lördag 29 maj 2021

Skallsjö lockade till ännu en expedition

Snäckskalsbank och mystiska sandhögar

Skallsjö Hembygds- och fornminnesförening har bloggen https://skallsjo.wordpress.com. Föreningen genomförde en fornvandring vid Säveån under Lars Erik Karlssons ledning i september 2017. Bloggens skildring med text och foton från turen flyttade mitt intresse från byläget för Skallsjö By (se inlägget 18 maj) till de lägre liggande Skallsjö ängar, vilka når nästan ned till Säveån. Riksantikvarieämbetets Fornsök visar att flinta har hittats i åkermarkerna ovanför åbrinken, vilket lett till klassificering som tidiga boplatser. 

Ett mindre område intill en bäck som rinner ut i ån markeras som område med fossil åkermark (L1965:8615). Där skall det finnas sex ryggade åkrar. Fornsöks kartor svarar Lantmäteriet för. Betraktaren kan välja karta att studera. Kartklippet här nedan är den vanliga Topografiska webbkartan kompletterad med fornminnen. För att se höjdskillnader är Terrängskuggning mycket användbar. Den valde jag och fram trädde ett stort antal högar i grupper mellan åker och å. Vad kan detta vara? Beskrivningen till Fornsök ger att områdena har fornlämningsliknade bildningar. Högarna innehåller sand och kan möjligen vara dumphögar. Kan detta vara de snäckskalshögar som skildringen från 2017 nämnde? På nytt fick jag lust att undersöka saken.

Boplatser och områden med fossil åkermark (rött), i de grå områdena nära ån finns de 60 högarna. Skärmbild från Fornsök 2021-05-29. Grundkarta från  Lantmäteriet. Lilla fossila åkermarken vid bäcken ska ha 6 ryggade åkrar. De kunde jag inte se spår av.                                                                                                                                          

Fornlämningsliknande bildning L1965:8511 med c:a 20 (dump-)högar. 4,5 högar i bild. Eget foto
Högarna ligger med några meters mellanrum på det smala området mellan åkrarna och branten ned mot ån. Några är utgrävda. De består av sand. En del flinta hittades också. Alltså inga gravar varför det  antogs att det kunde vara fråga om dumphögar. Ovanför branten finns också några djupa gropar. Vid ett grävlinggryt högt upp i branten visar den utsparkade jorden att snäckskal finns i hela branten.

Skavfräken trivs på jorden innehållande snäckskal och har helt trängt undan andra växter på ett område, vilket når ned till ån. Vandrarna på leden kan inte undgå att lägga märke till den ovanliga växten.

Skavfräken på närmare håll. De styva stjälkarna innehåller kiselsyra. Växten användes förr för att t ex rengöra grytor och kastruller, därav ´skav´ i namnet. 






Sanden vid vattenbrynet av Säveån visar tydligt inslaget av snäckskal.


Ortnamnet igen
Då fornminnena skvallrar om mycket tidig verksamhet här i närheten av Säveån, kan man fundera på om här den bebyggelse fanns som vi nu känner som Skallsjö By. Den tidiga tolkningen av ö i skrivningarna Skals -ö och -öja som ´fastmark vid vatten´ stämmer bättre här än uppe på den torra terrassen där byn legat in i vår tid. 

Snäckskalsförekomsten bör ha varit en resurs, så kanske är det ´skal´  som ingår i förleden? Sedan järnåldern har klimatet blivit kallare vid flera tillfällen. I mitten på 500-talet e Kr försämrades klimatet och på 1400-talet inföll den s k "lilla istiden". Ett lågt liggande byläge drabbat av köld och fukt kan ha övergivits till förmån för den högre liggande platsen med gynnsammare mikroklimat. 

Om namnet Skalsö var etablerat redan i läget vid ån kan namnet ha följt med vid flytten. Innebörden av ortnamnet Skallsjö förblir dock oklar. Nytt är att jag funnit en plats på byns marker, som bättre stämmer med språkforskarnas förklaring av ´ö´ (och kanske även för förleden) än vad som gäller för den kända byplatsen nära gamla kyrkans ruin. 




 

tisdag 18 maj 2021

Ortnamnet Skallsjö krävde en expedition

Oviss namngrund för Skallsjö by och socken

För by- och sockennamnet Skallsjö, Lerums kommun, har jag läst tolkningar vilka förefallit mig tveksamma. Sådana inbjuder till prövning teoretiskt och praktiskt. På kartorna söker sig blicken först mot platsen för Skallsjö kyrka. Snart inser man att det fanns en tidigare kyrka efter landsvägen c:a 3 km närmare Lerum. Där finns kyrkoruinen kvar på på ursprungliga Skallsjö Bys marker. 

Klart är att sjö i namnet knappast kan vara ursprungligt. Vid byn med dess åker och äng finns ingen sjö. Vid Stommen finns dock en rund damm, en vattenfylld håla i det isälvssediment som täcker hela området mellan bergen i söder och norr. Den ligger vid kanten av den brukade marken utan kontakt med byvägen tillika landsvägen mellan Göteborg och Alingsås, alltså föregångaren till dagens motorväg benämnd E 20. De äldsta handlingarna visar att namnet skrevs Skals -ö och -öja.


Byns läge

Centrala Skallsjö by i nutid. Skärmklipp 2021-05-11 från Topografiska webbkartan, Lantmäteriet 

Kartans höjdkurvor väster om gula åkermarken vid kyrkoruinen visar att Skallsjövägen från gården Ållan höjer sig 25 meter. Byn ligger verkligen upphöjd över marken i väster, och även gentemot lägre liggande terräng på Floda Säteri utanför kartbilden i öster. ´Ö´ har i vissa ortnamn tolkats som "låg  fastmark vid vatten". Men kan detta byläge ha setts som sådant eller som en riktig ö? Knappast, då läget är högt och egentlig sjö saknas.

Storskifteskartan här nedan kom jag först senare att ta del av hemma vid datorn.

Skärmklipp från Skallsjö Bys Storskifte över inägorna 1769. Lantmäteriets Historiska kartor

Landsvägen hade på 1700-talet samma sträckning som nutida Skallsjövägen. Gårdarna var tydligen redan i detta spridda läge när storskiftet över åker, äng och hed kom till. Åkrarnas läge tyder på att en  byplats tidigare funnits vid vägkorsningen vid Västergården. Vägen norrut anges på kartan som prästeväg mellan Lundby och Skallsjö kyrkor.

Gårdslägena: 
A  Västergården    B Skattegården    C Stommen    D Ekeberg    E Heden . 

Åkerjorden angavs vid förrättningen som fin sandjord med klappersten. Ängarne i nordväst har postglacial finsand enligt SGU´s Kartvisare över jordarterna.

Vandringen upp i ´skalet´, passet


Skärmbild över äldre och nyare väg (E 20) genom "skalet" mellan Knavraås vid Säveån och Nääs. Vägsträckan är 7 - 8 km. Skalets, passets, högsta punkt är vid Skallsjö högar vid kröken av gamla landsvägen mitt i bild. Texten Skallsjö är vid nya kyrkan. Topografiska webbkartan Lantmäteriet  

När jag med bil åkt motorvägen från Lerum mot Alingsås har jag lagt märke till den långa stigningen vägen följer från Säveån upp i en sidodal. Gamla landsvägen har skymtat på några ställen. Tanken väcktes att denna sidodal kunde vara ett "skal" efter fornsvenska "skardh".  

Skärmklipp från Svenska Akademiens ordbok, webbsidan SAOB.se 2021-05-13

Misstanken att förleden i Skallsjö kunde vara "skal" ledde till en vandring på gamla vägen; från bron nedan Knaverås med stigning halvannan kilometer till Ryggebol, sedan plant och något utför nästa kilometer. Där Skallsjö By tar vid stiger vägen kraftigt upp till Västergården 750 meter bort. 
Där motorvägen skurit av den äldsta vägsträckningen före Ryggebol fick jag följa omläggningen av landsvägen i tunnel under nykomlingen E 20. På andra sidan motorvägen finns en kort bit av äldsta vägen kvar. Se fotot nedan. 

Övergiven sträckning på gamla landsvägen vid Ryggebol. Den nedsänkta motorvägen skär av bortom vägslutet. Eget foto 2021-05-09

Skattegården visade sig vara en välbehållen hembygdsgård.

Skallby Skattegård, nu hembygdsgård i Skallsjö. Eget foto 2021-05-09

Vid kartans Stommen skådade jag den damm, som storskifteskartan sedan gav mig namnet på: Rudesjön. Gården Stommen finns inte längre. Huset söder om dammen är på Stoms tå, d v s strax utanför stället där förr ledet fanns mellan inägorna och utmarken.

Nästa anhalt blev vid kyrkoruinen, där väggarna är under reparation. Inträngande vatten i murarna hotar ständigt leda till frostsprängning.

Ruinen efter Skallsjö gamla kyrka repareras för att hindra regnvatten att tränga ner i muren. Eget foto 2021-05-09

Från kyrkoruinen stiger fortsatt landsvägen mot öster. En milsten passerades, utsatt som milpåle 1769. Kommen till krönet på stigningen får jag se några märkliga kullar av sand och grus. De ligger på ett pärlband till höger om vägen. Tydligen en grusås. Nu är åsen bebyggd med villor. Gatorna i anslutning är Skallsjö Högars väg, Offerplatsvägen och en stig får heta Fornminnesstigen.


Vid skrivbordet visar mig storskifteskartan sedan att ytterligare en höjd fanns till vänster om vägen. Den låg där motorvägen nu drar fram.  

Skallsjö Högar. Skärmklipp från Geometriska Chartan över Storskiftet Skallsjö By 1769. Lantmäteriets Historiska kartor


Förleden

Landsvägens högsta punkt vid Skallsjö högar ligger 100 m ö h. Vid Säveån är nivån 30 m ö h. Det är alltså fråga om en betydande stigning på den knappt 4 km långa sträckan. Min förhandsuppfattning att landsvägen följer ett "skal", ändras inte efter att jag besett landskapet. Detta skal och de märkliga Skallsjö Högar blir intressanta i funderingarna på ursprunget till namnet Skallsjö. 

"Ortnamnen i Älvsborgs län", 13, 1908, s 102: "F. led. torde vara gen. av ett mansn., väl snarast av det från fno. och isl. såsom tillnamn kända skalpr ´slida´; jfr skrivningen Skalfzö 1529. S. led. är fsv. pl. öia(r), senare ö(a), av ordet ö i den i Vgtl. förekommande bet. ´upphöjning över sank mark´. Byn ligger å en sådan. Redan tidigt har emellertid Skal(f)s-ö omtolkats till Skall-sjö."

Svensk Uppslagsbok specificerar förledens betydelse till ´svärdslida´: "Namnet efter förra kyrkbyn, skrevs 1421 Skalsö, 1445 Skalsöja. Förleden har tolkats som gen. av ett personbinamn, svarande till fvnord. skálpr, svärdslida, även brukat som namn. Efterleden är eg. former av ö i bet. upphöjning över omgivande terräng, särsk. sankmark.".

Forndanskans scalp betydde ´svärdsskida´ och i dansk dialekt finns betydelsen ´ärtskida´ för skalp (SAOB.se). Här slår mig tanken att om förleden inte är efter en person som kallats svärdslida passar betydelsen ärtskida ganska väl in på raden högar i Skallsjö Högar. De ligger på rad som ärtorna i en ärtskida! Men är ärtskida troligt som ingående i ortnamn? Då fornengelskans scalp betyder ´skalle, skalp´, sannolikt utifrån forndanskan (SAOB.se), synes det mig att tolkningen ´skalle´ i detta fall ligger närmare till hands än svärdslida. Endast i ett fall finns stavningen med ´f´ dokumenterad: "i skalfsö soken" 1529, 3/10, i Gustaf I:s reg., s 138 f.

´Skalle´ eller bygdemålsfärgat ´skall´ har också använts om hjässa eller topp på berg och kullar samt på kala och obevuxna backar och sandkullar. Skallsjö by låg ovanför en markant backe, på kanten av den terrass som isälven här lämnat ifrån sig. Branten kan ha liknats vid människans panna och det ovanför blir då hjässan, skallen.

SAOB kan också berätta att ´skall´ är några fiskarter, bl a ´mört´, vilket för tanken åter till den lilla Rudesjön vid Stommen. Finns ändå möjligheten att denna damm med dess karpfisk gett byn namnet?


Efterleden 

De tidigaste dokumenten har ´ö´ och ´öja´. Enligt Ortnamnsboken för Älvsborgs län skulle en fornsvensk plural öia(r), senare blivit ö(a). Då det är svårt att återfinna någon ö bland naturformerna i trakten vänds intresset mot de märkliga Skallsjö Högar. Upptecknaren L M Svenungsson antecknade uttalet 1938: skalʃøhøya med grav accent över andra ø. Kan inte h-hjudet föregående øya ha försvagats? Att namnet varit Skalshøya, d v s Skalls Högar.

Vi har också heden ´hei´, som möjligen kan ha varit namngivande, åtminstone i lekmannens funderingar. 


Trafikproblem i byn?

Vid eftersökningar i SAOB fann jag ett för mig obekant verb, ´skala´, vardagligt med betydelsen springa (fort), löpa, ränna o dyl men även fara eller köra fort (med fordon). Från Skallsjö Högar är vägen rak med svag nedförslutning i över 600 meter ner till det antagna gamla byläget. Ryttare och hästskjutsar som här ´skalade´ kom in med hög fart på byplatsen med stor fara för människor och djur. Förhållandet blev olägligt när de vägfarande blev fler och fler. Detta kan mycket väl vara anledningen till att gårdarna (förutom Västergården) är kända i utspridda lägen i ytterkanten av åkermarken. 

Dessa tankar kring namnet Skallsjö lämnar jag åt den intresserade att fundera på. Och kanske lämna egna förslag. Men ännu gäller det som L M Svenungsson skrev på Ortnamnsarkivets kartotekskort 1938:

Namngrunden är oviss.

torsdag 6 maj 2021

Att tömma en papperskorg är inget enkelt jobb

Styrformen NPM inom offentlig förvaltning

Traditionellt hade myndigheter inom resp område även medlen och förmågan att utföra tjänster till medborgarnas fromma. Den missnöjde medborgaren visste vart hon kunde vända sig för att lämna klagomål. Mindre saker kunde åtgärdas direkt. Större kunde kräva att medel tillfördes genom politiska beslut i framtida budget.  

Sedan flera årtionden dominerar däremot totalt New Public Management (NPM) inom kommunal och annan förvaltning. Kommunen, t ex Göteborgs Stad, är beställare av detaljerade specificerade tjänster. En utförare, ett entreprenörsföretag lämnar anbud och får uppdraget att svara för den aktuella samhällstjänsten under avtalad period. Kommunen måste inrätta en mängd tjänster för att följa upp och kontrollera hur entreprenören följer avtalet.

Många nackdelar med NPM har visat sig sedan styrformen slog igenom. Här vill jag ge ett dråpligt exempel vad som händer, eller snarare inte händer, då ansvarsfrågan är oklar. Myndigheter och entreprenörer bollar saken mellan sig som en het potatis. Ingen känns vid eget ansvar. Ingen är beredd att åtgärda saken ändå av praktiska skäl. Ingen kan komma överens med tjänstemännen på de andra stolarna så att fallet löses. Däremot kan många timmar ägnas åt skärmskådande, funderande , utredande och mejlande fram och tillbaka och vidare - allt utan att komma till skott.

Åskådningsexempel: En papperskorg och skräpet runtom

Själv har jag stångat min panna blodig mot en papperskorg! Den var full sedan länge så ljudet när pannan stötte i lockets plåt var dov. Skämt åsido! Korgen finns vid busshållplatsen Linnarhultsvägen B vid Gråbovägen i Göteborg. Västtrafiks bussar servar här invånarna i Linnarhult med kollektivtrafik.

När jag via Göteborgs Stads hemsida kontaktade stadens kontaktcenter för stadsmiljö och meddelade att korgen var full och behövde tömmas, startade en cirkus jag inte kunde ana. Den håller på än. Med reservation för att uppställningen kan innehålla något fel och att alla berörda tjänstemän och företag inte getts den uppmärksamhet de gjort sig förtjänta av är nedanstående vad som kommit till min kännedom.

Häng med i svängarna!

2020-12-14    Jag mejlar Gbg Kontaktcenter (KC) att korgen behöver tömmas och att mycket skräp runt om behöver tas om hand.
2020-12-15    Gbg KC mejlar till Västfastigheter Fastighetsförvaltning Hållplatsservice FB för att få jobbet utfört.
2020-12-15    Gbg KC mejlar mig att felanmälan är sänd till entreprenören i området.
2020-12-15    NN@vgregion.se mejlar okänt innehåll till Gbg KC.
2020-12-15    Gbg KC mejlar okänt innehåll till AA.
2020-12-15    AA mejlar svar till Gbg KC att saken är kollad med Västtrafik (VT), som menar att korgen inte är deras och man tror på Västtrafik att den inte heller är Trafikverkets (TV). Okänt vem som tömmer korgen. Den skulle kanske tas bort om ingen tömmer den?
2020-12-16    Gbg KC mejlar TV. Hållplatsen är utmed Gråbovägen. Antar att TV har möjlighet att besluta ta bort korgen.
2020-12-17    BB, TV mejlar svar till Gbg KC. TV ansvarar inte för papperskorgen på busshållplatsen. Ta kontakt med bussbolaget för drift av papperskorgar (länk lämnas till VT).

Inget händer.

2021-01-25    Jag mejlar Gbg KC en påminnelse och lämnar mejltråden från BB och bakåt. AA på Gbg KC väl insatt i ärendets tråd kan kanske reda ut ansvaret, föreslår jag. 
2021-01-26    CC på Gbg KC mejlar mig att korgarna ser ut att tillhöra TV, som nu har fått felanmälan.
2021-01-26    Jag svarar Gbg KC med kopia på tråden från BB att TV inte anser sig ha ansvaret.
2021-01 26    DD på Gbg KC svarar mig att byggledaren för renhållning på gatan vidhåller att TV har ansvaret. Därmed skickas ärendet till TV igen då de förvaltar ytan.
2021-01-26    CC på Gbg KC mejlar TV.
okänt datum   DD på Gbg KC mejlar okänd. Ingen av våra entreprenörer vill kännas vid korgen. Jag antar att ni får pröva om den ska tas bort då den är på er yta.
2021-02-05    BB på TV mejlar VT (kopia till DD på Gbg KC). Ärendet om full korg mottaget, överförs till VT och stängs hos oss. Infon meddelas vår projektledare i underhållsområdet för kännedom.
2021-02-08    VT mejlar TV. VT tömmer inte papperskorgar på hållplatser. I detta fall har Gbgs Stad ansvaret. Gråbovägen är statlig enligt NVPD-verktyget och tillhör därmed TV. VT citerar sin text på sin hemsida: "Trafikverket ansvarar för hållplatserna vid de statliga vägarna".
2021-02-11    BB på TV mejlar Gbg KC. Ser ut som ansvaret att tömma papperskorgar ligger på Gbg Stadsmiljö. Tidigare anställd projektledare vid TV säger att om han inte minns fel så köpte han upp detta underhåll för ett antal hållplatser (utöver de TV själva har hand om). "Dessa skulle Ponf (Gbg Park- & Naturförvaltningen) tömma och det finns/fanns en lista med vilka hållplatser det gäller." Det är alltså inte TV som tömmer dessa, betonar BB. Att korgen blir full beror på koloniområdet intill. "Just denna papperskorg är välkänd." 
2021-02-11    BB på TV mejlar mig att Gbg Stadsmiljö är ansvarigt. Vi har meddelat dem för hantering.

Inget händer

2021-03-30    Jag mejlar en påminnelse till Gbg KC och sänder med nytagna foton som visar ett papperskorgslock som inte går att stänga och skräpdensiteten intill. 




2021-03-31    FF på Gbg KC mejlar mig att ärendet är sänt till vår entreprenör i området, d v s Västtrafik infrastrukturutveckling, som ansvarar för tömning av papperskorgar utmed TV´s leder. Vad gäller nedskräpningen vid trappan är våra uppgifter att TV har ansvaret utmed dess leder.  Städärendet tar vi därför vidare till TV.
2021-04-08    Jag mejlar Västtrafiks ledning (bifogar foto) och frågar om Linnarhultsbornas upplevelse av skräpet vid deras busshållplats Linnarhultsvägen B ligger i linje med den reseupplevelse som Västtrafik önskar ge sina resenärer.
2021-04-10    Västtrafiks ledning svarar inte på min fråga. GG på VT mejlar att VT inte tömmer papperskorgar på hållplatser. Gbg Stadsmiljö ska göra det.  
2021-04-11    Jag mejlar Gbg KC och ifrågasätter att Västtrafik infrastrukturutveckling är stadens renhållningsentreprenör. Varför inte ta bort korgen om inte tömning kan ordnas? Jag avslutar med Moment 22-hälsning.
2021-04-12    Gbg KC mejlar mig. Tömning av korg vid läge B är taget till vår entreprenör. Ytan har denne inte hand om. Är korgen fortfarande full?
2021-04-12    Jag svarar Gbg KC. Självfallet
2021-05-06    Jag mejlar på nytt till Gbg KC, denna gång om att papperskorgarna vid både läge A och B är fulla och behöver tömmas.

Något har ändå hänt till sist. 

Idag 2021-05-06 är skräpet vid trappan borttaget liksom det skräp som fanns vid GC-vägen bakom hållplatsen. Utföraren är okänd av mig, men jag misstänker entreprenören för stadens trafikkontor. 

Papperskorgen är fortfarande full. 

Reflektion  

Alla dessa tjänstemän gör förmodligen ett gott jobb utifrån sina instruktioner. De styr, kontrollerar och ger anvisningar. Men vad åstadkommes? Och till vilken kostnad?

Jag tänker på landets renhållningsarbetare. Deras arbete är ofta smutsigt, tungt, dåligt betalt och många tvingas acceptera att statusen i andras ögon är låg. De anses utföra ett enkelt jobb. Ett sådant som enligt vida spridd politisk uppfattning lämpligen kan utföras till ännu lägre timlön så att fler kommer i jobb. 
Ja, renhållningsarbetare är billiga, men så effektiva. På bråkdelen av all nedlagd tjänstemannatid skildrad här ovan lyckades några ta hand om allt skräpet i närheten av papperskorgen. De utförde!

Och är beredda att ta sig an papperskorgen - bara de får! 

Släpp arbetarna loss!
 
    
 
 

torsdag 31 december 2020

Skårdals skate 4

Skårdals skate

På försommaren vandrade Hans Wedberg och jag i markerna vid Skårdal och Surte. Resultatet från min sida blev tre inlägg på bloggen i juni månad. Innan skildringen kommit till slut grep vissa frågetecken vid Hallandsgränsen tag i oss och lämnade material för texterna under hösten. Dags nu att ta upp tråden med skildringen av gränsmärkena kring Skårdals skate. Så hamnar alla inläggen om Skårdal på 2020.

Jartus backe

I inlägg nr 3 den 13 juni skrev jag om Åke Widengren och hans förslag att fsv iæþur kunda ha utvecklats till ´Hjärpe´ i Hjärpås och till förleden i Hiartturssnæs (mosæ). Under sökning efter namn utifrån detta grundord, betydande ´åskant´, ´brant bergsås´, ´randen av ett berg´ o dyl har jag därefter träffat på ortnamnet Jartus backe belägen på gården Ilen i Rännelanda sn, Valbo hd. Det är fråga om en grusgrop vilken togs undan som samfälld vid skiftena av Ilen på 1800-talet. Upptecknaren av namnet 1950 antog att ett personnamn kunde ingå i namnet. 

Uttalet för Jartus backe anges: Uttal och stavning ligger onekligen nära den för Hiartturssnæs mosæ.

Terrängen kan beskrivas så här. På platsen finns en serie med mindre bergkullar i rad i riktning S-N. Åkermark dominerar på båda sidorna om bergkullarna. Dessa bildar gräns mellan avrinningsområdena till Örekilsälven och Valboån. Nordligaste gården vid raden med bergkullarna heter Jersalen. Förleden är från iæþur och efterleden kommer från ´halen´, med betydelsen ´svans, ände´. Namnet på gården visar att raden av bergkullar har setts som en iæþur. Skäl finns därför anta att grusgropen inte har fått namn efter en person utan att ljudutvecklingen varit likartad som den antagna för Hiarturssnæs (mosæ).

Upptäckten av namnet Jartus backe vill jag gärna se som en bekräftelse på att uttalet av fsv iædhur kan  förändras så att stavningen hiarturssnæs mosæ blir rimlig och därför valdes av skrivaren av Dalslandslistan. Jartus backe vid en ´jär´ styrker Åke Widengrens tanke med en koppling IæþurHiarturssnæs (mosæ). Detta gränsmärke har vållat svår huvudbry både vad gäller betydelse och lokalisering. Widengren har därför lämnat ett bidrag av stort värde för tolkningen av Dalslandslistan i handskriften KB B 59 med Äldre Västgötalagen. 

Senåss

Vid slutorden för flera av de tidigare inläggen om Skårdals skate har jag trott mig snart kunna behandla detta märke. Men tillbakablickar för nödvändiga kompletteringar har kommit i vägen. Men nu är det dags.

Ingen i bygden kände till namnet Senåss då Kalén hörde sig för. Han hade ingen bestämd uppfattning om betydelsen av namnet Senåss 1554 men han pekade på möjligt samband med ordet sin, ´vara (stå) i sin´, och sina, ´avtaga, upphöra´. Det är alltså fråga om kor som mjölkar dåligt. Betydelsen tänkte han därav ungefär som ´den torra åsen´.

Moräntäcket är tunt på alla bergsryggarna mellan Jennylund och Surtesjön. I öster är ryggarna flacka medan randbergen i väster är rejält kuperade. Torra åsar med dåligt bete var det säkert frågan om. Kalt berg finns på många ställen. På ett av dessa berg ses i kartans mitt ett fornminne markerat med R. Där finns fortfarande vallar efter en skans. Platsen kallas Synsås och bjuder på en magnifik utsikt mot älvdalen och Bohus fästning.

Skärmklipp från Topografiska kartan 2020-12-28. Lantmäteriet

Namnet Synsås bör ha med verbet ´syna´ och substantivet ´syn´ att göra. Tanken går till ´tillsyn´ och  ´uppsyn´. Soldaterna som i orostider bemannade skansen hade säkert till uppgift att hålla utkik. Berget närmare Jennylund har på kartan i större skala namnet Skansen utan att där finns några spår efter en sådan anläggning. Namnet Synsås ev = Senåss kan därför eventuellt ha omfattat ett större område än berget närmast R-symbolen. 

Namnet Senåss kan ha bytt skepnad till Synsås under tidernas gång. SAOB ger också exempel på hur ´syna´ och ´syn´ på 15- 1600-talen stavades med ´i´ och ´ij´.

Under vår vandring höll Hans Wedberg på Synsås (berget med skansen) som gränsmärket Senåss. Även om identifikationen är riktig menar jag för egen del att punkten är för långt västerut för att i realiteten ha kunnat utgöra gränsmärke. Äldre kartor över Skårdals skate och lämplig försvarsterräng ger att en linje i mossarna från Nordmossen till Surtesjön var mera sannolik. Gränsmärke angivet till Synsås vill jag se som ett möjligt uttryck för en svensk vilja att inskränka enklavens område. Läs mera i inlägget Skårdal 2 från den 5 juni om mosstråken i norr - söder.

Utsikten mot Bohus fästning från fornminnet Synsås RAÄ-nr Nödinge 4:1. Eget foto

Surtuliida
Namnet skulle kunna återges  med "liden vid Surte", skrev Kalén. Men utifrån genitivändelsen -u i Surtu- antog han att ån från Surtesjön kan ha hetat *Surta, ´den svarta´. Det skulle förklara den feminina genitivändelsen.

Namnet skulle så avse den branta sluttningen som ån forsar nedför. Gränshandlingen från 1554 förtydligar till "högst i Surtuliida". En mindre väg går på skrå i sluttningen upp till sjön. Den branta sluttningen kallas ännu Surtelid enligt Kalén. 

Exakta punkten går inte att fastställa. Ingen administrativ gräns från de senaste århundradena kan sägas anknyta till "högst i Surtuliida" vare sig för ån eller vägens högsta lägen. De äldre kartor som återger skaten som en rektangel har istället en hörnpunkt i Surtesjön eller vid dess sydvästra strand. Se exemplet på karta N5.

Karta N5 utan år över Göteborgs och Bohus län. Norr är till höger i kartbilden. Läns- och  häradskartorna. Lantmäteristyrelsens arkiv

Här är gränshörnet i Klevebergen, som faktiskt är allra högsta berget öster om Södra Surtes gamla tomter. Den närbelägna mycket branta stigen från byläget nordost upp till kvarnbäckens utflöde från Surtesjön  skulle, innan samhället Surte tillkom, också kunna vara den ursprungliga Surtelid. Till en sluttning benämnd ´lid´ hör ofta en färdväg. Visst skulle "högst i Surtuliid" kunna vara här. På Klevebergen påträffade vi dock inget tydligt röse. Även om inte exakta platsen för gränsmärket kan fastställas kan området begränsas till Klevebergen och området kring kvarnbäckens utlopp från Surtesjön. 

Topografiska kartan med inägomarkens rågång mellan Norra och Södra Surte ritad med orange. Lantmäteriet

Kielsbergett
Namnet är obekant för eftervärlden och totalt försvunnet. För Kalén var det ändå inte svårt att utpeka bergklumpen öster om landsvägen i skillnaden (gränslinjen)mellan Södra och Norra Surte. Berget heter idag Brattås. Rågången tangerar berget vid dess södra fot. 
Min tanke är att just gränsskillnaden gett namnet. "Skilleberget" efter ´skiljet´ hade varit en bättre stavning. 

Brattås har aldrig varit ifrågasatt som Kielsbergett. Men berget ligger nära första landmärket vid älven, gååsholmen, och gränsen löpte från älven rakt mot den större bergsbranten i öster. 

Geometrisk avmätning Surte (Norra) 1697. Lantmäteriets Historiska kartor

På kartan från Geometriska avmätning 1697 återfinns ett gränsröse i bergen öster om platsen där gärdesgården upphör vid kanten av berget. Det förefaller som att gränsen mellan Norra och Södra Surte utgår från bergsymbolen vid älven, gååsholmenn, och drogs rakt mot toppen på det berg som finns alldeles nordost om Södra Surtes byläge (söder om Baddammen). Se topografiska kartan ovan. Detta berg är också tänkbart som Kielsbergett. Vi fann inga rester efter röse på toppen av detta berg. Så det vedertagna Brattås får fortsatt gälla som Kielsbergett.

gååsholmenn
Redan på Kaléns tid var holmen borta. Uppslamning hade förenat holmen med stranden på östra sidan. Namnet hade därmed ändrats till Gåsakullen, skrev Kalén. Namnet torde inte tarva någon förklaring ansåg han. Men då ´gås´ inte är ovanligt i namn på gränsmärken utan att det syftar på fågeln, är hans avsedda tolkning inte självklart den rätta. Se mina fyra blogginlägg i ämnet, "Gränsmärken och gammal lag, Grågås", från april - maj 2016. Gäss bör dock här vid älven haft lämpliga betesmarker så Kaléns tolkning bör få företräde. 

Slutord
Så har berättelsen nått det avslutande Elffuen. En reflektion jag gör är att vandringarna med undersökning i terrängen är relativt snabbt avklarade. Intrycken och materialet man samlar på sig kräver därefter betydligt längre tid för att följa upp, bearbeta och formulera. Om man inte fullföljer det direkt finns risken att andra studieobjekt tar över engagemanget.

Frågan om när Skårdals skate förlorades från Sverige har jag inte tagit upp. Vissa forskare har pekat på att dansk-norske kungen Christian I på 1470-talade lovade att återlämna Gotland, Skårdal och Surte bara han åter fick bli svensk kung. Man har därav antagit att det inte var alltför lång tid dessförinnan  som området hade knutits till Bohus fästning och Norge. 

Erik Hedberg (2008) påpekade att under Magnus Erikssons 1319 - 1365 tid som unionskung regerades Sverige av danska regenter liksom under långa tider inom ramen för Kalmarunionen. Ingen anledning fanns till gränskrig vid Göta älvdalen och det hade inte stor betydelse vart området hörde. Älven var öppen för internationell fartygstrafik och enligt medeltida överenskommelser rådde tullfritt handelsutbyte mellan de nordiska länderna. 
Unionskungen Erik av Pommern bröt traditionen och införde Öresundstullen och flera andra passagetullar. År 1439 avsattes han som kung i Sverige. Första svenska klagomålet på norrmännens passagetull vid Bohus kom 1441. Så Erik av Pommern kan ha legat bakom det hela.

Samtidigt anses Skårdals skate vara skiljt från Västergötland redan i Dalslandslistan knuten till handskriften KB B 59 med Äldre Västgötalagen. Denna gränslista anses skriven ett par årtionden in på 1300-talet, alltså under början av Magnus´ tid som norsk-svensk kung. Genomgången i mina inlägg tyder på att Surtuliida-Surtubærgh, Moenn-Hiarttursnæs mosæ (Nordmossen) och Wiikenn-Diupudal motsvarar varandra. Bohus fästning bör ha kunnat tillgodogöra sig nyttigheter från Skårdalsenklaven ganska kort tid efter att borgen började byggas 1308 vilket kom att avspegla sig redan i Äldre Västgötalagens Dalslandslista. Men för kyrkogången fanns ingen anledning att ändra. Nödinge kom fortsatt att gälla. 



 


 

måndag 2 november 2020

Ulvåsa knall och Ljusahall på Hallandsgränsen

 De svenska gränslistorna av 1554 och 1603 nämner Lyssahall resp Liusehall som märket närmast (norr om) Store Fyllemyst. Kalén skrev att förlederna i namnen otvivelaktigt bär en form av Lövsjöns "riktiga" namn i vilket adjektivet ljus eller dialektens lys ingår. 

Namnen är utdöda och märkena kan inte med full säkerhet placeras. Kalén antog dock att det bör vara på den skarpt uppstigande höjden söder om sjön. Den heter nu Ulvås, vilket kan jämföras med den danska listans namn 1555, Wulua aassaknalla. Det skall utläsas Ulvås knall (eller knallar). Åsen har två höjder och dagens gränsvinkel är en bit ned i nordsluttningen av den norra. 

Gränsområdet söder om Lövsjö. Från Topografiska kartan 2020-09-10. Lantmäteriet

Karlsjö skrev att Ljusahall anses vara en stenhäll i Lövsjö vars klara vatten sannolikt återspeglas i namnet. På Falks karta från 1713 såg han gränsen passera en holme, Skarhallen, i sjön. Stavningen är dock här osäker lägger jag märke till då vikningen av kartan tyvärr döljer en del av texten. De fem sista bokstäverna verkar vara -alten. Sockenbestämningen för Förlanda socken 1798 har namnet Skårbulten.  

 Från Falks krigskarta 1713. Lantmäteriets Historiska kartor

Den aktuella holmen är den lilla holmen på vyn över Lövsjö. Fotot är taget från den plats där stenmuren uppifrån Ulvås når stranden av Lövsjö.

Gränsmärket Skårbulten eller kanske Skarhalten på holmen i Lövsjö. Kan också ha varit Ljusahall.  Eget foto

Vid gränsvinkeln på norra delen av Ulvås finns en stenmur i gränsen norrut. Stenmuren bildar efter c:a 7 meter en svag vinkel till vänster. Vid vinkeln, inbyggt i muren, finns ett femstenarör! Detta var för Kalén och Karlsjö okänt. Hans Wedberg och jag upptäckte det efter att ha strävat på uppför Ulvås branta västsluttning. Vi är dock inte de första som känt till existensen. Lars-Göran Bengtsson i Horred, väl känd i dessa skogar, visade sig vid samtal också känna till det. Det är inte så lätt att uppfatta då det delvis spridits ut och stenar flyttats i samband med bygget av stenmuren. Den vinklade avslutningen på stenmuren avser väl att visa hur gränsen ändrar riktning mot märket Store Fyllemyst.

Hans undersöker femstenaröret vid gränsvinkeln på Ulvås. Eget foto


Femstenaröret sett från väster. Eget foto

Platsen för femstenaröret är inte en fix, d v s bestämd, punkt. Inget naturföremål är knutet till platsen. Då det står i sluttningen mellan Ulvås´ norra "knall" och Lövsjö kan man våga sig på gissningen att placeringen är resultatet av en kompromiss. Svenskarna kan ha hävdat holmen i sjön och danskarna högsta åsen längre söderut. Man kan ha mötts i sluttningen däremellan. Detta väcker tanken att i så fall kan gränsvinkeln med märket Store Fyllemyst också ha varit utsatt för viss förskjutning. Om danskarna förlorade lite terräng vid Ulvås jämfört med egna ståndpunkten bör man istället ha vunnit något uppe på Svalås. Tjärnet Mörka-Per kan ha varit balanspunkten vid sådana beräkningar och avväganden. Någonstans i domböcker och arkiv vilar kanske beskrivningen av när och hur femstenaröret på Ulvås kom till.