känna till någon liknande klyfta utmed gränsen ända bort till Vickaretjärnen. Kalén förlade därför Ofnenn och Grågåseberg till samma plats, det märkliga röset i klyftan mycket nära Finnsbos norra spets. Men som kartan från 1743 och senare skifteskartor visar så ligger alltså Grågåseberg inte här utan öster om Tranemossens södra del. De äldre uppgifterna bör vara pålitligare vilket leder till slutsatsen att dessa två gränsmärken inte kan förläggas till samma plats. 

Röset kallat Ugnen eller Ommen är anmärkningsvärt. Om uppgiften stämmer bör det ha varit ett tidigt gränsmärke på riksgränsen men i så fall har troligen ordningen mellan gränsmärkena blivit omkastad i listan 1273 b. 

Så här ser det ut. Första fotot är taget från en plats nära gamla riksgränsen in i klyftan i berget. Anledningen till att gränsen inte når röset i bildens mitt är förmodligen att gärdesgården av praktiska skäl inte sattes upp in i klyftan utan följde bergskanten där utanför. Sedan fastställdes gränsen att följa inhägnaden.

Eget foto. 2017-04-07

Eget foto 2017-04-07

Själva röset är uppsatt på en jämn, avrundad jordfast sten eller berghäll. Likheten med en ugn kan avse klyftan eller stenen som kan ha setts som en upphöjd eldplats.

Misstanken att den ursprungligaste gränsen från äldsta tid närmare anknyter till gränsen för höghultsböndernas uppodling än till det verklighetsfrämmande bohuslänska hävdandet av linje rakt genom Stora Höghults åker och äng, får dessutom näring av namnet på äga 209, vid B på kartan nedan. Det berget kallas Trättare-Berg. På kartan här nedan finns de nämnda ägonumren. Norr är till höger på kartan. Gränsröset vid XIII är alltså nära Finnsbos nordligaste hörn. Denna karta är den första där kartritaren helt riktigt placerar södra delen av Tranemossen i Bohuslän. Alla tidigare, från 1743 års gränsbestämningskarta till de för storskifte och laga skifte för Stora Höghult har hela mossen i Dalsland! 

Tredje och sista konceptkartan från akt 14_LAR-74 Laga skifte, ägoutbyte för Finnsbo, Lane-Ryrs sn, 1832. lantmateriet.se

Det okända Biarnaas kan nog ändå inte vara i denna trakt. Avståndet är mycket långt till det föregående, Galgasaur. Anders Lignell förlade gränsmärket mellan Siverbo, Lane-Ryr och Torsbo, Frändefors. Kalén skriver att bygdens folk inte känner till någon Björnåsen i den trakten numera. Men kartan visar mig att där finns det största höjdpartiet längs gränsen sydost om Tronemossen. Placeringen får ses som rimlig.

Sedan skall Stikksas komma. Utan belägg vill jag föreslå det berg, som finns 300 meter öster om Grågåseberg. Sett från gränsstenen på det första fotot viker gränsen mot sydost för att ´sticka´ av, eller rakt mot, detta berg. Framme vid bergsfoten viker gränsen 90 grader till vänster. Denna ovanliga vinkel visar att bergsfoten, mittpunkten på densamma och utgångsläget för att nå mittpunkten, dvs stenen, hade betydelsefulla roller vid gränsbestämningen. 

Efter Stikksas skulle Rodena komma. De äldsta listorna från 1273 bör rimligen ha ett gränsmärke där länsväg 172 och för länge sedan en ridväg passerade mellan Bohuslän och Dalsland. Om nu betydelsen är ´raden, høidedraget´som Kalén anger, vill jag föreslå höjdsträckningen i öst-väst där gränsen  är ganska rak öster om länsvägen. Se skärmklippet från topografiska kartan ovan. Denna höjd och stigningen upp i kleven är ganska framträdande för den som färdas norrifrån. Ett alternativ kan vara bergåsen som löper väster om gränsen där denna går i syd-nord. Men ett utsträckt gränsföremål i öst-väst verkar mera troligt här.

Mossen norr om det första alternativet heter Röd Kiälle Måsse på 1743 års karta. Frågan är om namngivningen på denna karta, präglad av bohuslänska intressen, kan ha ändrats från ett ursprungligt Raudamyri?  I listan 1273b finns nämligen tillägget efter Rodena: ´vidr Raudamyri´. 

Kalén hittade en Rörmyran i akten 14-LAR-152, en rågångstvist av år 1881. Denna ligger dock i dalgången Björndalen mellan Stora Höghult och Strykesten. Kalén placerade på kartan Rörmyran, som han menade kunde vara Raudamyri, alldeles för nära landsvägen på sin illustrerande generalstabskarta. Vid Rörmyran hamnade istället Krokana där ingen å, och allraminst, Krokån rinner! Tanken går också till frågan om där finns ett samband mellan ´röd´och Rodena-namnet.

Vad är här visat? Främst framgår hur man genom att söka i litteratur och lantmäteriakter med kartor sedan kan ge sig ut i terrängen för att förhoppningsvis finna pusselbitar som leder till att man kan bekräfta eller korrigera den kunskap som hittills vunnits. En gränssten, som kan vara den ´grågås´ som gett namnet Grågåsberget har hittats.Mina placeringar av Stikksas och Rodena är förslag, som jag finner mera troliga än de Kalén redovisar. En kombination av de äldsta märkena med 1500-talslistorna visar, vill jag hävda, att dalslänningarnas uppfattning om rätta gränsläget vid 1740-talets tvist låg närmare sanningen än den bohuslänska. Det skulle varit roligt att ha varit med vid synen och lagmansrättens förhandling och kunnat lägga fram vad jag nu uppmärksammat så att rättens utslag kunde ha blivit något annat än vad det tyvärr blev!

Källor

Folk, gårdar och torp i vår hembygd. Föreningen Sockenböcker i Nättjebacka. Uddevalla 2009

Kalén, Johan: Bohuslänska gränsmärken. Göteborg 1933

Torp. En socken på Dal, red. Ingemar Lindhe. 2013

Lantmäteriakter med kartor för Stora Höghult, Torps socken, Kållebråten, Finnsbo och Strykesten, Lane-Ryrs socken hos lantmateriet.se

Röe källa - en gång riksgränsmärke

Rödekiälle är belagt som riksgränsmärke från 1557, då hävdat från norsk sida. Från svensk sida hävdades Rödeklef vid vägen c:a 500 mot söder. Efter en tvist om skogsintrång på 1740-talet blev källan fastställd som gränsmärke 1744. Platsen är Rökällehagen c:a 200 m Ö om länsväg 172 nära gränsen mellan Färgelanda och Uddevalla kommuner.

Positionen enligt kartor.eniro.se

Det är fråga om en kallkälla i tidigare äng. Nu växer blandskog på platsen. Endast några meter väster om källan är ängen fortfarande öppen. Källan är c:a 9 x 4 meter orienterad i SV-NO. Kanterna är oregelbundna. Frånrinnande vatten silar över kanten mot SO. Det har antagits att förleden i namnet skulle bero på rödfärgning från rost. Enligt Kalén, s 93 och Torp En socken på Dal, s, 492, har den varit timrad (enligt en uppgift från 1925). Vid mitt besök på platsen 2019-04-19 kunde inte någon rostfärgning iakttas. Källan är välkänd, den används för bevattning och tidigare togs även dricksvatten härifrån (Torp..., s 492).

Vy mot NO. Eget foto 2017-05-15

Den är utsatt på karta Kållebråten 1 år 1743 i Lantmäteristyrelsens arkiv. Källan blev utgångspunkt för den räta riksgränsen väster om nuvarande länsväg 172. Gränsen finns kvar som landskaps-, kommun-, hemmans-, socken- och häradsgräns. Men vid storskifte för Stora Höghult, Torps s:n, 1782 framgår att de bohuslänska grannarna i Kållebråten är överens med dem i Stora Höghult att de senare får fortsätta att bruka den åker och äng som de sedan lång tid brukat söder om gränsen vid Rökälla. På Lantmäteriets kartor är nu gränsen ritad längre söderut i den sträckning, som gällt för Stora Höghults gärdesgård i flera hundra år.

Utdrag från östra delen av 1743 års karta. Röde Kiälla och Röde Kleff utsatta i västra delen. Streckade linjerna avgränsar tvisteparken. Källa: Lantmäteriets Historiska kartor på nätet 

Källan miste funktionen som riksgränsmärke när Bohuslän blev svenskt 1658. Efter 1782 ligger den inte i någon gräns men har fortfarande funktionen som syftpunkt för den räta gränslinjen väster om länsväg 172. Med den stolta traditionen borde Röde källan kunna upphöjas till fornminne.

Källor:

Kalén, Johan: Bohuslänska gränsmärken, särskilt s 93. 1933

OGB, Ortnamnen i Lane härad, 1, red. Carl Sigfrid Lindstam, s 374. 1966

Torp. En socken på Dal, red Ingemar Lindhe, s 193 f och s 492.

Lantmäteriakter för Stora Höghult, Torps s:n, Färgelanda k:n och Kållebråten, Lane-Ryrs s:n, Uddevalla k:n