Kulturbygden längs Sillastigen

Intresset att utforska gränser stannar denna gång till vid Stöttevadsbäcken, vilken är en av bäckarna som från sydväst rinner ut i Dumme mosse. Vid bäcken möts socknarna Sandseryd (Norrahammars köp. i kartkanten), Tveta härad och Angerdshestra i Mo. Hemmanen är Mjällbo, Hyltan och Jäbo i Sandseryd medan Norra Hökhult och Gagnaryd finns på Angerdshestrasidan.

Den rödmarkerade gränsen följer Stöttevadsbäcken en sträcka mot norr från 'd' i Gagnaryd. Avståndet till den 'kvill' i Dumme mosse, som jag skrev om i september, är 5,5 km. Skalan är 1:100 000.

Kartklippet är från J243-34-6 Ulricehamn 1885, reviderad 1939. Källa: Lantmäteriet

Här korsar den gamla färdvägen Sillastigen (fornminne Angerdshestra 93:2) bäcken och häradsgränsen alldeles intill gränsröset. Stigen är på kartan markerad med svart linje = körväg. Röset är på kartan här nedan markerad med en punkt och texten 'Ms'. En i nyare tid uppsatt tavla pekar ut häradsgränsen, vilken också får betraktas som landskapsgräns mellan Småland och Västergötland; dock försvagad i senare tid av att Mo härad länge har tillhört Jönköpings län och därmed knutits till Småland. Färdvägen kan ha varit i bruk ända sedan Järnåldern. Sillastigen är den stig som på kartan är streckad och kantad av Riksantikvarieämbetets fornminnessymbol.

Trots att detta är skogstrakter var ändå området inte isolerat från omvärlden. Sillastigen ska ha fått sitt namn av att denna väg ledde till Göteborg där den förr så eftertraktade sillen kunde inhandlas.

Kartklipp från Topografiska kartan. Källa: Lantmäteriet

Vägen går i ett skogsområde med lättbearbetade jordar. Det förefaller vara sandig/siltig morän enligt jordartskartan hos www.sgu.se. Sådan mark föredrog bonden innan järnplogens införande gjorde det möjligt att bruka de bördigare lerjordarna. Vid Källerödjorna söder om bäckövergången (streckade området) finns fossil åkermark. Även i senare tid har det varit åkermark kring vägen. Vid den branta åsen nordväst om bäcken fanns torpet Österlid i Gagnaryds skog. Så säger ek. karta 7D0i Jäbo från 1954. På kartan för storskiftet 1813 i Gagnaryd (akt 06-ARA-09 i lantmäterimyndigheternas arkiv) är åsen som en av få terrängdetaljer utritad. Den har här namnet Silfverberget.

Alldeles intill vägen och Österlid upplyser Riksantikvarieämbetets Fornsök om stora odlingsrösen och ett gravfält med 5 rösen (sistnämnda: Angerdshestra 93:1). På sydöstra sidan av bäcken finner vi endast 200 meter från densamma gravfältet Sandseryd 16:1 omfattande hela 35 fornlämningar, därav c:a 8 domarringar och c:a 11 resta stenar. Gravfältet ligger på en flack moränhöjd norr om Källarödjorna. Här går Sillastigen fram över vattendelaren mellan Dumme mosse i öster och Nissan i väster.

Norr om Sillastigens östliga del, längs den streckade stigen mellan kartans text 'Stöttevadsbäcken' och 'Jäbo', på Hyltans och Jäbos marker, finns fler fornminnen, som antas vara tjärdal och kolningsgropar. Som synes har människor varit aktiva i området under Järnålder, Medeltid och Nyare tid. Denna skogstrakt var förr i tiden en utpräglad kulturbygd. Kanske återfinns också här gränsmärket hiorðs as från Äldre Västgötalagens gränslista? Närmast till hands vid tolkning av namnet ligger betydelsen 'Hjortåsen'. Det branta Silfverberget vid Österlid ligger endast 350-400 meter nordväst om bäckpassagen med nutida gränsen. Kan denna tidigare ha kallats 'Hjortåsen'? Längre norrut i Gagnaryds skog har tidigare nämnt ek. kartblad namnet Hjortamon för ett område.

Hjortamossen är benämningen vid storskiftet för Jäbo 1825 (akt 06-NHJ-23, s. 15, där ägorna beskrivs) för den mosse i hemmanets sydvästra hörn som annars heter Vitamossen, t ex. på ek. karta Jäbo 1954. Denna mosse finns vid häradsgränsen vid Stöttevadsbäcken. Av kartorna till laga skifte för Hyltan 1835 och storskifte för Mjällbo nr 1 1806, framgår att Vitamossen i söder sträckte sig till - och över - Sillastigen öst om Källerödjorna. Nutida ek. karta och Terrängkartan visar inte sammanhängande sankmarker här. Men dåtida lantmätare såg det som en och samma vattensjuk terräng.

Här tvistade åboarna i Norra Hökhult med de i Mjällbo år 1732 (akt Hökhult nr 1 i Lantmäteristyrelsens arkiv). Se nedanstående karta från akten. Det förefaller som att Hökhult hävdade att Hvitamosabroan och en nord-sydlig linje (nr 13) var rätta rågången mellan byarna. Hökhult fick ändå acceptera en västligare gränsdragning i området mellan Källerödjorna och Stöttevadsbäcken, men erhöll i gengäld mark i sydöst.

Kartklipp från Lantmätare Hagmans karta 1732 över tvisteparken mellan Hökhult och Mjällbo. Källa: Lantmäteriet

Namnet Vitamossen kan också vara ett gränsnamn. Vita hall är namn på flera gränsstenar och råmärken i Småland och Västergötland enligt Institutet för språk- och folkminnens digitala ortnamnsregister. 'Vita' kan ha betydelsen 'veta, känna till, intyga', d v s. i detta sammanhang - var gränsen går.

I detta område har vi funnit namnen Hjortamon, Hjortamossen och Vitamossen. Strax nordväst om nuvarande gräns i Stöttevadsbäcken finns ett skarpt markerat berg c:a 25 meter högt. Sillastigen följer tidigare nämnda vattendelare. Mellan 1700-talskartans Hvitamåsabroan och Stöttevadsbäcken följer Sillastigen en svagt markerad ås. Denna mindre ås med det remarkabla gravfältet samt skogspartiet i sin helhet kan också vara kandidater till det gränsnamn, som Äldre Västgötalagens handskrift förmedlar.

Sydost om Sillastigen häver sig vattendelaren ännu högre. Vid gårdsplatserna för Mjällbo och Jordshult är höjden nästan 300 m ö h. Det är högre än triangelpunkten Högsås nära europavägen Jönköping - Ulricehamn. Hemmanet Jordshult, Månsarps socken, har då och då haft stavningar med hjort- o dyl. Men Axel Eile påpekade i  "Ortnamnen inom Tabergs bergslag", I: Tabergs bergslag I (årsskrift), s. 40. 1929, att jordeboken 1542 har Joshultt, och att första leden säkerligen är det fornsvenska namnet Joar. Men helt vill jag ändå inte lämna hemmansnamnet åt sidan vid inringningen av märket hiorðs as.

Hypotesen är att medeltida gränsen mellan landskapen och de ingående häraderna med sina resp. socknar mycket väl kan ha haft samma läge som under 1600-talet (häradskartorna) och 2000-talet. Därför förblir kulturbygden kring Sillastigen, mitt emellan Dumme mosse och Nissans kvill, högintressant.

Inte dumt att gå på Dumme mosse

Månadens utflykt gjordes en lördag i mitten av detta års ovanligt högtryckspräglade september. Målet var Dumme mosse ovan Jönköping. Anledningen för mig att dit ställa mina steg var nyfikenhet på det gränsmärke, som i mossens södra del visar på skillnaderna mellan hemman (byar), socknar, härader och landskap. I en 'kvill' möts här hemmanen Knutshult i Mulseryds socken, Föreberg i Angerdshestra socken, Åsen och Ulvstorp i Sandseryds socken (uppgått i Norrahammars köping 1943). Fastigheten Dumme mosse i klippets sydöstra hörn ingick förr i Sandseryds kyrkby.

Mulseryd och Angerdshestra ingår i Mo härad, Västergötland medan Sandseryd finns i Tveta härad i Småland. Numera ingår hela området i Jönköpings stad och län.

Kartklippet är Ekonomiska kartan 7 D Gunnarsö av 1954 från Lantmäteriets historiska kartor och samlingen Rikets allmänna kartverk. . Kartans skala är 1:10 000. Skärmklippets skala varierar beroende på datorskärmens storlek. Som jämförelse kan nämnas att den sträcka av gränsen som löper mellan de två bäckarmarna understiger 50 meter.

'Kvill' är belagt i småländska dialekter. Språkforskaren Harry Ståhl visade i sin bok "Kvill och tyll", s. 40 ff (1950) att ortnamnen  med -kvill ger besked om ordets användning. "Betydelserna äro: 1. 'stället där två vattendrag rinna samman', 2. en mindre arm av ett vattendrag, som skiljer sig från huvudfåran och sedan åter förenas med densamma'." 

Länge rådde bland språkvetarna uppfattningen  att ordet kvild skulle betyda 'källa'. Den tolkningen har enligt Ståhl sin grund i Schlyters register i hans utgåva av Äldre Västgötalagen 1827. För de två gränsmärkena i "Vidhemsprästens" tillägg (Landamaeri II) Nizaerqvild och Dumnaerqvild skriver han att den första är Nissakälla på gränsen där Mo, Östbo och Tveta härader möts och för Dumnaerqvild som 'ett ställe (troligen en källa) söder om Dumme mosse.

Mig förefaller det som att de historiska skildrarna av Småland under 1700- och 1800-talen har påverkats av fascinationen att spåra de stora åarnas ursprung i deras allra första obetydliga vattenflöden uppe i bergen. Man har sökt källorna (uppflödena). Just i denna trakt av Sydsvenska höglandet rinner såväl Lagan som Nissan, Ätran och Tidan upp.

De häradskartor från 1600-talet som finns i Lantmäteriets samling visar att då som idag gränsen mellan häraderna Mo och Tveta löpte i nord-sydlig riktning över Dumme mosse. Försöken att placera gränsmärket Dumnaerquild från Landamaeri II (c:a 1325) från språkforskares, historikers och hembygdsintresserade forskares sida, har dock aldrig lett till denna gränspunkt i mossens södra del. Här löper faktiskt de administrativt betydande gränserna samman ända in i sen tid. En viktig orsak till tystnaden om detta ställe är att man tänkt på och letat efter en källa och inte efter en 'kvill'.  

I lantmäteriakten 06-NHJ-55 över Laga skifte för Åsen och Hedenstorp i Sandseryds socken 1913 framgår av kartan att röse nr. I ligger i ett bäcksammanflöde - den kvill det här är fråga om. Nr I beskrivs: "Kringskolad gammal råsten, belägen i gränsen mot Mo härad". I § 5 anges att i väster är häradsgränsen mot Mo härad ostridig. 

Idag utmärks gränspunkten vid den södra bäckarmen av en gul plastkäpp. Den norra, kilometerlånga bäckarmen (med slingrande gräns) är denna sensommar helt uttorkad. Däremot rinner lite vatten i den på kartan korta, sydliga bäckarmen.

För Nizaerqvild finns det efter Ståhls klargörande av betydelsen för dialektordet och ortnamnleden     -kvill, skäl att söka efter en kvill i den sträckning där av traditionen gränsen mellan Mo och dess angränsande småländska härader har gått. Söderifrån når gränsen Nissan där socknarna Angerdshestra i Mo möter Bondstorps socken, på medeltiden i Östbo härad, och Månsarps socken i Tveta härad. Stället är en kvill. Goda skäl finns därför att anta att detta är Nizaerqvild. Det ställe i mossmarken någon kilometer längre österut där Terrängkartan och Ekonomiska kartan har namnet 'Nissa källa' kan mycket väl betraktas som platsen där den sedermera mäktiga ån Nissan börjar sin färd mot havet. Men gränsmärket Nizaerquild från Landamaeri II kan det alltså inte vara frågan om.

Detta skärmklipp är från Terrängkartan hos lantmateriet.se. Den enda gräns som här visas är kommungräns. Det är hemmanet Ekornahult i Bondstorps socken som har den spetsiga vinkeln i ett bäcksammanflöde, en kvill, vid Nissan. 

Denna sistnämnda lokalisering förefaller klart säkrare än den jag ovan gjort till en kvill i södra delen av Dumme mosse. Anledningen är att Dumneån söder om Risbrodammen rinner väster om Dummemosse. Här finns ett par kvill som skulle kunna vara Dumnaerqvild om detta namn härrör från namnet på ån och inte mossen. Så möts t ex. hemmanen Knutshult och Svedbrandshult i Mulseryds socken och Gunnarsö i Bottnaryds socken i en kvill vid de s k. Orrestenarna. Källorna är akterna 06-MUL-33, 34 och 39 med rågångsåtgärder resp. laga skifte. En lokalisering hit väcker dock frågetecken för sockentillhörigheten för Svinhult och Gagnaryd. Skulle verkligen inte dessa hemman ha tillhört Jära socken (numera i Mulseryd) innan denna upphörde på 1500-talet? Jära var en liten socken och dessa hemman hade inte långt till dess kyrka. 

Tills vidare blir därför min ståndpunkt att gränsmärket Dumnaerquild bör återfinnas i södra delen av Dumme mosse där flera gränser bevisligen har mötts vid ett bäcksammanflöde, en kvill, i hundratals år.

Förtjänsten av att jag kunnat göra dessa spaningar ligger hos Lars Olof Magnusson i Hestra, som med sin bok "Västgöta lagsagas gränser" (2003) och bilaga (2015) sammanställt ett omfattande material, inkluderande många kartor, till ovärderlig hjälp för alla som utmanas att ge sig i kast med dessa delikata medeltida problem. Rune Holmberg i Tranemo har också lämnat värdefulla upplysningar till författaren och har själv också skrivit "Gamla gränsmärken runt Kinds härad" (2003).

Till sist vill jag med ett foto från Dumme mosse visa hur lätt vandraren har det i naturreservatet, som utgör mossens södra del. Spänger gör att man med lätta steg kan gå över mossflaken. En lång sträcka är t o m. iordninggjord för rullstolsåkare. Så är lederna också flitigt använda. Under min dag på mossen mötte jag ett 25-tal vandrare.