måndag 2 februari 2009

Kaviarens relativa sötma

Vid kvällstéet idag gav mig mina smaklökar en plötslig schuuuss!, och en helt ny upplevelse.

Min vana trogen hade jag tvesovlat min smörgås - ja, faktiskt denna gång trippelsovlat, d v s lagt på tre olika pålägg. Dock inte lager på lager, utan rökt korv, rabarbersylt och dillkaviar fick ta var sitt område i anspråk.

Kaviar är ett av mina standardpålägg. Alltid har jag betraktat den som präglad av en tydlig sälta. Oftast bjuder mig traditionen att inta det salta i inledningen av en måltid. Men efter att nu först ha tagit mig en tugga av Onsalakorven, högg jag in på sektorn täckt med dillkaviar.

En intensiv sötma!! spred sig i gommen. Hur kan det vara möjligt? Jag läste på innehållsförteckningen på tuben, och faktiskt: socker är den tredje största ingrediensen, efter fiskrom och rapsolja, men före vatten och potatisflingor.

Vad lär oss detta? Att ibland kombinera mat på ett icke ortodoxt sätt och nya världar ska öppna sig.

Inga kommentarer: