På annat håll kan problemen vara annorlunda. Själv jobbar jag vid en skola, som faktiskt saknar anlagd skolväg mellan spårvagnshållplats och skolgård. Det kan vara lite jobbigt att passera hindren innan den efterlängtade lättgångna asfalten nås. Men mest känns det fantastiskt att anslutningen till yttervärlden på något sätt kan glömmas bort när en ny skola byggs.
Sandeklevsskolan i Göteborg fick en ny paviljong för högstadieklasser för c:a 5 år sedan. Den gamla skolbyggnaden hade, och har, en rimlig gångväg mellan hållplats och huvudingång. Denna väg går att använda till högstadiedelen, men används inte då den är c:a 4 ggr så lång som rimligt.
Istället väljer en del elever och lärare högervägval. Det går faktiskt att åla sig mellan de två stängslen. Där bakom väntar en i regnväder mycket lerig backe. Från platån därovan kan man gena genom en häck, och skolgården är nådd.
Andra föredrar vänstervägvalet, som bjuder på inledande järnrör, som forceras på ovan-eller undersidan. Sedan väntar en ganska komfortabel gräsbacke. Tyvärr kan denna också bli farligt halkig vid regnväder. Själv kan jag tacka detta förrädiska underlag för att jag för två år sedan halkade och skadade ett knä. I fortsättningen måste jag avstå från löpningens glädjeämnen.
Detta vägval får en sportig avslutning. Man kan hoppa så långt man förmår i längdhoppsgropen eller fega ur på någon av sidorna (se nedan).
De riktigt bekväma förlänger det senaste vägvalet 3 ggr (för att slippa järnröret), går över en fd gräsmatta, genom rinnande vatten förvandlad till vad orienterarna kallar en surdråg och når längdhoppsgroppen efter rätta ansatsen.
Som belöning väntar där bakom en skola, som varje dag tar emot ambitiösa elever - en skola i vilken personalen gör storartade insatser och eleverna framsteg man verkligen måste beundra. Skolan håller standarden, men skolvägen - knappast...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar