Ond eller god? Om fanatiker, småborgare och medborgare i GP´s värld

"Till ljumhetens försvar" lyder dagens ledare 2016-03-30 i GP. Den är skriven av Adam Cwejman.

Utifrån helgens talibanattentat i Lahore, Pakistan och läsning i Horace Engdahls senaste bok, tar ledaren upp frågor kring ont och gott, men glider försåtligt över i ett försvar för den småborgerliga samhällsmodellen.

De flesta terrorister är inte patologiskt onda, som är lätt att förledas tro efter kallblodiga attentat. De är istället kompromisslöst goda och, som Horace Engdahl skriver: "blint övertygade om att deras gärningar har ett gott syfte". Det är dessa, som vi verkligen behöver oroa oss för.

Engdahl lyfter fram fanatismens motsats, ljumheten som idealet. GP ger honom rätt. De flesta svenskar tros vara ljumma i  sina övertygelser, varken dogmatiska eller apatiska. Detta ses som ett sundhetstecken. För ivriga revolutionärer däremot, vare sig de är religiöst eller politiskt motiverade, reses ett varningstecken.

Fanatikerna kritiserar de ljumma för att de inte rör sig mot ett mål, att de vegeterar i ett substanslöst konsumtionssamhälle. De bryr sig inte om klasskampen eller Guds frälsning. De i dessa rörelser, som tror att de hittat det senaste och enda svaret på mänsklighetens frågor, återupprepar sig i alla tider.

Den enskilda människan ska, enligt GP, de rastlösa idealisterna vilja tillintetgöra för att så uppgå i ett större sammanhang. För revolutionärerna är ett människoliv alltid billigt, medan det ljumma samhället värderar människolivet högt. Därför är människor lyckligare i ljumma och trygga samhällen. Deras liv är något mer än en obetydlig beståndsdel i en kollektiv strävan.

Nu har här ovan de rastlösa idealisterna fått ta de fanatiska revolutionärernas plats. Idealisterna (i Sverige?) syftar till att tillintetgöra den enskilda människan, då hon inte är mycket värd. Är människor verkligen lyckligare i ljumma och trygga samhällen? Ja, i säkert i trygga sådana, men i ljumma - tveksamt. Skulle gärna vilja få källa för påståendet. Att GP inte värderar kollektiv strävan högt, framgår av Vem skriver vad på ledarsidan?, som citerar bolagsordningen.

Den småborgerliga samhällsmodellen sägs tillåta människor att uppfyllas av individuell mening som att ha hälsan i familjen, njuta av helgvädret och pyssla med med sina små projekt i maklig takt. Att lyfta på sin rumpa, bli aktiv medborgare och delta i det politiska livet eller gå samman för att värna miljön lokalt eller globalt - sådan rastlöshet leder kanske vidare till idealism, följt av ensidig fanatism och till slutpunkten: terrordåd ropande idealets namn? Huuva!

Så GP igen. Det ljumma samhället är anspråkslöst. Det har inte "svaret" och "lösningen". Därför värt att försvara med alla medel, som står till buds. För ett ögonblick kunde man tro att även denna "det ljummas" företrädare vill ta till bomberna. Men förmodligen anses inte sådana acceptabla och står därför inte till buds. Motståndarna i detta försvarskrig är de vars godhet och energi är oändlig när de sprider sina samhällsmodeller. Dessa avviker ju från den småborgerliga.

GP´s ledare startar i ett intressant resonemang väl värt att begrunda och diskutera. Snart luckras dock begreppen upp och får en ny mening innebärande att stoffet har knådats om så att det bestående, enligt GP värt att argumentera för - såsom kapitalism, konkurrens, vinsttänkande o dyl - förefaller som naturgivet och egentligen varande "den enda vägen". Allt är gott i den småborgerliga världen.

Denna debatteknik är vanligt förekommande i GP. Ledarartiklarna blir så också märkliga. Läsaren blir yr och är kanske inte medveten om orsaken. Skribenternas benägenhet att glida från ämne till ämne och samtidigt låta orden ändra betydelse är orsak till symptomen. Rena karusellen!

Något sker med demokratin då kritik inte beaktas

Något händer onekligen med demokratin om inte Regeringen lyssnar på den massiva kritiken mot de tänkta förändringarna i asyllagstiftningen: "Begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige".

63 kritiska remissvar lämnar på klar svenska förödande kritik mot de hastigt hopkomna förslagen. Efter noggrant övervägande är såväl tunga rättsvårdande instanser som myndigheter och intresseorganisationer m fl tydliga med att förslag bryter mot konventioner, är obehövliga, brister i effekt, är kontraproduktiva, är ogenomförbara och även dyrbara. Integration och människors hälsa äventyras.

Du finner utkastet till lagrådsremissen liksom remissvaren här: Konsten att såga ett lagförslag Louise Dane, doktorand i offentlig rätt, har svarat för den goda sammanställningen.

Dessbättre är också flera socialdemokratiska organisationer emot förslagen i deras första version. Ulf Bjereld för Socialdemokrater för tro och solidaritet skriver tillsammans med representanter för SSU, S-studenter och Migrationspolitiska S-föreningen på DN Debatt. Kanske kan vi därför hoppas på modifieringar i propositionen. Ikraftträdandet är tydligen senarelagt. Beslut ska tas i Riksdagen 21 juni.

Språket mister sin roll då mottagaren inte bryr sig om att lyssna. Organ med människor insatta i frågan, blir nonchalerade och degraderade när fakta inte beaktas. Tilliten till att samhällsbygget fungerar får sig kraftiga törnar. Denna konsekvens för demokratins livskraft har lika lite som annat utretts vad gäller konsekvenser av de lagda förslagen.

Den samlade regeringen har ännu chansen att lyssna och så värna de demokratiska processerna. Detta är nog så viktigt som att visa flyktingar att de inte här är välkomna, vilket annat osagt - förblir en skam.