Något sker med demokratin då kritik inte beaktas

Något händer onekligen med demokratin om inte Regeringen lyssnar på den massiva kritiken mot de tänkta förändringarna i asyllagstiftningen: "Begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige".

63 kritiska remissvar lämnar på klar svenska förödande kritik mot de hastigt hopkomna förslagen. Efter noggrant övervägande är såväl tunga rättsvårdande instanser som myndigheter och intresseorganisationer m fl tydliga med att förslag bryter mot konventioner, är obehövliga, brister i effekt, är kontraproduktiva, är ogenomförbara och även dyrbara. Integration och människors hälsa äventyras.

Du finner utkastet till lagrådsremissen liksom remissvaren här: Konsten att såga ett lagförslag Louise Dane, doktorand i offentlig rätt, har svarat för den goda sammanställningen.

Dessbättre är också flera socialdemokratiska organisationer emot förslagen i deras första version. Ulf Bjereld för Socialdemokrater för tro och solidaritet skriver tillsammans med representanter för SSU, S-studenter och Migrationspolitiska S-föreningen på DN Debatt. Kanske kan vi därför hoppas på modifieringar i propositionen. Ikraftträdandet är tydligen senarelagt. Beslut ska tas i Riksdagen 21 juni.

Språket mister sin roll då mottagaren inte bryr sig om att lyssna. Organ med människor insatta i frågan, blir nonchalerade och degraderade när fakta inte beaktas. Tilliten till att samhällsbygget fungerar får sig kraftiga törnar. Denna konsekvens för demokratins livskraft har lika lite som annat utretts vad gäller konsekvenser av de lagda förslagen.

Den samlade regeringen har ännu chansen att lyssna och så värna de demokratiska processerna. Detta är nog så viktigt som att visa flyktingar att de inte här är välkomna, vilket annat osagt - förblir en skam.

 

All heder åt Martin Valfridsson

Martin Valfridsson har varit Regeringens nationelle samordnare för utsatta EU-medborgare. För 14 dagar sedan, 2016-02-01, lade han fram sin rapport: SOU 2016:6. Under ett år har han utrett förhållandena för tiggarna och hur stat och kommun lämpligen bör handla för att följa lagen men också ta humanitära hänsyn.

Efteråt har han fått utstå mycket kritik. Så har organisationer som Rädda Barnen, Unicef och Civil Rights Defenders utifrån principer för mänskliga rättigheterna velat ålägga Sverige ett mycket brett ansvar. I förlängningen får man tanken att uppdraget och ansvaret är att ta hand om all världens människor bara de befunne sig här. Statsvetaren Ulf Bjereld tillika ordförande för Tro och Solidaritet (S) uppfattade närmast att utredaren ville förbjuda eller åtminstone avråda från att skänka i muggarna och reagerade därefter. Faktums förre redaktör Aaron Israelson skrev på Aftonbladet Debatt om värdet av att tiggares barn finge gå i svenska skola. Han menar också slantarna i muggarna bidrar till ett bättre liv i hemländerna. Likaså har på sociala medier nästan enbart negativa skrivningar nått mig. 

Ändå har den statlige utredaren både tagit hänsyn till staten Sveriges förpliktelser och den svåra belägenhet tiggarna lever under. Kritiken är orättvis enligt min mening. Därför all heder till Martin Valfridsson för utfört uppdrag. För ovanlighets skull finner jag mig i detta fall hamna på samma sida som Maria Abrahamsson (M).

Vad sa då Martin Valfridsson på presskonferensen då tiggeriutredningen presenterades?

Han konstaterade att EU´s fria rörlighet för kortare tid än 3 månader inte ger rätt till välfärden i vistelselandet. En utgångspunkt för övervägandena hade också likheten inför lagen varit.

Tiggare bör inte uppmuntras att ta med barn till Sverige om boendesituationen inte är bra. Generellt borde inte skolgång erbjudas. Undantag kunde vara för barn som redan lång tid vistats i landet. 

Kommunerna rekommenderades att bedriva uppsökande verksamhet för att få en bild av insatser som kunde behövas som akut nödbistånd. Barn och gravida kvinnor får sjukvård. Skyddslagstiftningen ger samma rätt till migranters barn som svenska. Pengar till hemresa, mat för den hungrande och kortare övernattning uppgavs vara sådant som lämpligen kunde komma ifråga. 

Rapporten var tveksam till att kommuner upplåter mark för boende till migranter. Detta utifrån att kommuner inte erbjuder detta till andra - likhetsprincipen alltså. Boende ska ske på legalt sätt. Polisen har redan med nuvarande lagstiftning möjlighet att vara mer aktiv och se till att olaglig bosättning på annans mark upphör. 

Däremot kan kommuner ställa sig bakom frivilligorganisationer och deras insatser. För sjukvården behövs mer enhetlighet mellan landstingen. Ett särskilt samordningsuppdrag föreslås länsstyrelsen i Stockholm därför få.

Att ge pengar i mugg är sämre än att ge bidrag till organisationer i Rumänien och Bulgarien. Dessas arbete med utbildning och för försörjning på hemmaplan är bättre än att vuxna lämnar barn för att tigga i Sverige under svåra sociala förhållanden.

Som synes ger utredningen en balanserad syn och redovisar vettiga förslag, som regering och riksdag noga bör överväga. Denna rapport bör absolut inte bli en hyllvärmare eller hamna i papperskorgen efter de snabba nedskrivningar som förekommit.