Söker skugga

Lediga dagen lovar att bli mycket varm. Många tänker sol och bad, packar ner badkläder, sololja, mat och dryck, och ger sig iväg. Men inte jag!

En riktigt het dag lindras bäst i skogen - under trädens vida kronor. Lövverket fångar upp det mesta av direkthettan men släpper ändå genom det sköna ljuset, som spelar över mark, prunkande grönska och glittrande vatten. Idealiska platsen för alltför soliga dagar är Säveåns naturreservat nedströms Floda i Lerums kommun.

För fjärde gången söker jag mig hit. Pendeltåg från Göteborg till Floda station och sedan avkopplande vandring fyra kilometer längs strömmande vatten. Termos och smörgåsar ligger med i ryggsäcken. Kameran borde också varit med. Men skickliga fotografer har varit här förut. Se foton från skön natur av Mikael Svensson. Bilderna kan ta en liten stund att ladda fram, men det är värt att vänta.

Bruset från de vitströmmande virvlarna över forsstenarna följer vandraren. Med fågelsång därtill lugnas alla eventuella oroliga tankar. Ändå är civilisationen mycket nära. Då och då skär tågen på stambanan genom forsbruset. Inte inom synfältet, men alldeles på andra sidan lövskogsridån, rusar de fram.

Vid en terrassfors ligger den jämna stenklädda bottnen endast en fot under ytan. Lockad därav, viker jag upp byxbenen, och vadar ut till mitten av ån. Skönt strömmar vattnet kring vadorna. En stenbarriär utgör förutsättningen för denna fors. Mellan stenarna finns hästskoformade slurptrattar, som suger ner vattnet i en aldrig sinande, blankskimrande rörelse. Vattnets kraft har eroderat bakåt, och min tanke går till Niagara och andra kända vattenfall, där samma form kan ses i det stora formatet.

Kommen längre ner längs ån, nås jag av stoj och glam. Vid en sandstrand badar stenkullenbor. De djärva går upp längs ån och flyter sedan med neråt i en spännade färd.

Min färd fortsätter till Knavra bro, där ån korsas. Efter klättring uppför, den här branta, ravinen når jag strax perrongen vid Stenkullens station. Solen brassar återigen över flämtande människor.