Innan mörkret faller

Björn Elmbrants bok från 2015 "Innan mörkret faller" har även underrubriken "Ska 30-talet hinna ikapp oss?".

Höstens kraftigt ökade flyktingström från länder drabbade av krig och auktoritära regimer (Syrien, Irak, Iran och Afghanistan) ledde till att uppblossande rädsla och en känsla av osäkerhet förändrade många européers inställning till flyktingmottagandet. Opinionerna svängde till restriktivitet för att inte tala om uppsättandet av direkta hinder för att söka asyl. Många tidigare omdömesfulla politiker och vanliga människor började helt ogenerat dela upp människor i ett "vi" och ett "dom". De senare behöver inte ha samma rättigheter och de kan lämpligen få leva i ständig otrygghet under knapphetens kalla stjärna.

För korrekthetens skull bör kanske sägas att det är räddhågade politiska församlingar, som närmast i panik har följt viss medias framlyftande av "kris" och ländernas "raka väg mot undergången". Många vanliga människor förstår dessbättre fortfarande den absoluta nödvändigheten och vikten av att värna de mänskliga rättigheterna och likabehandlingen av människor.

För för min del innebar händelserna under hösten en aha-upplevelse. Det har alltid varit svårt att på djupet förstå hur ett utvecklat land som Tyskland kunde förfalla till barbari, så som skedde på 30-talet. Att så många tyskar ändå i tanke och gärning, även med entusiasm, samlades under nazisternas fanor. Trots dess våld, kriminalitet, fängslande av politiker, förbud för judar att försörja sig och startande av krig mot grannstaterna. Senare följt av utrotning och krigsbrott en masse. En regim fattande helt helt absurda beslut, vilka inte kunde och aldrig kan leda till något gott.

Alltsedan Andra världskriget har känslan varit att nazismen och fascismen aldrig kan komma tillbaka. Här finns små nazipartier, men av deras agitation framgår klart hur världsfrånvända och helt frikopplade från rationellt tänkande de är. Men vi andra, har grundligt lärt av historien. Demokratin är självklar och den ska bestå.

Men insättande rädsla för hur en själv och de egna ska klara sig, kan förändra tänkandet. Människor, som tidigare varit omtänksamma och hjälpsamma kan efter att ha avskiljt de hjälpbehövande från den egna gruppen, förvånansvärt raskt övergå till likgiltighet, diskriminering och direkt fientlighet. Så måste det ha gått till också i Tyskland under 30-talets depression. I tyska riksdagen rådde handlingsförlamning. De arbetslösas nöd ökade, samtidigt som den tidens marknadskramande ekonomer fortsatte att kräva statliga besparingar.

Björn Elmbrants genomgång av Tysklands och Sveriges politiska liv ger viktiga bidrag till förståelsen av hur vårt land räddades till demokratin medan Tyskland närmast "lämnades" till diktaturens masspsykos. Så gick det som det gick med mänskliga rättigheter och livet för miljontals män, kvinnor och barn. Elmbrant ser klara likheter mellan 30-talet och vår tid. Boken skrevs innan det ökade asylbehovet under hösten. Idag är likheterna ännu tydligare och mera påträngande.

Läs gärna boken eller några av dessa recensioner: Eva-Lotta Hultén i GP, Daniel Suhonen i Expressen. Lars Linder svarade för en något återhållsam recension i DN.

Klanvälde - Från stamsamhälle till rättsstat

Recension
Klanvälde. Från stamsamhälle till rättsstat
Författare: Mark S. Weiner
Förlag: Dualis, 2015

Boken handlar om hur människan i olika kulturer under historiens gång har organiserat sina samhällen. Klansamhället är det ursprungliga och lever ännu i vår tid. Man kan bara rikta blicken mot några av nutidens konflikthärdar i Mellanöstern eller Nordafrika, där staterna är svaga och människorna istället tvingas förlita sig på släktrelationerna.
Författaren förklarar hur stamsamhällen fungerar och ger några exempel på hur de successivt har eller kan utvecklas till moderna rättsstater. I de senare står individens frihet och möjlighet att skapa sitt eget liv i centrum. Här nämner han särskilt den betydelse livskraftig föreningsverksamhet och bruk av sociala medier kan ha för att luckra upp släktgruppens bindningar.

Författaren lyfter fram att klansamhällen också innebär fördelar. Så utmärks de t ex av kollektivism, likvärdighet och solidaritet. Det sistnämnda ger en trygghet i många av livets skiften, men det är gruppens intressen som står i fokus. Individen kan råka rejält illa ut. Allvarligast då klanens heder måste försvaras.
För att rättsstaten ska locka behövs en robust stat, som mer effektivt än släkten förmår ge grundläggande trygghet och gemenskapskänsla. Västerlandets nationer kan falla tillbaka till klansamhällen präglade av stort kaos och konflikter. Här varnar författaren för de nyliberala röster, som ropar efter en minimal stat med nedrustad välfärd. De gör det med den goda tanken att därmed skulle individens frihet få fritt spelrum och utveckling på olika plan bli följden. Men de misstar sig.

Weiner visar med sin genomgång att försvagade stater, som inte längre ger stamsamhällenas fördelar, blir ersatta av stamsamhällen också innehållande en ny typ av klaner: religiösa sekter, militanta fackföreningar, etniska gäng och transnationella företag. Dessa arbetar endast för sina medlemmar, inte för det allmänneliga bästa. Individen kan då inte längre hävda sin rätt som individ utan tvingas in i någon av "beskyddargrupperna".

Migration och integration ger stora utmaningar för sammanhållningen i vår tid. För att rätt möta dessa liksom behovet att få ett slut på krigen, fejderna, i klansamhällenas Mellanöstern, ger boken relevant kunskap, vilken vi inte kan vara utan. Rekommenderas därför med det varmaste.