Gudfadern drämmer till

I en demokrati förväntas en statsman vara något av en förebild för den ansvarsfulle medborgaren. Det kravet känner knappast ryske premiärministern Putin på sig. I TV kunde vi nyss se hur han tvingade landets störtrikaste oligark att skriva under ett av denne oönskat avtal. Offrets ansiktsuttryck lämnade inget övrigt att önska vad gällde katastrof, gruelse och offentlig förödmjukelse. Stelnat och askgrått gav det en bild av den yttersta fasa.
Så skarp kontrast mot ett rättssamhälle där avtal undertecknas frivilligt mellan parterna. Den folkvalda församlingen stiftar lagarna och lämnar åt ett fristående rättsväsende att döma sådant, som är lagvidrigt. Så helt annorlunda under Putin. Hans agerande är mums för ryska maffian. Som lärare, förebild och torped. Säkert väcks avunden på sina håll. Tänk om vi kunde vara lika effektiva!
Genom den helt statskontrollerade mediaapparaten får alla ryssar genom TV-bilderna en repetition: det är bäst att lyda när den/de, som har makt att förgöra, står för hotet.
Skadorna på det ryska samhället är irreparabla för lång tid framåt.
Läs på SvD.se om händelsen.