När du inte är IT-tekniker

De senaste veckorna har jag tvingats ägna min dator mycket tid. Den kraschade nämligen. Den gick inte längre att starta normalt utan endast i felsäkert läge. Mina återställningskopior ville inte datorn kännas vid.

Efter mycket testande insåg jag att jag fick installera om alltihopa. I detta läge blir nya frågor aktuella. Vilka filer och inställningar kan jag behöva kopiera undan, dvs rädda från den fullständiga förstörelse, som en ominstallation innebär? Mera huvudbry följde. Jag upptäckte att jag länge hade försummat att städa bland mina egna filer. Jag lånar en bok för att få hjälp: "Sanera Windows". Den är skriven av en man som förespråkar ordning och reda i din dator. Själv inser jag att i min LG-dator, ser det ut ungefär som i de hem som i TV får besök av en resolut städpatrull.

Min gode vän J säger: "Var och en som har en dator, måste känna en IT-tekniker". Jaha. Om det vore så väl.

Nåväl. Under tiden utan egen internetåtkomst utnyttjar jag för första gången stadsbibliotekets datorer för allmänheten. En timme utan kostnad är finemang. Här lyckas jag till USB-minne ladda ner några filer, som jag behöver strax efter ominstallationen av Vista.

Uppkopplingsalternativet på ett internetcafé funkar också, till en obetydlig kostnad, för att surfa och komma åt mejlen via webbmejlsmöjligheten.

Datorn är nu nyinredd. Endast småsaker återstår. Och jag lovar att hädanefter veckostäda min dator. Ett löfte och en plan - hur länge skall det hålla?

Västtrafik reserverar maxbeloppet

Härom dagen när jag gjorde en av mina misslyckade resor med Västtrafiks betalsystem, upptäckte jag att vid resa över flera zoner, reserverar Västtrafik direkt från start ett belopp på kortet för resan till bussens, pendeltågets osv slutstation. Det är resenären, som stiger av vid en tidigare hållplats, som har ansvaret och uppgiften att till sitt kort "dra tillbaka" pengar genom att inte glömma att hålla upp kortet på nytt vid avstigning. Informatör vid Tidpunkten bekräftade efteråt att det förhåller sig så.
Hur många resenärer glömmer inte att göra detta! Själv har jag ett flertal gånger glömt bort det, trots att jag tänkt på uppgiften ombord. Men när man har flera kollin, det är trångt och man möter påstigande är det lätt gjort att glömskan slår till.
Är det verkligen rimligt att reservera kostnad ända till slutstationen? Västtrafik har inte informerat om att så sker. Resenären känner inte till att hon ingår något avtal med Västtrafik med den innebörden. I GP´s webb diskuteras rimligheten i att alla måste erlägga en pant på 100 kr. Här har vi ytterliggare en pant - en dold sådan.

Skolvägens hinder

I dagarna börjar läsåret för alla landets skolbarn. NTF oroar sig för bilisternas alltför höga hastigheter förbi skolorna. På Lidingö är rektorer bekymrade över att så många föräldrar skjutsar sina telningar att trafikkaos blir resultatet strax före klockan ringer in.

På annat håll kan problemen vara annorlunda. Själv jobbar jag vid en skola, som faktiskt saknar anlagd skolväg mellan spårvagnshållplats och skolgård. Det kan vara lite jobbigt att passera hindren innan den efterlängtade lättgångna asfalten nås. Men mest känns det fantastiskt att anslutningen till yttervärlden på något sätt kan glömmas bort när en ny skola byggs.

Sandeklevsskolan i Göteborg fick en ny paviljong för högstadieklasser för c:a 5 år sedan. Den gamla skolbyggnaden hade, och har, en rimlig gångväg mellan hållplats och huvudingång. Denna väg går att använda till högstadiedelen, men används inte då den är c:a 4 ggr så lång som rimligt.

Istället väljer en del elever och lärare högervägval. Det går faktiskt att åla sig mellan de två stängslen. Där bakom väntar en i regnväder mycket lerig backe. Från platån därovan kan man gena genom en häck, och skolgården är nådd.

Andra föredrar vänstervägvalet, som bjuder på inledande järnrör, som forceras på ovan-eller undersidan. Sedan väntar en ganska komfortabel gräsbacke. Tyvärr kan denna också bli farligt halkig vid regnväder. Själv kan jag tacka detta förrädiska underlag för att jag för två år sedan halkade och skadade ett knä. I fortsättningen måste jag avstå från löpningens glädjeämnen.

Detta vägval får en sportig avslutning. Man kan hoppa så långt man förmår i längdhoppsgropen eller fega ur på någon av sidorna (se nedan).

De riktigt bekväma förlänger det senaste vägvalet 3 ggr (för att slippa järnröret), går över en fd gräsmatta, genom rinnande vatten förvandlad till vad orienterarna kallar en surdråg och når längdhoppsgroppen efter rätta ansatsen.

Som belöning väntar där bakom en skola, som varje dag tar emot ambitiösa elever - en skola i vilken personalen gör storartade insatser och eleverna framsteg man verkligen måste beundra. Skolan håller standarden, men skolvägen - knappast...

Spårvägens hållplatskartor (5)

I stadens centrum finns vissa hållplatser, som är verkliga knutpunkter, t ex Brunnsparken. Här överges ambitionen att kartorna ska återge namnen på de närliggande gatorna. Endast lägena för de olika linjernas stopp redovisas. Gångstråket från Harry Hjörnes plats förbi Brunnsparken mot Nordstan är utanför kartan trots att kartan sitter på sin stolpe endast 5 meter från den ständiga strömmen av människor!

På det stora flertalet kartor är annars inte hållplatsens läge utsatt. Den ovane kartläsaren har alltså inte hjälp av något: "Här är du!" . Ganska få klarar nog att bestämma denna utgångspunkt, nog så viktig för förståelsen av kartbilden.

Hållplatskartan vid Nordstan är fortfarande inte uppdaterade med Götatunneln (bilden till vänster).

Vid Lilla Bommen uppges ett fartygsmuseum finnas. Jag söker mig till platsen och finner en väntkur (höger) för Älvsnabben!?!?


Vid Gustav Adolfs Torg blir jag förbryllad av hållplatskartans namnupplysningar. Byggnaden där Göteborgs Tingsrätt huserar benämns Rådhuset. Mycket riktigt - en skylt på huset upplyser om att detta tidigare var rådhus. Men i dagens läge vore väl många fler betjänta av att få veta att tingsrätten finns här. De flesta tänker sig att man kan hitta stadens förvaltning i ett rådhus. Den hittar man istället vid en annan sida av torget, utan att hållplatskartan ger någon upplysning därom. Men kartbilden menar att ingången till Börsen finns här.

Göteborgs Tingsrätt resp entrén till stadshuset

Vi får hoppas att inkallade vittnen till rätten och åhörarna till stadsfullmäktiges möten inte blir försenade pga bristerna i kartmaterialet.

Nu är det dags att snart sluta denna långa klagolåt på hållplatskartorna. Ändå är detta bara ett axplock, utvisande att resenärerna knappast har mycket hjälp av dessa. Den bästa kartan jag funnit, vid Scandinavium, ger jag 4 på en 5-gradig skala. Snittbetyget blir inte högre än 1,5, vilket då ändå är rena snällbetyget.

Trafikantservice vid Göteborgs Spårvägar ritar kartorna på fri hand utifrån annat, äldre, kartmaterial. Västtrafik lär vara beställare av informationstjänsten. Märkligt om dessa företag, som har ambitionen att ge god service, inte skulle förmå sig till att använda fullgott kartmaterial, som redan finns. Flera av de institutioner och företag, som har figurerat i denna genomgång, har på sina webbsidor bra kartor. Turistbyrån och Stadsbyggnadskontoret likaså.

Snälla, gör något åt saken!

Spårvägens hållplatskartor (4)

På samma sätt som Chalmers lever Göteborgs Universitet ett mycket anonymt liv på dessa kartor. Nära Linnéplatsen finns Institutionen för "Global Studies". Enligt hållplatsens karta pekar namnet Konstepidemien närmast på Globalas byggnad. Nåja, större felaktigheter finns ju på andra håll. "Global Studies" liksom grannen på andra sidan gatan, Psykologiska Institutionen är förstås inte namngivna på kartan för den, som behöver söka sig till dessa institutioner.

Vi hoppar på vagnen igen för att ta oss ner till Haga. Här i Hagakyrkans närhet vilar en av de äldsta universitetsbyggnaderna i stan - nu med Kurs- och tidningsbiblioteket . Denna stentunga jugendbyggnad (se bilden) är från 1900 blankt. Men på hållplatskartan vid Hagakyrkan lyser byggnaden med sin frånvaro. Istället finns här några fantasifulla kartformationer, som enligt vad jag tror - aldrig har funnits i sinnevärlden - åtminstone inte efter 1900!

Enligt förväntningarna saknas Handelshögskolans vackra, runda biblioteksdel. Men denna självmedvetna utbildare av landets ekonomiska elit får inte ens ståta med sitt namn på hållplatsens karta. Grymt är ödet!

Nära granne är institutionen, som utbildar blivande lärare. Nya Pedagogen i dagligt tal. Ni är inte fel ute om ni misstänker att något saknas även här. Tredje bilden, ovan, föreställer en P-plats enligt kartan vid hållplatserna Grönsakstorget!

Sedan blev det verkligt svårt för kartritaren (utdrag från en av kartorna nedan) att få väderstrecken rätt med Sociala husets ovala byggnad - grundformen för Nya Pedagogen. Gamla göteborgare vet att ovalen kröker rygg mot Vallgraven.

Vid Grönsakstorget prövar hållplatskartan med två nya riktningar, mot norr resp väster! Nyskapande, visst, men inte överenstämmande med verkligheten.

Vi avslutar med en bild på hur väl tillbyggnaden ansluter sig till gamla Sociala huset.

Spårvägens hållplatskartor (3)

Vi lämnar Estradan, korsar Heden för att stanna till vid hållplatsen Valand. Snart är det upprop vid gymnasieskolorna för det nya läsåret. Förhoppningsvis möter alla nybörjarna vid Polhemsgymnasiet upp på rätt ställe ute på Lindholmen. Kartan här vid hållplatsen förlägger tyvärr fortfarande gymnasiet till grannskapet av Valand. Många är årskullarna , som har passerat revy sedan flytten över älven för c:a 15 år sen.

Ungefär lika länge sedan var det som de sista sjuka lämnade sina sängar vid Vasa Sjukhus (bilden). Här huserar idag bl a Swentec, IVL och Ekocentrum. Kartan tiger om att verksamheten har ändrats i byggnaderna liksom om existensen av närbelägna Landala kapell, KY-akademien och IHGR.

Hvitfeldtska gymnasiet ligger tråkigt nog utanför kartan trots att denna hållplats begagnas av många, som styr stegen till lärdomsborgen.

Ännu mera lärdom möter oss i anslutning till spårvägskurvan vid Chalmers .Här är byggnaderna redovisade på kartan, men namnet Chalmers lyser med sin frånvaro. Detsamma gör Stena Center på andra sidan gatan. Å ena och andra sidan ser man dock de aktuella namnskyltarna från stopplägena. Det anses kanske vara tillräckligt?

Spårvägens hållplatskartor (2)

Från Kortedala Torg vi tar vi vagnen i riktning mot stan i vår jakt på kartor, som inte stämmer med verkligheten. Vid Kviberg hittar vi hus uppförda för studenter på det tidigare regementsområdet. SGS Bostäder äger fastigheterna.

Hållplatskartan lever dock lugnt kvar i de förhållanden, som gällde på LV 6´s tid. Och det är kanske riktigt. Var det inte en militär, som i en historia fastställde inför de värnpliktiga att om inte kartan och terrängen stämmer överens - så är det kartan som gäller!

Den student, som efter timmars hängande över böckerna får lust att gå på bio, tar vagnen till evenemangsstråket Estradan, d v s Skånegatan. Stiger av vid hållplats Scandinavium och letar på hållplatskartan efter Filmstaden Bergakungen.

Det blir förstås tji. Biografen är bara några år gammal för att inte tala om skatingparken i Burgårdsparken. Något decennium krävs nog innan en plats på kartan blir belöningen.

Annars är denna karta ovanligt informationsgivande. Svenska Mässan, Valhallabadet, Katrinelundsgymnasiet, Nya Ullevi m fl är faktiskt redovisade på kartan - med namn och allt! Det är ovanligt. I regel saknas namnen på allt, som är offentliga och kommersiella byggnader. Ibland finns "Skola" utskrivet på tecknet för en skolbyggnad, men oftast saknas all text.

Viss förståelse kan man ha för att kommersiella inrättningar saknas. Avgränsnings- och konkurrensproblem uppstår om sådana redovisas. Men i dagens läge där offentligt betald service ges av såväl stat, kommun som privata företag, kommer man inte undan kravet att också ta med de viktigaste privata aktörerna på dessa kartor.

Spårvägens hållplatskartor (1)

I Göteborgs gatuvimmel ser man ofta turister försjunkna i de kartor, som Turistbyrån lämnar ut. Man söker sig fram till nästa sevärdhet med hjälp av den information, som kartan ger.

En kartas uppgift är att med lagom detaljrikedom ge upplysningar om geografin, stadslandskapet i detta fall, och vara till hjälp för den som rör sig i okända trakter.

Sällan ser man dock utsocknes ta hjälp av de kartor, som Spårvägen har satt upp vid hållplatserna. Det är förståeligt. Vad gäller namnen på kringliggande gator fungerar kartorna. Men viktiga institutioner är oftast inte utsatta, proportionerna är förvridna och kartorna är hopplöst föråldrade. I en serie av blogginlägg skall jag visa att detta kartmaterial måste ersättas om kollektivtrafiken skall nå en nivå på sin kartinformation, som turiststaden Göteborg kan känna sig stolt över.

Efter denna introduktion lämnar jag här första exemplet.

I Bergsjön upprättades under -90-talet Introduktionsskolan (sic), med uppgift att ta emot nyanlända barn och vuxna. Den byggnad, som uppfördes för ändamålet har ännu inte influtit på hållplatskartan vid Rymdtorgets spårvagnshållplats.

Närmare centrum driver Studieförberedande Centrum gymnasieutbildning vid Kortedala Torg. Skolbyggnaden är faktiskt utsatt på hållplatskartan, men med det felaktiga namnet Gärdsåsskolan. Grundskolan med detta namn upphörde i början av -80-talet, och ersattes av Kortedala Gymnasium. Mycket vatten har sen dess runnit under broarna..., men kartan består.

Varje vinter stiger ungdomar, med skridskor i trunken av vid hållplatsen. Målet är ishallen Isdala. Men var ligger det? Hållplatskartan redovisar naturområde för den rätta platsen. Ingen byggnad där inte. Men det är kanske meningen att man ska fråga sig fram - få kontakt med lokalbefolkningen?

Metro beskyller utan underlag

I dagens göteborgsupplaga av Metro beskyller tidningen vissa namngivna gymnasieskolor för att bjuda på MVG. Dessa skolor uppges vara generösa med betygen. Länken leder till Metro.se, som har rubriken "Här är de värsta MVG-syndarna". Sedan presenteras listor med skolor, både regionvis och nationellt. Alltså: alla skolor med de högsta andelarna MVG skulle sätta felaktiga betyg!

Utgångspunkten är minister Björklunds uttalande att inspektionen ska utökas för att komma till rätta med betygsinflation. Jämförelse mellan nationella prov och betyg indikerar att vissa skolor är generösa mot eleverna, d v s bjuder på betyg, som inte eleverna når upp till med sina studieprestationer.

Metro är sedan vårdslös med orden och får det till att att alla dessa skolor, som enligt statistiken har flest MVG, sätter högre betyg än vad eleverna är värda. Det är närmast förtal. Skolornas varumärken kan lida skada, de kan tappa elever och hundratusentals kronor i elevpeng på tidningens vårdslöshet.

Ålderstecken

Till blåbärsskogen tog jag för första gången denna sommar med mig en liten ihopfällbar stol att sitta på - för att spara ryggen vid de bärrika buskar, som tvingar en till att bli kvar alltför länge i samma ställning.
Alternativ finns förstås: sitta på huk eller på knä, eller sitta på ändan på marken och få blåbärsfläckar på byxorna. Men denna nya lösning fungerade som tänkt. Variationen i angreppslägena vid det dignande riset sparade ryggen. Kan ändå inte låta bli att tänka på att jag har passerat en gräns. Jag använder ett hjälpmedel, som jag aldrig förr har känt något behov av.

Men än är det inte kört. Igår plockade jag svarta vinbär i timmar - utan stol!

Trög start ger snabb avslutning

Bragder på idrottsbanan är alltid roliga att uppleva. Igår gav oss Johan Rogestedt, Stenungsund, en glimrande uppvisning i hur 800-meterslopp ska löpas. Under ungdoms-VM i Italien tog han helt överraskande guldet före bl a två kenyanska löpare. När startskottet gick ståtade han, nåja - redovisade - han, det svagaste personbästat i fältet.

Johan startade försiktigt och la sig sist i fältet. Som så många gånger förr visade sig detta vara den bästa taktiken just på denna distans. Den långsamma inledningen förskjuter mjölksyraansamlingen i musklerna, vilket förstås är en stor fördel på upploppet, där den med piggast ben vinner. Dessutom undviker löparen ryckigt tempo och vårdslös löpning; det senare ledde också denna gång till avgörande fall för en av konkurrenterna.

Grattis Johan till ett taktiskt fulländat lopp!
Läs på GP.se om svenska friidrottsframgången.

Gymnasievalet - föräldrarnas sak

Denna vecka tjänstgör jag på göteborgska Vägledningscentrums drop in. Uppgiften för oss studie- och yrkesvägledare är att svara på frågor om elevers intagning till gymnasieskolan. En del vill ändra sina val, och då tar vi hand om det. De flesta ärenden startar med ett telefonsamtal.
Det slår mig hur ofta det är mamma, som ringer om tonåringens studieval. Nio gånger av tio ringer en förälder. Man kan tycka att 15 - 16-åringar skulle ha självförtroende och förmåga att själva greppa luren, och föra fram sitt ärende. Men så verkar det inte ligga till. Vad kan ligga bakom detta?

Jag tänker på begreppet "curlingföräldrar", som för några år sen lanserades av den danske psykologen Bent Hougaard. Han ser att föräldrar i allt större utsträckning sopar banan för sina barn, och tonåringar, så att dessa ska undvika att konfronteras med alla svårigheter och misstag. Risken är att dessa, som aldrig stött på motigheter, sen i vuxenlivet finner sig vara inkompetenta när allt inte går som på räls.
Tidningen Chef skrev nyss om en undersökning man låtit göra bland chefer. Den visade att många av dessa hade mött föräldrar, som infann sig på arbetsplatsen, och ville förhandla om lön, arbetsförhållanden (scheman t ex) m m för sina nyvuxna barn!

Vad kan vara förändrat i samhället för att sådana här trender ska uppkomma? Kan det vara så att samhället är mera komplicerat, så att den vuxnes erfarenhet och kunskap måste till. Vad gäller valet av gymnasieutbildning kan det det stämma. I de flesta delar av landet har niorna två- eller tresiffriga antal valalternativ att ta ställning till. Detta genom att gymnasieutbildningen har förts över till marknaden. Genom intensiv marknadsföring konkurrerar både kommunala och fristående skolor om elevernas huvuden. Den normale tonåringen är inte mogen för att fatta välgrundade beslut mellan fler än några stycken alternativ. Så föräldrarna, som förstås är intresserade av att det ska gå bra för barnen, rycker in, och får sen ett styvt jobb med att sätta sig in i för- och nackdelar med olika skolor. De ambitiösa följer med sina barn på ett antal öppet hus-besök på tänkbara skolor.

En annan samhällelig förändring är mer oroväckande. Om inte medborgaren litar på att skolan är jämlik över landet, att vuxna behandlar unga hederligt (t ex undviker att lura dom på sommarjobbet), att generella regler följs av samhälleliga organ eller att man får sin rätt utan korruption - då är det fullt förståeligt att mobilisering av familjen krävs. Som i ett förmodernt samhälle där klankulturen råder. Staten och rättssamhället är svagt. Tilliten och banden människor emellan är försvagade. Detta verkar inte så lovande för framtiden. Men, vem har sagt att utvecklingen alltid måste gå framåt? Dä årdner sä kanske till sist ändå.

Önskar regn

Vid hällmarken möts jag av gapande munnar.
Mellan de bara fläckarna av hårt berg är jordtäcket tunt. Det ger fäste och näring åt lågväxande gräs och örter, mestadels redan vissnat. I någon försänkning kontrasterar mera vattenkrävande mossa mot den vanliga grässvålen. Detta är extrema miljöer. När solen skiner, strålar den utan barmhärtighet från tidig timma till sen kväll. När det regnar dränks allt, som växer och det har bara att anpassa sig till ett överflöd av fukt för lång tid framåt.

Är störtfloden välkommen? Ja, jag tror det. Av den utdragna torrperioden torkar jordsvålen ut. Det övre skiktet drar ihop sig mera än undersidan, som skyddas av fukten en längre tid. Kanten av jordfläckarna rullar sig uppåt och inåt, som mest häver sig kanten 7 – 8 cm upp från berghällen. Undersidan är svart, tunn, och påminner inte så lite om flagor av tjärpapp. Dessa svalg kring jordytornas ytterkrets gapar törstande i väntan på väderomslaget. Och jag förstår vad som händer när åskmolnet släpper ner sin tunga last över platsen.

De flödande strömmarna rinner utan oro rätt ner i gapen, som strax slår igen! Vattnets enda väg ut står att finna genom gräsens finaste rottrådar, upp genom stjälkarna, ut i blad och blomma. Avdunsta långsamt...

Om inte det av torkan förhårdade tunntäcket hade tagit till detta knep med gapen, hade mycket av störtregnet istället med fart runnit denna vegetation förbi, till förmån för lägre liggande marker. Till de som redan har sitt på det torra (häpp!), d v s. har fukt och näring för den bästa växt!

Växtligheten beter sig (också) som rovdjur. Tänk på det du, som påtar i din trädgård...

Söker skugga

Lediga dagen lovar att bli mycket varm. Många tänker sol och bad, packar ner badkläder, sololja, mat och dryck, och ger sig iväg. Men inte jag!

En riktigt het dag lindras bäst i skogen - under trädens vida kronor. Lövverket fångar upp det mesta av direkthettan men släpper ändå genom det sköna ljuset, som spelar över mark, prunkande grönska och glittrande vatten. Idealiska platsen för alltför soliga dagar är Säveåns naturreservat nedströms Floda i Lerums kommun.

För fjärde gången söker jag mig hit. Pendeltåg från Göteborg till Floda station och sedan avkopplande vandring fyra kilometer längs strömmande vatten. Termos och smörgåsar ligger med i ryggsäcken. Kameran borde också varit med. Men skickliga fotografer har varit här förut. Se foton från skön natur av Mikael Svensson. Bilderna kan ta en liten stund att ladda fram, men det är värt att vänta.

Bruset från de vitströmmande virvlarna över forsstenarna följer vandraren. Med fågelsång därtill lugnas alla eventuella oroliga tankar. Ändå är civilisationen mycket nära. Då och då skär tågen på stambanan genom forsbruset. Inte inom synfältet, men alldeles på andra sidan lövskogsridån, rusar de fram.

Vid en terrassfors ligger den jämna stenklädda bottnen endast en fot under ytan. Lockad därav, viker jag upp byxbenen, och vadar ut till mitten av ån. Skönt strömmar vattnet kring vadorna. En stenbarriär utgör förutsättningen för denna fors. Mellan stenarna finns hästskoformade slurptrattar, som suger ner vattnet i en aldrig sinande, blankskimrande rörelse. Vattnets kraft har eroderat bakåt, och min tanke går till Niagara och andra kända vattenfall, där samma form kan ses i det stora formatet.

Kommen längre ner längs ån, nås jag av stoj och glam. Vid en sandstrand badar stenkullenbor. De djärva går upp längs ån och flyter sedan med neråt i en spännade färd.

Min färd fortsätter till Knavra bro, där ån korsas. Efter klättring uppför, den här branta, ravinen når jag strax perrongen vid Stenkullens station. Solen brassar återigen över flämtande människor.

Hausse för Glasbanken

Frankfurtbaserade Öl-Index steg idag med 18,7 % för denna transparenta bankaktie. Kunderna strömmade till på ett sätt, som inte ärrade analytiker sett sedan andra kvartalet förra året. Nästan i festyra flockades de köpsugna i de pråliga bankpalatsen av glas och metallicruggat stål.

Alla föreföll dock inte ha fullt förtroende för bankens tjänster. Strömmar av människor, som hade omsatt sina surt förvärvade sekiner i klirrande hårdvaluta, ledde ut från marknadsplatsen när handeln för dagen stängdes. Som bonus lämnade banken ut designade lila dokumentpåsar för förvaringen. Riksbanken förväntar att kursen blir flytande även på fredagen och långt in i efterföljande, förvisso ovanligt ljusa, natt.

Helgens Affärer vill avslutningsvis påpeka att ångervecka inte gäller för denna handel. Den, som går ner sig i depression p. g. a. huvudvärk nästföljande dag, rekommenderas istället att försöka med ROT-avdrag, då det är där det onda sitter.

Underkända är det inte fråga om

Tyvärr har rubriksättaren missuppfattat innehållet i förslaget till nya skollag. DN ger bilden av av att ungdomar, som inte är behöriga till gymnasieskolan, skall tvingas vara kvar ett år till i grundskolan genom att skolplikten förlängs till 17 år.

Men av artikeln och den citerade lagtexten (förslag) framgår att det gäller elever, som har gått om. För dessa ska grundskoleplikten utsträckas tills de blir 17. Dessa elever går alltså i år 8 det år de fyller 16 och skolplikten enligt nuvarande regler upphör. Då de inte har följt kurserna år 9 har ännu inte grundskolan avslutats, varför man knappast kan tala om att de har underkänts. Ändringen måste istället vara till för att förhindra avhopp innan grundskolan är klar.

För elever, som skulle följa ett föreslaget extraår, behöver man inte heller bekymra sig om att de blir tvungna att traggla om sånt de redan läst.
De har ju inte gått i 9-an än!

Bloggläsarknapp tillagd

Nu är det för dig, som läsare av bloggen Vägledaren, möjligt att enkelt följa nya inlägg. Starta med att trycka på widgeten Följ överst i högermenyn. Följ sedan instruktionerna.
Undersök möjligheten!

Gudfadern drämmer till

I en demokrati förväntas en statsman vara något av en förebild för den ansvarsfulle medborgaren. Det kravet känner knappast ryske premiärministern Putin på sig. I TV kunde vi nyss se hur han tvingade landets störtrikaste oligark att skriva under ett av denne oönskat avtal. Offrets ansiktsuttryck lämnade inget övrigt att önska vad gällde katastrof, gruelse och offentlig förödmjukelse. Stelnat och askgrått gav det en bild av den yttersta fasa.
Så skarp kontrast mot ett rättssamhälle där avtal undertecknas frivilligt mellan parterna. Den folkvalda församlingen stiftar lagarna och lämnar åt ett fristående rättsväsende att döma sådant, som är lagvidrigt. Så helt annorlunda under Putin. Hans agerande är mums för ryska maffian. Som lärare, förebild och torped. Säkert väcks avunden på sina håll. Tänk om vi kunde vara lika effektiva!
Genom den helt statskontrollerade mediaapparaten får alla ryssar genom TV-bilderna en repetition: det är bäst att lyda när den/de, som har makt att förgöra, står för hotet.
Skadorna på det ryska samhället är irreparabla för lång tid framåt.
Läs på SvD.se om händelsen.

Integration eller kulturell förvirring?

Nyss såg jag en kvinna, strax under de 20, som genom sin klädsel förorsakade att jag tittade en gång extra. Mina ögon föll på akterkastellet, som doldes under en lång vit tröja. Inget märkligt så långt. Men plötsligt såg jag att byxorna, jeans med ben av megavid modell, inte bara hängde lågt på rumpan. De var åtdragna under rumpan. Sedligt doldes dessbättre trosan (som jag antar) av ovannämnda tröja. Upptill bars svart slöja med tyg också över pannan. Den enda hud, som blottades var händerna och en del av ansiktet.

Syndigt att visa hud men inte att släppa ner byxorna?

Att visa eller inte visa, det är frågan.

Var är den jämlika skolan?

Att alla barn och ungdomar ska ha lika förutsättningar att utveckla sina talanger och att genom utbildning lägga en grund för karriärer, som leder till goda liv och har varit en grundbult i svensk utbildningspolitik alltsedan efterkrigsåren. Ännu en bekräftelse på att denna inriktning har övergivits av Alliansen ges i tidningen Skolvärlden 12 mars 2009.

Företaget My Academy säljer läxhjälp för 620 - 780 kr för 90 min. För åldrarna t o m 16 år godkänner Skatteverket kostnaden som hushållsnära tjänst. De insatser, som pedagoger av varierande utbildning svarar för, betraktas samtidigt som barnpassning!

När skatteavdraget är gjort återstår halva kostnaden. Välbärgade föräldrar får alltså en subvention för att deras ättelägg ska komma närmare köttgrytorna. Att föräldrar har ambitioner för sina barn är inte fel. Men det finns ingen anledning för staten att subventionera detta på bekostnad av de skolelever, som är i mycket större behov av stöd för att klara sina hemuppgifter.

Ta bort skattesubventionen för de redan gynnade! Återinför en likvärdig skola i vårt land!

Läs artikeln här:
Skolvärlden

Neandertalaren kunde tala

I Sveriges Radios "Vetenskapsradion" intervjuades professor Svante Pääbo, Max Planckinstitutet, Leipzig, om nya rön angående Neanderthalmänniskan. Forskarna har nu funnit att hon antagligen kunde tala.

Det var väl vad man kunde vänta sig. Det hörs ju redan på namnet. Att hon kunde tala...

Kaviarens relativa sötma

Vid kvällstéet idag gav mig mina smaklökar en plötslig schuuuss!, och en helt ny upplevelse.

Min vana trogen hade jag tvesovlat min smörgås - ja, faktiskt denna gång trippelsovlat, d v s lagt på tre olika pålägg. Dock inte lager på lager, utan rökt korv, rabarbersylt och dillkaviar fick ta var sitt område i anspråk.

Kaviar är ett av mina standardpålägg. Alltid har jag betraktat den som präglad av en tydlig sälta. Oftast bjuder mig traditionen att inta det salta i inledningen av en måltid. Men efter att nu först ha tagit mig en tugga av Onsalakorven, högg jag in på sektorn täckt med dillkaviar.

En intensiv sötma!! spred sig i gommen. Hur kan det vara möjligt? Jag läste på innehållsförteckningen på tuben, och faktiskt: socker är den tredje största ingrediensen, efter fiskrom och rapsolja, men före vatten och potatisflingor.

Vad lär oss detta? Att ibland kombinera mat på ett icke ortodoxt sätt och nya världar ska öppna sig.

Gymnasium och utbildningsresultat

"Vilken skola är bäst?"

Se där en mycket vanlig fråga, som niorna ställer till studie- och yrkesvägledarna inför valet till gymnasiet. En fråga som kräver att elevens förutsättningar, värderingar, intressen mm lyfts fram i ljuset. Inte minst behöver "en bra skola" definieras, innan man rör sig i riktning mot ett svar.

Råder allmän samsyn över vad som utmärker en bra skola? Eller är kanske eleven ute efter en skola, som på något sätt håller måttet just för eleven personligen? Området är komplext.

Det hindrar inte från försök att rangordna skolor och utbildningar efter utbildningskvalitet. Nu senast har Sveriges Kommuner och Landsting presenterat en databas (www.skl.se/jamforgymnasieskola), där var och en ska kunna jämföra utbildningsresultaten.

SKL har valt tre mått: genomströmning, betyg och behörighet. Det är fråga om
- andelen elever som fullföljer sin gymnasieutbildning inom tre år,
- genomsnittliga betygspoängen för elever med slutbetyg och
- andelen elever med grundläggande behörighet till universitet och högskola.

Definitionen för genomströmningen är oklar. Ingår de elever, som har bytt program under studietiden men ändå blivit klara inom tre år? Om dessa inte ingår, får programmet ett lågt värde, som inte motsvarar den reella genomströmningen.

Likaså lämnas vad gäller slutbetygen en ganska stor andel elever utanför. Elever, som under studierna inte lyckas så väl, får ofta lämna gymnasiet med samlat betygsdokument. Dessa elever räknas inte alls. Om andelen samlade betygsdokument är stor men betygspoängen för eleverna med slutbetyg är hög - kan man då mena att skolan har lyckats åstadkomma en god utbildningskvalitet för alla elever?

Allvarligast är dock att bland de valda måtten saknas sådana, som tar med elevernas kunskaper och betyg, då de påbörjar utbildningen. Inte heller ger databasen besked om vilka insatser av pedagogisk karaktär, som skolan sätter in för att möta de svårigheter som eleven kan ha.

Måtten säger något om elevernas kunskaper när de lämnar gymnasiet (i den mån betygsinflationen inte har gått för långt), men ingenting om hur skolan har bidragit härtill.

Är det så att man sätter likhetstecken mellan höga elevbetyg och en bra skola? I så fall är det inte utbildningens kvalitet man mäter utan kvaliteten på eleverna. Vilket känns lite olustigt.

Men förstås - om du väljer en skola/utbildning där studiekamraterna redan vid starten har höga betyg (vilket bl a innebär stöd från välutbildade föräldrar, bra studiemotivation och närvaro), kommer du till en skola där skolledning, lärare och annan personal har en ganska enkel uppgift när kunskapsarvet ska föras vidare.

Hur mycket större krav ställs då inte på den gymnasieskola, där få elever är födda med guldsked. Denna personal, kommer dock aldrig att få se sin skola och sitt arbete bli rosat i en kvalitetsmätning som här är fråga om.