Firir
berghi eller Forberg vid Stormtorpet
1 En gård med namnkontinuiteten Firir berghi – Forberg – Kungsgården Forberg – Kungsgården har med överväldigande sannolikhet behållit sitt läge i stort i terrängen.
Gårdsnamn är kopplade till själva jorden, torvan. Gårdsplatsen med byggnader och tun kan däremot byta läge inom egendomen. Kronan har troligen ända sedan 1300-talets mitt innehaft jorden där Kungsgården legat under de senaste seklen men också egendomens mark upp till gamla landsvägen mellan Västerhus och Stocke (nu Stockevägen).
Att en storgård tillhörig kronan med namnet moderniserat till Forberg skulle mista detta namn på ett första läge vid Öne och få namnet överflyttat till annan jordegendom i kronans ägo förefaller mycket osannolikt. Det antagna senare läget med dess jord måste redan ha ett namn och varför då inte använda detta? Dokumenten för tiden 1345 – 1409 förefaller tysta för området känt som Kungsgården i senare tid. Man tycker att gård borde ha funnits i denna trakt och varit nämnd i samband med någon person eller som plats för utfärdande av brev. Men det är tyst trots att människor bör ha levt och verkat i området. Digerdöden kan förstås ha inneburit ödesböle en tid men med tanke på det förmånliga läget bör marken i så fall snart ha nyttjats igen. Och varför då inte under namn som Firir berghi, Forberg eller Västanåker? De två första väl kända från diplommaterialet under det nämnda tidsintervallet och Forberg under större delen av 1400-talet. Under antagandet att dessa namn hela den berörda tiden tillhör jordegendomen här väst på Frösön har marken alltså inte legat övergiven efter Digerdöden. Ingen mystisk geografisk lucka har funnits.
2 Ett idealiskt höjdläge för gårdsbebyggelse med tanke på klimat, odling, utsikt, väg och grannskap bör inte ha lämnats tomt på Frösön där all liknande mark är ianspråktagen och bebyggd i tidig medeltid.
Som vid Västerhus och Västbyn fanns gravhögar från järnåldern i närheten av gamla landsvägen på Kungsgårdens område väster om vägen mitt för flygplatsområdet. Holm (2012) återger s 36, not 187, flera äldre uppgifter om borttagna gravhögar här. När jämtlänningarna under den yngre vikingatiden uppförde högar eller stensättningar som gravmarkering skedde det ofta inne på byns eller gårdens odlingsbara inägomark (Holm 2012 s 37). Den odlade delen av inägomarken, åkrarna, var små och låg nära husen. Alltså bör bebyggelse ha funnit nära gravhögarna vid vägen.
På 1500-talet var de mellanstora och största ägoområdena på Frösön skattlagda för mellan 2 och 6 hermelinskinn. Holm räknar även Västanåker (nu Kungsgården) och Kyrkbyn (nu Prästbordet) till denna grupp men de var skattebefriade i egenskap av kungsgård resp kyrkojord (Holm 2012 s 40).
På 900-talet var det vanligt att välstående kvinnor ägde en uppsättning stora, rikt ornamenterade spännen av brons, så kallade ovala spännbucklor. Sådana följde med kvinnorna vid gravläggningen. I samband med grävning och plöjning på 1940-talet hittades tre sådana i Västerhusområdet. Sannolikt utgör dessa de ringa resterna från två eller tre förstörda gravar anlagda på mark som historiskt tillhört Kråksta och Västerhus. Det första ovalspännet hittades på flygfältet 1947 men hade enligt upphittaren troligen följt med matjord hit från Stormtorpet – i så fall från mark som historiskt bör ha hört till Kråksta, skriver Holm. Fynden är inte nämnda i Fornsök men däremot L1947:4951 Depåfynd, som omtalar en halsring funnen år 1901 vid grävning på platsen för Cronstads skans där också 10-12 arabiska silvermynt hittades c:a 1713, vilket var vid tiden för skansens färdigställande. De tre ovalspännena nämnda ovan hittades år 1946 vid plöjning av jord på flygfältets sydvästra del som historiskt bör ha hört till Västerhus (Holm 2012 s 42, se även not 224).
Att marken vid Stormtorpet tillhört Kråksta är värt att ifrågasätta. Som liggande väster om vägen har området mera troligt tillhört Västanåker (Kungsgården). J A Jacobsson lämnar i Frösökrönikan nr 7 s 8 (2007) uppgiften att gränsen mellan Kungsgården och Kråksta gick mellan Stormtorpet och flygledartornet. Av det följer att Cronstads skans var anlagd på Kungsgården. Fornsök anger fastigheten Kungsgården 3:1.
Utifrån gravar och gravfynd i Jämtland från perioden 900 – 1050 finner Holm s 59 f att den socioekonomiska elit som var bofast i bl a Västerhusområdet primärt inte grundade sin ställning på jordägande eller på tvång och exploatering av många underlydande. Jordägandet verkar ha varit präglat av småskalighet. Funna balansvågar/vikter för att väga och värdera silver på olika håll i landskapet tyder på att handel varit en framstående källa till välstånd under denna tid. Min egen tanke härav är att boende på egendomen som senare har kallats Kungsgården mycket väl får antas ha deltagit i handelsturer till andra landskap och varit verksamma när landskapet tog emot handelsmän utifrån vid marknaden Jamtamot.
Områdets värde ur naturresurssynpunkt framgår också av mantalsvärdet i sockenbeskrivningen år 1822 (akt 23-FRJ-49, REG, Lantmäteriet). Kungsgården är högt värderat, till 2 2/3 mtl, liksom Västerhus och Västbyn som tillsammans står för 2 5/12 mtl,(då är Kråksta inräknat i Kungsgården). Ingen anledning finns att anta att relationen inte varit likartad under tidigare århundraden frånsett tider då missväxt eller ödeläggelse rubbat förhållandet.
3 Från mitten av 1600-talet visar Jacob Stenklyfts sockenkarta över Frösön (1646) en tom yta, en vit fläck, för området mellan Västerhus och Glasätt.
Kartan (se ovan) är återgiven av Björn Oscarsson (2009 s 81). Kråksta saknas på kartan men låg nordnordväst om Glasett. Så tomrummet är inte fullt så stort som kartan visar. Men platsen vid vägen är ändå vidsträckt och saknar gårdsbebyggelse. Men nere vid Storsjöns strand ligger ´Kongsgården´ i ett läge som helt avviker från övrig gårdsbebyggelse vid Storsjön så som nämndes i blogginlägg V. Den vita fläcken är vid dåvarande viktigaste vägen över Frösön (idag kallad Stockevägen) och den upptar området ´före, framför´ öns centrala höjd, vilken dessutom hyser den gamla blotplatsen vid Hov och sockenkyrkan med dess kyrkogård. ”Firir berghi” får ses som ett naturligt namn inom byn Västerhus för att utifrån bycentrum ange läget för en gård längs vägen innan backen uppför kyrkberget tar vid. Namnet måste ha varit lättförståeligt även för folk i andra bygder, som kände till trakten genom resor till ´Jamtamot´, marknadsveckan i anslutning till vårdagjämningen, ting eller Frösön som mål i andra viktiga ärenden. Firir berghi, senare Kungsgården Forberg, bör rimligen tidigare ha legat uppe vid vägen i närheten av ättehögarna, i området som senare kom att rymma Cronstads skans och Stormtorpet.
Stormtorpet låg alldeles söder om korsningen där utfartsvägen från Kongsgården anslöt till gamla landsvägen mellan Frösö läger och kyrkan (Stockevägen).
Bynäsberget har Carl-Göran Ekerwald och Bo Oscarsson utpekat som det berg gårdsnamnet Firir berghi anknyter till. Kungsgården vid stranden ligger onekligen mitt för eller framför detta berg även om vatten är däremellan. Men kan inte det antagna gårdsläget ungefär vid Stormtorpet också sikta på Bynäsberget då läget också är ´mitt för, framför´ Bynäsberget, men i en högre belägenhet och på större avstånd? Nej, det kan det inte. Stormtorpet ligger högre än Bynäsbergets högsta punkt. Bynäsberget är en obetydlighet sett från Stormtorpet och Stockevägen. Det namngivande berget måste vara berget som hyser Frösö kyrka.
Är höjden med Stocke, Kyrkan och Hov ett berg? Till allra största delen är det täckt av lösa jordarter. Endast på några få ställen kommer berg fram i dagen, mest i söder där höjden når högsta punkten under namnet Stengårdsberget. Det är lätt att inför sin inre syn se en höjd med berghällar och stup när det talas om ´berg´. En ´höjd´ är ofta inte förknippad med detta. Men språkbruket var och är svävande.
Intressant är en uppgift SAOB.se lämnar under BERG, I (c):
(i norra Sv.) motsatt FJÄLL, ss. lägre än detta, samt andra beteckningar på höjder; jfr E. Modin i Landsm. XIX. 2: 12 o. Följ. (1902). Vi fjällbygdsfolk skilja på bärg, som är positivus, vål, som är komparativus, och fjäll, som är superlativus. Bärg är en stenmassa, som icke höjer sig öfver skoggränsen. Vålen höjer sig däröfver, men är ej högre än den är snöfri på sommaren. Fjället däremot bibehåller sin hvita hätta äfven under hela eller större delen af sommaren. Lindström Gm Härjed. 7 (1894). (hämtat https://www.saob.se/artikel/?seek=berg&pz=1, 2026-06-30)
Uppgiften kan tyda på att ´berg´ i Jämtland är en mera vanligt förekommande beteckning än ´höjd´ jämfört med sydligare trakter i landet och därför en naturlig benämning från Västerhus horisont vid betraktande av backen som höjer sig drygt 50 meter upp till Stocke. Och inte att förglömma, namnet är Stengårdsberget, åtminstone på den högsta södra delen. Lutningsstrecken på kartutdraget ovan visar att kartritaren här uppfattat betydande sluttningar.
4 Den tomma ytan har enligt mitt antagande inte varit tom utan har bestått av stormansgården ”Firir berghi” och ”Krakstadum”, Kråksta.
Holm antar att Kråksta var namnet på en by som inkluderade Västbyn och Västerhus och att efterleden hus i Västerhus tyder på utflyttade gårdar från ett bycentrum på visst avstånd. Häremot kan ett alternativ med bycentrum vid gårdarna i Västerhus, med tanke på det korta avståndet till Västerhus kapell och den ansamling där av högar som Fornsök visar, föras fram. Stormansgården med ´hus-karaktär´ genom innehavarens nära band till norska kronan för förvaltning och rättsskipning kan ha avstyckats och flyttats ut för erhållande av viss avskildhet. Kråksta bör likaså ursprungligen ha ingått i byn Västerhus.
Inget hindrar att Västerhus kapell kan ha tillkommit som egenkyrka under stormansgården. Genom utflyttningen av stormansgården förflyttades byns tyngdpunkt för makt och inflytande till trakten för nuvarande Stormtorpet och de kvarvarande gårdarna i byn fick ett utläge kanske givande namnet Västerhus i enlighet med Holms tanke. I så fall bör Västerhus vara ett ungt namn tillkommet efter stormansgårdens avskiljning och flytt.
Författaren Aksel Lindström, boende i gården mitt emot Stocketitt, kallade sitt ställe för Österhus (Göran Modén (1999): Gatunamn och bynamn på Frösön. I Frösökrönikan nr 5, s 65) Det är inte utan att tanken på, ett möjligt tidigt blockhus här på berget ledande till namnet Stocke, dyker upp. Ett hus byggt till försvar i högt läge på berget vid Stocke skulle också kunna förklara namnet Västerhus i ett västligare läge.
5 Varför flyttades gårdsplatsen från höjdläget vid landsvägen?
Främsta orsaken bör vara att åkrarna och övriga inägomarken närmast gården led av det frekventa slitaget i samband med marknaden Jamtamot och tillfällen under sommarhalvåret då mycket folk och hästar fanns i området. Hårdtryckt snö försämrar växtligheten och besökandes hästar nafsar åt sig gräs, trampar ner eller kuskarna tar sig väg över slåttermark. Jordbruket blir lidande.
Fogden bör ha haft en del krigsmän till skydd i anslutning till kungsgården. Dessa har behövt hus att bo i och plats för övningar. Militär närvaro och verksamhet får tänkas i anslutning till kungsgården vid landsvägen långt innan Kråksta i slutet av 1600-talet formellt togs i anspråk av kronan som lägerplats. Krigsmännens närvaro och övningar bör likaså ha inneburit slitage på den värdefulla inägomarken.
Om nu vinterns Jamtamot hölls här bör rimligen ett antal hus ha funnits för övernattning, lager, matlagning, försäljning och stallar. Dessa gav ökade möjligheter att ta emot gäster alla andra tider, vilket får antas ha inneburit ökat tryck på platsen. Många människor innebar störningar, särskilt efter att alkohol inmundigats. Fogdefamiljen kan ha känt ett förståeligt behov av att avskilja sig från stoj och enkelt folk. Klasskillnader fanns då som nu. Stormäns gårdar utflyttade från ursprungsbyn, ofta till sjönära lägen, finner man på många håll i Sverige. Samma kan ha hänt här. Initiativet till flytten kan också ha grundats i en uppfattning hos kungamakten att alla kungsgårdar behöver avspegla dess makt genom välbyggda gårdar i avskildhet.
Man får tänka sig att det i första hand var tilltagande nackdelar i befintliga läget som ledde till att gårdsplatsen vid landsvägen övergavs.
6 Erasmo Ludwiksson ger namnkontinuitet Förberg, Västanåker och Kungsgården.
Tidigare namn på Kungsgården var enligt Erasmo Ludwikssons uppgift år 1575 (från 1560-talet enligt Ahnlund) Förberg och Västanåker. Förmodligen inhämtade han dessa uppgifter på plats. En meddelare hade knappast undgått att berätta i det fall kungsgården varit utsatt för en flytt och Erasmo rimligen då återgivit detta anmärkningsvärda förhållande.
Enligt JHD 49 bestod Firir berghi år 1345 av två gårdar varav den ena hade innehades av Olav Västanåker och den andra av Kristina Hallstensson. I de medeltida handlingarna ersattes orten Firir berghi med Forberg åren 1363 – 1405, varefter appellativet Kungsgården lades till: Kungsgården Forberg.
Forberg är utvecklat ur prepositionsuttrycket ´firir berghi´, vilken förekommer mer än 10 gånger i dokument från 1300-talets första hälft. Motsveckan nämns ofta samtidigt i dessa och några gånger ´sätesstugan´.
Västanåker är däremot nästan helt tyst som gårdsnamn. År 1345 nämns det i JHD 49 men då som släktnamn för en man vid namn Olav, vilken har antagits ha en koppling till en gård Västanåker. Som gårdsnamn har det tolkats som ´väster om åkern´ för vilket Holm finner det oklart vad ´åker´ här avser. Enligt min mening kan det vara fråga om centrala åkrar vid landsvägen och att Västanåker, Firir berghi, har legat väster om vägen och Kråksta öster om densamma.
En tanke är att Västanåkers kan ha varit ett släktnamn med ursprung i Norge, i annan geografi än Frösöns.
Eller djärva tanke - erhållet som tillnamn. Denne Olav var kanske en viktig person i vinterns handelsfärder till Tröndelag. Han var kanske en organisatör, en åkare, förr även stavat ´åker´, fsv akare (SAOB.se). Det verkar inte ha slagit igenom som gårdsnamn, kanske beroende på att den kände Olav Västanåkers som en följd av dom mot Nils Hallstensson år 1345 blev tvungen att indirekt avyttra, överlämna, sin halva av stormansgården till kronan (den andra halvan bidrog Nils Hallstenssons hustru med).
Denna gård hette Firir berghi och låg alltså redan då enligt mitt antagande vid landsvägen intill Västerhus i ett läge ´före berget´.
7 Yttergårdarna i Firir berghi och i Mjälle låg kanske inte ytterst. De kan ha varit det avyttringsgods Nils Hallstensson hade att avhända sig, överlämna till kronan.
Dom och brev JHD 49 av 18/3 1345 talar om yttergårdar. Jag, och säkert de flesta med mig, har uppfattat detta som att gårdarna låg i ett yttre läge jämfört med något mera centralt, förmodligen bycentrum. Så verkar också ha varit fallet, t ex för Nils Hallstenssons Mjälleinnehav som låg ”uppsides” kungamaktens. Man frågar sig dock varför det var nödvändigt att i texterna så upprepat betona just dessa förhållanden.
Bakgrunden och innebörden kan vara en annan. Först är att lägga märke till att orden i nr 49 har kursiv stil för ra i ´ýtra garden´ de gånger bestämningen förekommer. Kursiv stil bör betyda att dessa bokstäver inte finns med i originalet, inte är läsbara eller är utlösta från en förkortning. Inför tryckningen har de lagts till som det förmodade rätta. Båda de aktuella gårdarna i Firir berghi och Mjälle kallas ´ýtra gard´ i skilda former.
Den lindriga domen mot Nils Hallstensson krävde en motprestation av honom. Han skulle fullgöra/utgiva/skänka/lämna berörda gårdar i Firir berghi och Mjälle till kronan. Ordet ytelse el ydelse i norskan betyder bl a ´prestation´ och verbet som svarar häremot är yte, yde (Norsk-svensk ordlista 1966). SAOB har verbet ´yttra´, norska ytre med betydelsen ´sälja´ el ´avyttra´ (ngt). Att
´avyttra´ och ´föryttra´ innebär att avhända sig (gm försäljning, byte el bortgivande), att ge upp något. I linje härmed bör ´yttergårdarna´ tolkas som de gårdar vilka enligt domen Nils Hallstensson hade att avyttra, avhända sig till kronan.
8 Vad talar för Önet som ursprungliga platsen för Firir berghi, Forberg och Västanåker?
Utgångsläget är att kungamakten år 1345 innehar jord i byn Mjälle. Genom domen JHD 49 måste Nils Hallstensson avyttra två gårdar i denna by till kronan. Ett annat inslag i domen är att de två halvorna av gården ´Firir berghi´ måste gå samma väg. Nära Mjälle finns fornborgen på Öneberget använd flera hundra år tidigare och utgrävd av arkeologer. En fornborg av betydelse finns liksom ett berg. En gård, som ligger nedanför eller framför berget, blev öde någon gång efter 1480 och kallas Önet, ´ödesbölet´. Det har antagits att kronan ville utöka sin redan befintliga egendom i Mjälle med de västra gårdarna i byn och komplettera med den anslutande gården nedanför fornborgsberget i öster. De flesta som försökt tolka skeendet har hamnat i tanken att Firir berghi måste ha varit här, senare med namnet Öne, men kungsgårdsfunktionen då överflyttad till läget där Kungsgården idag finns.
Om kungens plan i fallet är dock inte mycket känt. Att gårdar övergick till kronan hände hela tiden. Efter ett antal år i ödesböle övergick marken till kronan, vars innehav alltså blev slumpmässigt splittrat och förblev så tills kronan av någon anledning fann skäl att arrondera på annat sätt. Firir berghi kan mycket väl ha funnits någon annanstans. Läget framför fornborgsberget och namnet Önet gör förstås att det är lätt att fastna i tanken att detta måste vara platsen.
Ett av Ahnlunds argument för Firir berghi vid Önet var att Olav Håkansson Västanåkers sannolikt var son till hirdmannen Håkan ”a Öyni” eller”i Öy”, vilken gård Ahnlund menade måste vara Önet. Att Olav var beredd att sälja sin gård kan ha berott på att han kanske var bosatt på annat håll, kanske på den senare Kungsgården. Läs mer om Ahnlunds talepunkter för alternativet Önet i blogginlägg I. Senare forskare har avvisat att Håkans angivna gård skulle vara identiskt med Önet och istället utpekat annan ort, kanske på Norderön i Storsjön.
Ett tillägg till de inblandades släktskap, utöver Ahnlunds skildring, lämnade Per Swedmark (1955). Han skriver s 80 f att Olav Västanåkers och Kristina Hallstensson säkerligen var syskon. Om de var syskon kan de vara knutna till gårdsnamnet Västanåker , det som i sin tur hör ihop med Firir berghi, Forberg och Kungsgården, genom börd. Man kan tänka sig att Olav och Kristina har ärvt Firir berghi. Efter giftermålet har Kristina flyttat till mannens, Nils Hallstensson, gård i Mjälle. I detta scenario var det familjen Hallstenssons egen bebodda gård i Mjälle som man hade att avyttra till kronan.
Avgörande för Ahnlunds noggranna genomgång av Önealternativet var att han inte kunde finna något berg i närheten av nuvarande Kungsgården. Om han hade uppfattat kyrkberget (Stengårdshöjden) som ett berg kunde hans överväganden ha landat i att Kungsgården med tidigare namn som Firir berghi och Forberg (Förberga) och på 1570-talet Västanåker enligt Rasmo Ludwiksson varit samma egendom och på samma del av Frösön åtminstone sedan 1345.
Att Västanåker varit ett gårdsnamn finns endast ett belägg för från samtiden: Rasmo Ludwikssons utsaga. Klart är att det inte varit ett officiellt namn. Det kan ha varit inofficiellt, använt lokalt, men möjligheten finns även att Ludwikssons utsaga har sin grund i en läsefrukt som JHD 49 av 1345. Att ändå namnet Västanåker genom Ludwiksson knyts till det senare, västliga Kungsgården (Ahnlund tänkte sig personanknytningen till kungsgården i östliga Öneläget) gör att hans tanke, här nämnd två stycken högre upp, om kungsgården som bosättningsort för Olav Västanåkers får ses som högst rimlig. Om personanknytningen hade han rätt men förlade gården till fel läge i geografin. En platskontinuitet mellan personen Olav Västanåkers, Firir berghi 1345 och Förberga, Kungsgården, Västanåker år 1575 förefaller mig högst sannolik.
I Från Frösöns medeltid (2007) av Hans Jacobsson finner jag en vad det verkar värdefull genomgång av byar och personer utifrån medeltida källor. Uppgifter om fogdar, Skunckeätten, och kopplingar till Västerhus och Kråksta är för mig tecken på kungamaktens intresse i detta västliga område på Frösön. Ett maktcentrum som också innefattar Kungsgårdsområdet. Jacobsson imponerar dock inte när han hävdar att det är obestridligt att omkring 1345 bildades en kungsgård av delen i Mjälle och ”yttergården firir berghi” utan att på minsta sätt ange skäl för detsamma. Inget dokument finns som visar att ´Firir berghi´ var egendomen som fanns nedanför Mjälleborgen innan där uppstod ödesbölet Önet. När skälen för att vetenskapligt hävda något är för svaga kan ett antaget förhållande inte gärna vara obestridligt.
9 Märkligt att inte minnet av marknadsplatsen Jamtamot har bevarats i folkliga traditionen.
I den litteratur jag tagit del av hittas inga uppgifter om sägner eller legender om var tingsplats, Jamtamot eller kungsgård ursprungligen legat. Det finner jag anmärkningsvärt. Minnesvärda händelser och platser brukar länge återges i den folkliga traditionen – om än mer eller mindre förvanskade. Orsaker till frånvaron kan förstås vara sådant som god läskunnighet och försjunkande i böcker, vilket bör försvaga muntlig traditionsöverföring. Eller kan utflyttning från Frösön i stor omfattning ha lett till att minnena försvunnit med flytten?
Min tanke är att om förhållandena varit stabila, lokaliseringarna varit i stort oförändrade, finns mindre anledning att för egna gården eller bygden framhålla något statusfyllt som har förevarit. De som lever i varje särskild tid är väl kända med hur det är. Det är inget särskilt att berätta om. Berättelserna föds inte.
De äldsta kartorna ger ett vittnesbörd om äldre lägen i terrängen. Så visar Stenklyfts karta sockenkarta från 1646 Kungsgårdens läge nära stranden i Bynäsviken av Storsjön. Det är möjligt den byggdes upp där redan på 1400-talet, som har antagits, men det kan även ha skett betydligt senare. Marknadsplatsens äldsta kända plats på kartorna är på nedre delen av sluttningen vid Glasätt. Namnet Gregoriemarknaden hade ersatt Jamtamot och 1798 flyttades marknaden in till Östersund.
Läget i backen vid Glasätt är klart sämre än på plana marken i trakten av Stormtorpet, Cronstads skans eller Kråksta där marknadsplatsen nånstans får antas ha legat. Erasmo Ludwiksson skriver 1575 att Kungsgården på Frösön heter Västanåker. Där är marknaden Jemptemotet (Olof Holm: Oknytt 2000: 1-2, s 64-67). Kungamakten, kronan, bör ha haft stort intresse av att kommersen fungerade och att den själv erhöll inkomster från densamma. Inget märkligt att den låg på Västanåker/Kungsgårdens mark. Militären erhöll Kråkstad som lägerplats år 1687 . Redan dessförinnan bör militärt skydd för Kungsgården, såväl under dansk-norsk som svensk regim, ha tagit i anspråk Kungsgårdens eget markområde längs vägen för logi och övning. Frösö läger kom att expandera i omgångar vilket bör vara anledningen till att marknadsplatsen flyttades nästgårds till Glasett.
Kort sammanfattning
I detta blogginlägg hävdas att nuvarande läge för gårdsbebyggelsen Kungsgården inte är ursprungliga läget. Gården bör tidigare ha legat i bl a odlingsmässigt gynnsammare läge uppe vid gamla landsvägen och framför den backe som leder uppför berget till kyrka och prästgård. Gården med äldsta kända namnet Firir berghi kom efter år 1345 att utgöra centralpunkten för kungamaktens administration i Jämtland och efter en tid erhöll den benämningen kungsgård, vilken senare upphöjdes till formellt namn på egendomen.
Hittills har i huvudsak antagits att Kungsgårdens läge äldst var vid Öne på södra delen av Frösön och att gården med namn och funktioner flyttats till nuvarande läge vid Kungsgårdsviken. Här hävdas att Kungsgården aldrig har legat vid Öne. Ett skäl är osannolikheten för att gårdsnamn flyttas med och ersätter det namn som redan är knutet till den mark dit det flyttas. Den förflyttning som skett antas istället vara byggnadernas från översta delen av egendomen, i grannskapet av Kråksta och Västerhus, till det avskilda läget nederst, nära vattnet. Några möjliga orsaker till flyttningen av gårdsplatsen lämnas också. I samband med detta framförs uppfattningen att marknaden Jamtamot hölls intill det ursprungliga övre gårdsläget vid landsvägen.
Rasmo Ludwikssons utsaga efter resa i Jämtland att namnen Kungsgården, Förberg och Västanåker är namn kopplade till gården ses som ett tydligt tecken på kontinuitet utan förflyttning över Frösön.
I dom och brev JHD 49 av 18/3 1345 talas om yttergårdar. I inlägget sker en nytolkning. Innebörden har inget att göra med läget utan benämningen visar att det är de nämnda gårdarna som den dömde har att avyttra, avhända sig och överlämna till kronan. Genom avyttringen fullgörs prestationen som domen föreskriver.
Nästa inlägg
Planen är att behandla tingsplatsen Sproteid och föra fram tanken på några nya förslag till lokalisering utöver det oftast utpekade Dragedet.
Källor
Holm, Olof: Oknytt 2000: 1-2, s 64-67, utg. Johan Nordlandersällskapet
Holm, Olof (2012): Självägarområdenas egenart, doktorsavhandling, Stockholms universitet
Jacobsson, Hans (2007): Från Frösöns medeltid, I Frösökrönikan nr 7, s 37 – 46, utg Frösö Hembygdsförening och Frösö församling
Jacobsson, Jan-Anders (2007) Frösö läger, I Frösökrönikan nr 7, s 4 – 36, utg Frösö Hembygdsförening och Frösö församling
Jämtland – Härjedalens Diplomatarium JHD 49 18/3 1345
Modén, Göran (1999): Gatunamn och bynamn på Frösön. I Frösökrönikan nr 5, s 18 – 65, utg Frösö Hembygdsförening och Frösö församling
Norsk-svensk ordlista av Elias Wessén (1966), Skrifter utgivna av Modersmålslärarnas förening (26). Gleerups
Oscarsson, Björn (2009) Västerhus i det historiska kartmaterialet, I Västerhus – kapell, kyrkogård och befolkning, red E Iregren, V Alexandersen, L Redin, utg Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien
SAOB.se
Sockenbeskrivning för Frösön (1822): Akt 23-FRJ-49, REG, Lantmäteriets Historiska kartor
Sockenbeskrivningen år 1822, akt 23-FRJ-49, REG, Lantmäteriet
Swedmark, Per (1955): Blad ur Frösö historia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar