Studenter, kalkonhalsar och Hälsingland

Som student vid Universitetsfilialen i Karlstad tidigt 70-tal hände det att jag besökte Kåren, d.v.s. Karlstads Studentkårs Klaraborg och dess pub vid Klarälvens strand. Tilltugget till ölen var grillade kalkonhalsar. De smakade som de skulle men köttet kring halsarna var inte mycket att hurra för. Efter endast lite gnagande kom man till vägs ände, d.v.s. in till benet med dess kotor. Detta tilltugg lär förresten ha levererats av en släkting till mig, Lanthandlar´n i Ulfsby, Olle Mossberg. Han satsade då på catering av mat med exotisk karaktär från sydligare nejder. Här kom kalkonerna in. Denna fågel var då en nyhet på svenska matbordet. Då kalkonköttet var tillrett återstod bl. a. halsarna. Den gode affärsmannen fann marknaden även för dessa - studenterna!

Nutida studenter har gått över till tapas och andra smårätter. Fågelhalsar uppskattas istället desto mera som hundtugg av våra fyrbenta vänner. Polska företaget Petmex Company har hönshals i sortimentet. Hönshalsen får här illustrera kalkonhalsen då den påminner om denna. Så här ser den ut.

 Källa: Petmex hemsida

Begrundande dessa ben flyter mina tankar över till de 'halsar', som via omljud lär ha gett namnet på invånarna i landskapet Hälsingland. Invånarnamnet kom först och därav bildades sedan namnet på bygden 'hälsingarnas land'. Att en eller flera 'halsar' i naturen ligger bakom benämningarna verkar det råda enighet om bland språkforskarna. Kusten i Hälsingland har ett flertal möjliga sund eller höjdsträckningar i de gamla bygderna Alir, Sunded och Nordanstig. Även söder och norr om landskapet finns sund, som har utpekats som tydliga 'halsar'. Hälsingarnas områden sträckte sig under medeltiden längre norrut efter Bottenhavets och Bottenvikens kuster. Så eventuellt vill kanske någon överväga terrängformationer även utanför dagens Hälsingland. 

De flesta svenska ortnamnsforskarna har någon gång intresserat sig för namnet Hälsingland. De som senast på djupet sammanfattat diskussionen och försökt peka på några tänkbara smala vattenleder in till huvudbygderna är Stefan Brink och Lennart Hagåsen. I uppsatser i tidskriften Namn och Bygd 1981 resp. 2001 försöker de även lokalisera kritiska sund under järnåldern, den tid då benämningarna bör ha tillkommit. Då stod havet c:a 10 - 15 meter högre än idag. Genom att rekonstruera den dåtida vattenlinjen har dessa forskare kunnat peka på flera smala passager till vilka dåtidens sjöfarare bör ha varit hänvisade för att nå bryggor och byar. 

Vid läsningen av uppsatserna konsulterade jag dagens Terrängkarta, som Lantmäteriet ger tillgång till på hemsidan www.lantmateriet.se. Jag finner då att Söderhamnsfjärden är en tydlig passage in till det vidgade landet kring Söderhamn med Norrala och Söderala, d.v.s. huvudbygden Alir. 

 Det inre och smalaste partiet av Söderhamnsfjärden   Källa: Terrängkartan, Lantmäteriet 2016-12-29

Höjdskillnaderna är här så stora (vilket visas av kartans höjdkurvor med 5 meters ekvidistans) att de båda sidornas fyrfaldigt upprepade 'taggiga' karaktär framgår för landlinjerna såväl idag så som de måste ha varit på järnåldern. På den sydvästra sidan måste förr inbuktande vikar ha funnits mellan de utskjutande höjdpartierna. De bergiga uddarna och vikarna ligger parvis mitt emot varandra. 

Formationen påminner onekligen om de återkommande upphöjningarna i halsar som t. ex hönshalsarna ovan visar. Emellan dessa är benet smalare. Järnålderns människor i dessa trakter gnagde säkert på olika sorters ben och var väl bekanta med hur halsar såg ut då de befriats från köttet. Sjöfarande i dåtidens Söderhamnsfjärden kan ha sett varje par av uddar som en 'hals', d.v.s. smalt ställe, men kanske även betraktat hela denna sträcka med återkommande 'kotor' som påminnande om en avgnagd hals. Platsen kan därför vara giltig såväl för namngivning efter singulär som plural innebörd.

Denna lokalitet tillför något nytt jämfört med tidigare förslag. Landformerna på sundets sidor kan ses som en 'gjutform' för ('höns-)halsen'. Sluttningarna (och fjärdens botten) ger det yttre skalet för formen medan luften däremellan fyller ut det som för (höns-)halsens del utgör ben med kotor. Elementen vatten och jord har funnits med även i tidigare tolkningsförsök. Här tillkommer även luft.    

Intressant är att Brink i sin uppsats på s. 129 återger Danmarks Stednavn 3 med utdrag om ortnamnselementet Hals. Där anges att det är samma ord som kroppsdelen 'hals' och att det används bildligt för benämning av lokaliteter som liknas med en hals. Genomskinliga likhetsnamn som tas upp är Gaasehals och Hestehals. Med gåsen närmar vi oss kalkonen och hönan!

Det är inte min mening att här ta ställning för vilket smalt ställe eller ställen som kan ha gett upphov till landskapsnamnet. Men då den karaktär som jag här pekar på för det största inloppet vid kusten (både förr och nu) inte verkar ha tidigare uppmärksammats, fann jag det värt att uppmärksamma denna fjärd. Alir var landskapets sydligaste huvudbygd. Denna mötte först sjöfarande som kom söderifrån. Hovs hallar vid Skånegränsen anses ha lett till benämningen 'hallänningar' och Halland för det norr därom liggande landet. Tanken överförd till Hälsingland ger förstås ett visst försteg för att även namngivningen här uppe kan ha skett utifrån sydligt perspektiv.  

Hoppas att någon läser detta. Inte vill jag ha skrivit förgäves och sen bli sittande med min 'tvättade hals'!    

  

   

Gränsmärken och gammal lag, Grågås (3)

Så fortsättes med genomgången av ortnamn möjliga att knyta till gränser och gränsmärken.

Jönköpings län

Först ser vi på *Grågåsahall, en gränssten som finns beskriven till 1747 enligt kartotekskortet. Den skall ha utmärkt gränspunkten där Dörarps socken, Sunnerbo härad, Kronobergs län möter Tånnö och Hångers socknar, Östbo härad, Jönköpings län. Platsen är Färjansö i sjön Vidöstern och återfinns på ek. karta Rolstorp5D5i från 1952.

I Kävsjö socken, Östbo härad finns Grågåsamaden, åkermark och mossodling. Se ek. karta Kävsjö6D1h från 1955. Här ger inte kartbilden någon säker vägledning. Visserligen kan den odlade marken sägas avgränsas av två skiftesgränser, men det är oklart var viktiga gränsmarkeringar finns. Möjligen kan gränslinjen SO om maden vara den jag söker. Den utgår från triangelpunkt vid röse och fornminne vid Rörstorp i NO och utgör en viktig baslinje för flera skiftesgränser sträckande sig mot NV. Där skiftesgränsen från madens norra kant korsar landsvägen längre västerut finns också en väghållningssten, vilken är registrerad som fornminne av Riksantikvarieämbetet.

Så över till Västbo härad. I Reftele ligger Grågåsamossen, som hittas på ek. karta Väcklinge5D7d av 1955. På norra sidan vinklar en skiftesgräns. Till samma plats ansluter ännu en skiftesgräns. Förmodligen finns här det gränsmärke som har orsakat namngivningen av mossen. Men även detta fall är tyvärr oklart.

I Bredaryds socken i samma härad är flera öar ute i en stor mosse avgränsade med skifteslinjer runtom resp ö från den angränsande mossmarken. Denna är till stor del ianspråktagen för torvupptagning. Två av öarna heter Grågåsö, Stora och Lilla. Karta är ek. karta Lappebol5D8f från 1955.

Som helhet bekräftar inte beläggen från Jönköpings län min hypotes lika tydligt som de tidigare redovisade namnen. Men låt oss inte nedslås utan gå vidare till Värmlands län,

Värmlands län

Här är namnen koncentrerade till Säffle kommun. Flera finns på Värmlandsnäs och i Lurö skärgård i Vänern. 

Grågåsdalen är en dal på östsidan av Värmlandsnäs, i Ny socken, Näs härad. Kartan är ek. karta Örö10D1a från 1964. Dalen ligger strax norr om sockengränsen mot Botilsäter, likaså i Näs härad. Dalen torde ha fått sitt namn efter det bronsåldersröse, som ligger på Kroksnäs udde vid Vänern. I röset är ett femstensrör uppsatt upplyser Riksantikvarieämbetets Fornsök. Röset ligger 12 meter NNV om dagens sockengräns. *Grågås Sten är omnämnt som östligaste råmärke 1654, säger kartotekskortet. Här betraktar jag identifikationen mellan gränsmärke och benämningar som klar. Eller syftar Grågås Sten egentligen på själva bronsåldersröset? Det skulle kunna öppna för att grågås på något sätt avser urgamla artefakter, förhållanden; då kanske från tiden innan kristendomen?

Ön längst uppe i NV i Lurö skärgård, Eskilsäter socken, Näs härad, heter Grågåsen, angiven som holme/skär. Här krävs två kartblad: Ek. karta Lurön9D4a och Vithall 9D5a, båda från 1963. Norr om Grågåsen visar kartan ett bredare stråk med öppet vatten i denna arkipelag fylld av öar och holmar i varierande storlekar. I detta sund löper fastighetsgränsen som avgränsar Lurö gentemot Kyrkskärgården 1:1 i norr. Det är möjligt att Grågåsen har ett gränsröse eller att själva holmen har setts som Lurös gränsmärke i NV.

Vi lämnar Värmlandsnäs för Svanskogs socken i västra kommundelen. På ek. karta Källbyn10C3d från 1966 finner jag Grågåstjärn i kuperad skogstrakt. En skiftesgräns passerar tjärnet kanske 40 meter söder därom. Möjligen finns på denna en gränsmarkering.

För Värmlands del får några lokaler ännu betraktas som oklara, men de två förstnämnda ovan ger en klar uppgift om att vi följer rätt spår.

Stockholms län

Stockholms stad har namnen *Grågåsen, Grågåsens gränd och Grågåsgränd i Gamla stan. N. Ahnlund skriver att gatan Gåsgränd förr hette Grågåsens gränd efter hustru Ragnhild Grågås, som bodde där åren kring 1500 10). 

"Gragasenne grendh" omtalas 1492 och några år senare används beskrivningen "nest nordan hwstrv Ragnil Gragasonne gardh"11). År 1506 omtalas en gård "vestan mwr belegen nest offuan Ragnildh Gragassan gardh"12).

Ingen förklaring lämnas till bakgrunden för Ragnhilds andranamn. Från kartotekskortet för *Grågåsen antecknar jag: "westhen mur offuan fför graagasen", vilket ska vara hämtat från 1494 22/9 Sthlms jordeb. 1474-98, s. 258. Dessa två äldsta omnämnanden, från 1492 och 1494, gör det möjligt enligt min uppfattning att där har funnits gränsmärke efter vilket hustru Ragnhild har fått sitt namn.

Grågåsen i stadsbebyggelse

En sökning i Lantmäteriets ortnamn på ´grågås´ger i tillägg till de flesta redan behandlade namnen även ett antal Grågåsen i stadsbebyggelse. Upphovsrätten till kartmaterialet: ©Lantmäteriet. Samtliga återfinns som traktnamn (förmodligen ofta kvartersnamn) uppe i höjdlägen. Fågeln grågås kan leva i skilda biotoper, men höga berg långt från vatten och öppna gräsytor tillhör inte dessa. Namnen är troligen i de flesta fall unga, men kan i vissa fall anknyta till en äldre beteckning för t ex ett gränsmärke. En namngivning där ett antal närliggande kvarter har fått fågelnamn vid stadsplaneringen är även möjligt.

Städerna med dessa namn är: Stockholm, Södertälje, Vaxholm, Nyköping, Katrineholm, Eskilstuna, Mölndal, Falköping, Skellefteå och Hässleholm.

Norge

På liknande sätt ger en sökning i karttjänsten på www.norgeskart.no ett antal gatu- och vägnamn. Välj karttjensten ´Fastmerker´ och sök på ´grågås´. Liksom för de svenska namnen i stadsbebyggelse går jag här förbi dessa, uppräknade under "adresser". En utredning av bakgrunden för dessa namn kräver en fördjupad undersökning med nedslag i annat material. Istället tar jag mig an ortnamnen under "objekter".

För att börja inte alltför långt från svenska gränsen görs första uppehållet väster om Edaskogen. Grågåsmyra ligger där sockengränsen mellan Eidskog och Sør-Odal kommuner passerar. En fullt möjlig ´gränsmyr´.

Samma namn återfinns i Åsnes kommun i Hedmark fylke . Denna myr ligger i passet mellan de tvenne Salberget i N och S. Här passerar den den gamla Finnvegen ner till huvudbygden. En fastighetsgräns passerar myren men oklart om denna gräns avses. Andra gränser finns inte alltför långt undan.

Trysils kommun har de varandra närliggande Grågåsmyra och Grågåskølen. Gränslinjen för vad som förefaller vara ett naturreservat korsar båda myrarna. Antagligen är namnen äldre än reservatet. Grågåskølen är nästan 1,5 km lång och därtill bred. Den ligger rakt nedanför den höga Granåsen, vilken har ett gränsmöte på toppen. Myren kan därför ha fått sitt namn efter att just den i motsats till de andra stora myrarna i trakten finns rakt framför gränsmärkeshöjden.

Grågåstjenn, Søndre och Nordre i Søndre Lands kommun är två mindre sjöar belägna i hög skogsterräng. En gränslinje tangerar den södra sjöns sydspets. Uppmätningen av denna gräns gav en gång en gränslinje vilken inte är helt rät. Detta förhållande tyder på att den har viss ålder.

För att fortsätta med naturnamn så har Kviteseids kommun ett Grågåsi, vilket är en hög ås med flergränsröse. Kartutsnittet i länken är hämtat 2016-05-10, upphovsrätt ©Kartverket, Norge.

Grågåstangen är ett mindre näs i havet beläget i Råde kommun, Østfold fylke. Här bör det vara lämplig mark för vår fågelart. Ett gränsmärke på udden skulle kunna tänkas om fastighetsgränsen mellan Søndre och Nordre Tasken förr löpte annorlunda än idag.

I Östre Totens kommun finns två lantbruk inom byn Narums område. De heter Grågås-Narum och Söndre Grågås-Narum. Dessa ligger vid Narums gräns i öster mot bl a Solberg. Namngivningen vid gårdarnas utflyttning från byläget kan ha skett utifrån läget mot något gränsmärke mellan byarna. Dessa gårdar ligger i en fullåkersbygd. 

Härmed avslutas denna korta och översiktliga genomgång av lättillgängligt kartmaterial. Förhoppningen är att läsaren ska ha fått uppfattningen att sannolikheten är stor för att ortnamnen med ´grågås´ i många fall på något sätt hör ihop med gränsmärken och gränser. I nästa avsnitt följer mitt avslutande resonemang.

Noter:

10) Ahnlund, N: Stockholms historia före Gustav Vasa, s. 470. Stockholm 1953
11) Stockholms gatunamn, s. 57, Tredje utökade och reviderade upplagan. Stockholm 2005, har uppgiften från Stockholms stads tänkebok 1483-1492, s. 612 och Tänkeboken 1492-1500, s 277

12) Stockholms gatunamn, s. 57, Tredje utökade och reviderade upplagan. Stockholm 2005, har uppgiften från Stockholms stads tänkebok 1504-1514, s. 139. 

Gränsmärken och gammal lag, Grågås (2)

Vilka namn tyder då på beteckning knuten till gränsmärken och gränser?

I fortsättningen anger jag de länsbeteckningar som Institutet för språk och folkminnen har för ortnamnen i sitt numera digitaliserade kartotek. 

Älvsborgs län

Jag börjar i min hembygd med Grågås, ett skarpt utskjutande berg där sockengränsen mellan Dals-Eds och Töftedals socknar bildar en vinkel. Berget finns i Dals-Eds kommun, Vedbo härad. Det återfinns på ek. kartan Ringsmon9B9d från 1967. Till gränsvinkeln ansluter tre hemman. Enligt Gunnar Drougge4) skall en jägare ha sagt att "berget var så grått för det var ingen skog på det". Själv håller jag betydelsen som gränsmärke för mera troligt.

I Örby socken, Marks härad, Älvsborgs län, finns Grågåsastenen, angiven som ´terräng´på sitt kartotekskort. Namnet står intill gränsmötet där Torestorps socken skär in med en kil i Örby socken. Fyra hemman gränsar intill. Rätt ek. karta är Falghult6c4d från 1962. Viss uppodling verkar av flygfotot i kartan här ha förekommit tidigare. Det kan därför vara namn för ett boställe men i så fall förmodligen i sin tur taget efter en gränssten.

På Hunneberg, strax ovanför Västra Tunhems kyrka (Väne härad), ligger sjön Grågåsen. Se ek. karta Börsle8C3a av 1964. En god bit S om sjön, i Sköstorps klev, redovisar Riksantikvarieämbetets Fornsök5) ett gränsmärke. Märket uppges härstamma från nyare tid, d v s 1520 e Kr och senare . Beskrivningen i skannat dokument talar om en 0,85 m hög sten av kalksten. Av inskriptionen att döma är denna från senare hälften av 1700-talet. Den ligger där kronoparken Hunnebergs domäner avlöses av Fristorps och Sköstorps ägor. Trots avståndet från sjön finns anledning att starkt misstänka en koppling mellan sjönamnet och gränsmärket. 

I Skepplanda socken, Ale härad återfinns inne på Risveden såväl Grågåsevatten, Stora och Lilla samt den från dessa rinnande Grågåsebäck. Ek. kartan är Skogstorp7B6i. Skiftesgränser möts i kanten av av en mindre höjd strax SO om dessa Grågåsevattnen. Namnen kan hänga samman med detta gränsmöte men detta fall får än så länge sägas vara ett osäkert fall i jämförelse med de tre föregående.

Skaraborgs län

Vid tresockenmärket Bredhall möts tre socknar i Gudhems härad: Edåsa, Varola och Hagelberga socknar. Strax intill återger ek. karta Klagstorp8D3h av 1959 träskmarken Grågåsen. Mossmarkens närhet till gränsmärket ger anledning att förmoda ett samband.

Gudhems socken ståtar med flera sig närliggande lokaler. Torpet Grågåsen har åkerlyckan Grågåsalyckan i närheten och ett område med skola och småstugebebyggelse har också fått heta Grågåsen. Ek. karta Östra Tunhem8D1d från 1960 visar att platsen är en högslätt med angiven höjd 212 m. ö. h. Verkligt intressant är att här, nära en vägkorsning, förefaller tidigare fyra fastigheter ha mötts: Gudhem från N, Holmalund från S, Kölvatorp från V och Ambjörntorp från Ö. Kartotekskortet för åkerlyckan upplyser att Grågåsalyckan är åkern ikring Råneshall6).

Vi förflyttar oss så till Trökörna socken, Viste härad. Även Lantmäteriets terrängkarta visar här Grågåsemossen och Grågåsebergen S därom finner man på ek. karta Stora Bredäng8C2b utgiven 1964. Grågåsemossen Heröja, angett som "ö. o. bergskogsmark" på ett annat kort, bör avse samma trakt. I mossen löper fastighetsgräns mellan Karsbo - Tomten och Bodahult. Om inte det röse vi söker finns i mossen, kan det vara på berg i gränslinje S om, d v s i Grågåsebergen.

Grågåsehulan (-hålan) är en lägenhet och ett "sumpigt ställe" i Sundsmarken, Hassle socken i Vadsbo härad. För karta hänvisas till ek. Enåsa9D4i från 1960. Grannstället alldeles intill heter Björnesten, vilket kan ha fått sitt namn från en gränssten. Boningshuset i Grågåsehulan har ett trehemmansmöte precis i sin bakre vägg!

Göteborgs och Bohus län

I Kville socken och härad finns Grågås myr. Se ek. karta Hjälpsten9A1i från 1978. Tvärs över myren löper gränsskillnaden mellan hemmanen Hala och Hjälpesten. Strax S om myren vinklar den skarpt uppe på ett berg. Uppehållet i namnet kan tyda på att Grågås inte är själva myren utan något vid sidan om. Där antar jag ett gränsmärke i form av röse eller sten.

Med Grågåsvattnet, Stora och Lilla, har vi hamnat på Herrestadsfjället N om Uddevalla, på hemmanet Berg, Övr. i Herrestads socken i Lane härad. Här är ek. kartan Herrestad57NO från 1937. På kartan uppmärksammar jag en svag vinkel i hemmansgränsen rakt Ö om Lilla Grågåsvattnets norra sida. Här bör finnas ett gränsmärke.

Om vi förflyttar oss österut på Herrestadsfjället träffar vi på ett gränsmärke Grågåseberg, som hävdas redan 1554 HskH 29, s. 73 avskr: "i grågasebergeth, i grågåbergeth"7). Märket låg på dåvarande riksgränsen mellan Norge och Sverige, och mellan Torps socken, Valbo härad, Älvsborgs län och Lane-Ryrs socken, Lane härad i Göteborgs och Bohus län. Första gränslistan för denna gräns är från 1273. Karta är ekVassalenSO65 från 1937. Namnet är inte utsatt8) men det aktuella berget ska ha varit en av höjderna i eller nära den utsatta länsgränsen S om gården Höghult i Torp. Johan Kalén behandlar detta märke i Bohuslänska gränsmärken, s. 90-91, 1933. Han förefaller ha placerat märket där dagens sockengräns9) enligt terrängkartan gör en markant krök. Denna är c:a 1300 m. V om gränsmärket Tranemossefot, vilket Kalén anger s. 91. Han tillägger: "Namnet [Grågåseberg] tarvar ju ingen förklaring". Här kan jag inte hålla med honom.

Längre söderut, i Hjärtums socken, Inlands Nordre härad, hittar vi i skogsbygd stenblocket Grågåsen längst i V på hemmanet Muleröds marker. Nu är ek. kartan Hällungen39NO från 1937. Stenen skall ligga innanför Småmossarne enligt anteckning på kartotekskortet. Jag tolkar innanför som ´bortom´, sett från gårdsplatsen. Gården gränsar här till grannsocken. Gränsen var 1937 även länsgräns. I gränsen finns enligt kortet den stenen närbelägna Grågåsemossen, av vilket följer att man kan anta att Grågåsen är ett gränsmärke i socken- och fastighetsgränsen.

I havet finns två Grågåsholmen, holme på fastigheten Slängerumpan, Kville socken och härad och holme tillhörande Nolvik, Björlanda socken, V:a Hisings härad. Den första är ovanligt kal och rund, en kullig ö för området och den senare ligger i en bukt utanför Nordre älvs utlopp. Att dessa fått namnen efter fågelarten förefaller troligt. På ekonomiska kartorna saknas närliggande gränser. Det är ändå möjligt att bedömningen kan ändras efter sökning i annat äldre kartmaterial och lantmäteriakter.  

Hallands län

För detta län redovisas endast ett namn: Grågåsaviken, Det är en liten smal vik av Kattegatt visar ek. karta Ringenäs4C7b från 1969. Fastigheten är Villshärad, Harplinge socken i Halmstads härad. Alldeles söder om viken löper sockengränsen mot Söndrum ut i havet. Därför är ett samband namn och gräns troligt.

Så här långt

Genomgången av grågås-namn för de första tre historiska länen (nu bildande Västra Götalands län) och för det ännu bestående Hallands län, visar enligt min uppfattning att det finns goda skäl att gå vidare med hypotesen att namnen hänger ihop med gränsmärken och gränser. I nästa avsnitt fortsätter jag med platsnamn främst i Jönköpings län, Värmlands län och i grannlandet Norge.

Noter:
4) Drougge, Gunnar: Ortnamnen i Dals-Eds socken, s. 649 . Boken om Dals-Ed. 1977
5) Riksantikvarieämbetets webbplats: www.raa.se
6) Falbygdens museum förmedlar genom DigitaltMuseum ett foto av bautastenen Råneshall. Fornforskaren P. A. Säve har också skrivit om denna sten.
7) HSkH = Handl. rörande Skandinaviens historia 1 - 40. Stockholm 1816 - 1865
8) Vid senare gränsärende 1744 åberopades inget märke med detta namn, enligt Kalen, s. 91.
9) Kalén karta 4 s. 78 karta (märke 56)

Gränsmärken och gammal lag, Grågås (1)

För närmare 20 år sedan studerade jag under en period intensivt de gamla gränslistor, som under medeltiden infördes i skilda landskapslagar. Det gällde främst Västergötlands gränser mot Norge infört som bilaga till Äldre Västgötalagen men även den svensknorska uppteckningen av gränsmärken från Kongahella och norrut från 1273 fann jag värd att undersöka. 

Utöver att studera skrifter försökte jag med hjälp av tillgängligt kartmaterial också återfinna gränsmärkena i terrängen. I detta sammanhang intresserade jag mig speciellt för ett område i Romelanda socken belägen norr om Kungälv i Bohuslän. Västra delen var en stor allmänning som senare kom att kallas Romelanda torp. Delar av det kuperade skogsområdet var kronopark och numera finns här naturreservatet Svartedalen. 

De ekonomiska kartor, som anges nedan, tillhandahåller svenska Lantmäteriet under ´Kartor och geografisk information´ och ´Historiska kartor´. Välj Avancerad sökning och ´Rikets allmänna kartverks arkiv´, länet är Västra Götaland. För att kunna öppna och se kartorna krävs plugin-programmet DjVu, vilket kan laddas ner från webbplatsen. Där finns också anvisningar för skilda operativsystem och webbläsare. Mozilla Firefox har jag funnit enklast att använda tillsammans med Windows 10.

Nära gränslinjen mellan den skogsmark som tillhör gårdarna i huvudbygden nära Göta älv och den fattigare befolkningens marker, Romelanda torp, finns på Ekonomisk karta, Västra Götalands län, på bladet Romelanda27NO fältarbetad 1934-35 samt på karta Hålt7B7f från 1977, sjön Grågåssjön utsatt. Gränslinjen har c:a 200 N om sjön en mycket svag vinkel. Här finns gränsmärket Bond i Skogen, ett rejält flyttblock1). Längre norrut på samma gränslinje (Håltkartan) finns nära en mosskant ännu en jordfast sten, benämnd Gråsten2). Denna sten kallas i ännu en lantmäteriakt Grågåsen3).

Gråsten eller Grågåsen (eget foto)

Genom dessa namn med grågås, därtill för de förstnämnda namnen närheten till ett viktigt gammalt gränsmärke fick jag uppfattningen att dessa på något sätt hörde samman med sådana. Sedan tänkte jag inte vidare på detta. Men när jag nyligen läste en essay skriven av rättshistorikern Mark S. Weiner i isländska Lögfræðingur 2010 i vilken han nämner den isländska lagsamlingen Grágás fick jag tanken att undersöka ett eventuellt samband mellan benämningarna. Då avser jag också den beteckning som tidigare givits till den norska lagbok, som nämns i Magnus den godes saga här från norska Heimskringla.no.

I Skandinavien har jag så funnit ett antal grågås-namn vilka kan knytas till gränsmärken och gränser. Den allenarådande uppfattningen att namnen hänger samman med förekomsten av grågäss, (latin. anter anter) eller annan sjöfågel har endast i vissa fall visat sig troligt. I Sverige finns ortnamnen med grågås främst i de västra landskapen: Värmland, Bohuslän, Dalsland, Västergötland, men även i angränsande del av Småland. Detta område är inte häckningsområde för grågåsen. Så kan förstås ha varit fallet för länge sedan. Fågeln häckar längs Östersjöns kuster och längs hela den norska västkusten.

Ett antagande kunde vara att gränsmärken, särskilt rösen, hade kallats grågås efter stenars eventuella likhet med fågeln. Men detta kan knappast vara fallet när stora flyttblock också ingår i samlingen. Grågås i samband med gränsmärken bör ha en annan betydelse, något med anknytning till bönder och gårdar, brukande och tvister - till rättshistoria. Jag återkommer med tankar kring ortnamnens anknytning till de gamla lagarna i Norge och Island efter att jag i kommande inlägg har presenterat ett antal grågås-namn, som betecknar gränsmärken eller andra naturobjekt i gränsmärkens omedelbara närhet.

Noter:

1) Från lantmäteriakten Romelanda 110, då på göteborgskontoret för Lantmäteriet, har jag antecknat att den rörde laga skifte på utmarken till Stinneröd och Höghult. Den har en tillhörande karta upprättad 1858 av C. J. Uddman. På denna är gränsmärket Bond i Skogen namngivet och markerat. Ingen skiftesgräns ansluter här från Götaälvdalen, varför märket får bedömas ha en hög ålder. I akten s 27f nämns Stora Grågås-ås liksom Lilla Grågåsås och Grågåsmossen. 

2) Akten Romelanda 60 är en "Charta öfver Rågångarne Omkring Skogen till Hemmanen Braseröd och Signeröd [sistnämnda väl Signehög] uthi Göteborgs och Bohus län Inlands Södre Härad och Romelanda Sokn upprättad År 1797 af J. P. Breding". Kartan är kompletterad 1816 med gränslinje, vars södra gränsmärke är utsatt med siffran 5 och namngivet: Gråsten.

3) Akten Romelanda 75 över laga skifte för Braseröd 1830-1832 har i Rösebeskrivning. Nr. X En stor sten under namn af Grågåsen (min kursivering) liggande i Blixmossen. Större delen av denna mosse ingår i fastigheten Sjöås 1:2, vilken återfinns på ekonomiska kartbladet Hålt7B7f.