Visar inlägg med etikett Bynäset. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bynäset. Visa alla inlägg

lördag 9 maj 2026

Från "firir berghi" till Kungsgården. IV

Bynäset som medeltida centrum


Förläggningen av ”firir berghi” till Öne har kraftfullt bemötts av Bo Oscarsson, som forskat och skrivit om det mesta i Jämtlands äldre historia. År 1990 erhöll han Jamtamots hederspris. Han har publicerat många av artiklarna på sin hemsida: http://bo-oscarsson.org/ och också medverkat på https://jamtamot.org . Han ansluter på flera sätt till C-G Ekerwalds ståndpunkt, som jag sammanfattade senast i tredje inlägget om Kungsgården.

Här skall inte lika detaljerat redogöras för Oscarssons argument som i de inledande blogginläggen. Vid behov kan jag plocka upp de detaljer, som krävs för att hans uppfattning ska få en rättvis skildring.

Liksom Ekerwald m fl förlägger han Sproteidet till Dragedet. Samtidigt påpekar han att ingen oeninghet råder om detta. För ”Firir berghi”, platsen för alltinget framför ett berg, vet vi inte exakta platsen men den bör ha legat på västra Frösön då det medeltida centrat låg där. Mest sannolikt avses Bynäsberget. En gammal krigskarta i Krigsarkivet har en liten symbol för galge ritad i spetsen på Bynäset. En avrättningsplats här ser Oscarsson som ett tecken på Bynäsets betydelse för rättsskipningen.

Lagtinget på Sproteidet infördes sannolikt i samband med Magnus Lagaböters gemensamma landslov 1274 för alla norska lagområden inklusive Jämtland. Landskapets äldsta kända sigill fanns på 1280-talet enligt norske forskaren Björn Brattbekk. Lagtinget nämndes första gång i brev 1479 och då på Sproteid, vilket har tolkats som att det då tillkom. Oscarsson hävdar att det bör ha funnits från tiden för gemensamma landsloven på 1270-talet och sigillets erhållande. Lagtinget avskaffades av svenskarna när de fick makten över landskapet 1645.

Några av de medeltida pergamentsbreven är daterade i Sätesstugan (Setzstoffuni) ”firir berghi). Annars ägde tingen rum under bar himmel. Efter Digerdöden börjar alltingsplatsen att kallas Förberg, vilket sannolikt är en språklig modernisering av gamla uttrycket, kanske genom en ny skrivare. Men det kan också vara så att skrivaren lade märke till att tingsplatsen låg på ett näs och efter forberg, ´udde, näs´ plockade upp denna beteckning. Här framgår att Oscarsson är inne på liknande spår som Ekerwald.

Första gången som Kungsgården nämns är 1410 och då i samband med Forberg. Fram till omkring 1480 är båda namnen förenade i brev men därefter försvinner tillägget Forberg och Kungsgården står ensamt i dateringarna; Forberg ensamt används vid ett tillfälle 1489.

Ekerwald hävdade att Förberg eller Kungsgården aldrig hade flyttas från Öne. Den har alltid legat där den ligger. Oscarsson underkänner också Öneplaceringen men har uttryckt att bebyggelsen inte alltid har legat vid stranden av Bynäsviken där den nu är.

Namnen Firir Berghe, Forberg och Kungsgården i de medeltida breven ser Oscarsson som beteckningar för platser där det jämtska alltinget Jamtamot hölls. Uppfattningen att Jamtamot var namnet på tinget återspeglar en äldre historiografisk uppfattning med uppkomst i mitten av 1800-talet. Olof Holm visade redan 2000 att Jamtamot var namnet på den veckolånga marknaden i anslutning till S:t Gregorii dag och vårdagjämningen i mars. Oscarsson har även härefter fortsatt hävda att Jamtamot var alltinget.

Dags för ifrågasättande och nya förslag

Med detta fjärde inlägg avslutas presentationen av argument för skilda förläggningar av ting, marknad och kungsgård. Röster som har hörts är Nils Ahnlund, Per Swedmark, Carl-Göran Ekerwald och Bo Oscarsson. Här finns en femte som inte bör förbigås: Ove Hemmendorff i Frösökrönikan Nr 1, utgiven av Frösö Hembygdsförening och Frösö Församling 1991. Han utvidgar Ahnlunds skildring med en beskrivning och kartskiss av hur de berörda gårdarna i Mjälle med Öne kan ha legat i förhållande till varandra.

Utifrån det erhållna kunskapsläget är avsikten att i kommande blogginlägg övergå till ifrågasättande av hävdvunna ståndpunkter och framläggande av alternativa lokaler för ting, marknad och kungsgård.

Källor:

Hemmendorff, Ove (1991): Om fornborg, ting och kungsgård i sjukhusområdet, I Frösökrönikan nr 1, utg Frösö Hembygdsförening och Frösö Församling.

Holm, Olof (2000): Vad var Jamtamot?, I Oknytt 2000: 1 – 2, Johan Nordlander-sällskapets tidskrift

Oscarsson, Bo: Breven, Alltinget Jamtamot, Sätesstugan och Lagtinget på Sproteidet, hämtat från hans blogg http://www.bo-oscarsson.org/Jamtamot.Sproteidet.brev.html 2023-08-31.

Jamtamot.org/, webbsida för hembygdsföreningen Jamtamot vid Norrlands Nation i Uppsala. 

tisdag 28 april 2026

Från "firir berghi" till Kungsgården. III


C G Ekerwald och förberget Bynäset


I första inlägget om Kungsgården lät jag Nils Ahnlund lägga fram skälen för att Kungsgården äldst legat i Öne nedanför Öneberget med dess fornborg. Ett tänkt samband mellan fornborgen och uråldriga platsen för jämtarnas allting bör ha utgjort startpunkten för honom och andra äldre skildrare av Jämtland och lett till denna lokalisering. Sedan tillkom uppgiften från 1345 om utökning av kronans egendom i närliggande Mjälle.

Med ”Blad ur Frösö historia” framförde Per Swedmark tvivel om denna gällande uppfattning, vilka jag berättade om i andra inlägget. Som försiktig general lämnade han ändå inte denna då han inte hade avgörande fakta till stöd för ett förkastande. En som dock vågade sig på uppgiften var Jämtlandskännaren och kulturmannen Carl-Göran Ekerwald. Jag har inte läst allt av honom som rör ämnet men har haft tillgång till ”Jämtar på ting” (1988) och ”Jämtarnas historia” (2004) i vilka han framför samma vidhållna ståndpunkt vad gäller tingen och äldsta kungsgården.

Ekerwald ger i ”Jämtar på ting” uppgiften att hedniska nyåret inföll vid vårdagjämningen och var sammankopplat med det förkristna tinget. Alltinget sammanträdde på Frösön i veckan närmast vårdagjämningen. Som dömande instans, lagting, sammanträdde det i juni. Han hänvisar till dokumentet 19/3 1352 ”a almennileghom thingum” och andra där ´jamtamot´nämns. Sistnämnda är den vanligaste benämningen och den betyder ”jämtarnas möte” (s 8).

Ekerwald skriver att alla forskare är helt eninga om att peka ut det smala ”ede” förenande Bynäset med Frösölandet som tingsplatsen. I akterna kallas det Sprotede ”där vattnet sprutar över”. Ibland kallas det Dragedet (s 8f).

Gentemot Ahnlund som placerade tingsplatsen ”framför ett berg” (Öneberget) efter beteckningarna ”firir berghi” och ”Forberg” hävdar Ekerwald att betydelsen är ”näs, udde” vilken stämmer på Bynäset. Ett ”promontorium”, ´förberg´, är det fråga om (s 10).

Sedan går Ekerwald över till att skildra tingets utveckling. När Jämtland kom under norske kungen 1178 tillkom ”sysslomannen”, kungens fogde som en konkurrent (med tingen) om makten. Lagmannen och de 24 utses av kungen, blir ett representationsting vilket kallas landsting fr o m 1600-talet. Ganska tidigt talas om ett särskilt tingshus (18/3 1345 ”j seszstofunni firir berghi”) (s 11-14).

I efterföljande ”Jämtarnas historia” upprepar Ekerwald sina ståndpunkter och påpekar att Kungsgården i dokumenten kallas ”Forberg”, kungens rådstuga, curia (r)egis heter Forberg. Tvisten om lokaliseringen av tingsplatsen är helt i onödan. Ahnlund m fl har brustit i språklig uppmärksamhet. Enigheten har varit desto större om platsen för ett ting med annan benämning, Sprotede, vilket är ett lagting och platsen detsamma som Dragedet (s 113f).

Egentligen är tingsplatserna och tingshusen, Forberg (kungsgården) och Sprotede samma plats (s 114-115). Han kan inte avse exakt samma plats enligt min tanke utan avser troligen samma område eller fastighet.


Egna slutord

Som vi sett kastar Ekerwald helt loss från lokaliseringen till Öne. En förflyttning därifrån har alltså aldrig skett. Kungsgården har alltid legat där den ligger idag, nära Dragedet där tingsplatsen ”Sprotede” fanns. Grunden för hans uppfattning är hans utredning av ”firir” där han hamnar i promontorium, ´förberg´, vilket efter lexikonstudium blir ”näs, udde”. Bynäsberget blir det sökta förberget ur ”firir berghi”. Det finns anledning att utsätta denna tolkning för prövning längre fram.


Källor

Ekerwald, Carl-Göran: Jämtar på ting, utg Jämtlands länsmuseum och Jämtlands läns landsting. 1988

Ekerwald, Carl-Göran: Jämtarnas historia intill 1319, Jengelförlaget för Jemtlandica, Östersund. 2004