Undersökning av en samfälld äga vid Lärjeån

Vid en söndagsutflykt nyligen gjordes en avstickare till en liten samfälld äga vid Lärjeån. Lantmäteriets fastighetskarta ger sådan information. Misstanken var att kvarn kunde ha funnits på platsen som är mellan Angered och Annered. Kartklippet visas nedan.

Den streckade röda linjen är fd. järnvägen mot Sollebrunn, nu cykelväg. Från denna ses en  dubbelstreckad väg, som förmodligen uttogs för gemensamt bruk i samband med en skiftesförrättning. Terrängen är lövskog och mycket sly. Vägen har vuxit igen. Till en början syns inga spår av den. Orienteringen underlättas av att en stenmur är lagd i den raka rågångslinjen väster om vägen. Där löper också en kraftledning. Vid den kraftiga vinkeln vägen gör där branten mot ån börjar hittades något märkligt. Första tankarna gick till någon form av trappsten, men inga spår fanns efter hus på platsen. Fritt att gissa.

Kraftledningen fortsätter ner i branten och en stolpe har bitmärken nära marken. Vegetationen är helt bortsliten runt stolpen och där har rent av bildats en grop av någon form av slitage. Bävern kan förstås misstänkas för fällningsförsöket. Men sånt jobb skulle väl inte åstadkomma slitaget? Räven kan syssla med ringlekar runt träd ibland. Den får bli huvudmisstänkt.

Vid nedersta biten av branten förstår man var vägen måste ha gått. Och här kunde man bara gå med de tunga säckarna om det var fråga om en kvarn på platsen.

Vid ån fanns mycket riktigt en ruin efter kvarn eller kanske ett litet kraftverk för elproduktion. Ån har varit uppdämd. Det var möjligt att gå över ån men branten, hindrande växtlighet och besvärliga stenar gjorde att jag lät bli. Den blå GPS-punkt som visar läge norr om ån på kartutdraget visar fel. Nedanför branter är inte exaktheten så stor.

Vattenståndet var lågt i ån så vid fallet porlade ån rogivande under kaffepausen.

Video från ån finns här. Kopiera och klistra in i ny webbläsarflik. https://photos.google.com/photo/AF1QipNDj-P6lP2gTYxQTqakvX7XKPxi0MNLOSjDVp-r 

Det går förstås att ta reda på mer om när och hur vattenkraften började användas på platsen. Den som har något att bidra med får gärna göra det under Kommentarer.

 

Angered - namnet

Kyrkbyn har gett namnet, vilket 1415 skrevs (i) Awngaryd sokn. Det har ansetts möjligen vara bildat av ett fornsvenskt personnamn, sannolikt Agund samt ordet ryd, ´röjning´. En annan tolkning är en inbyggarbeteckning från avungar ´de som bor vid aven/avarna´, dvs. vid vattensamlingen (-arna).

Vissa tvivel väcks kring tolkningarna. Först till personnamnstolkningen. Skulle verkligen ett hårt´g-ljud´ mellan två vokaler försvinna genom slarvigt uttal? Sedan vad gäller vattensamlingar är inte ava eller ave vanligt förekommande i ortnamn i Västsverige. I Östra Frölunda hittas några avlånga vattensamlingar benämnda Avan. Det är fråga om korvsjöar avsnörda från Ätran i ett öppet serpentinlandskap. Enda möjliga platsen för korvsjöar vid Angereds kyrkby är längs Lärjeån vid byns norra gräns. Där är ån djupt nedskuren i mäktiga lerlager. Jordskred i de branta sluttningarna är frekventa varvid åns lopp ibland förändras tillfälligt eller för längre tid. Små avsnörda ådelar kan så uppstå.

Nu finns dock ingen sådan enligt aktuell karta. Den branta ravinen längs ån är i praktiken omöjlig att färdas i. Ingen människa besöker platsen utan mycket god anledning. Folket i kyrkbyn bör dock ha haft en kvarn- eller fiskeplats på ett ställe. Kyrkbyn låg högt, c:a 800 meter från ån. Där uppe passerade utombys på vägen. Lite märkligt om de kallade byinvånarna efter någon obetydlig korvsjö helt utom synhåll.

                                       Urklipp från Topografisk karta (minkarta.lantmateriet.se) 2025-05-10

Den branta ravinen vid ån framgår av de täta höjdkurvorna. Där kyrkbyn låg mellan kyrkan och rondellen visar höjdkurvorna den välvda terrängen. Randmoränen sträcker sig härifrån och norrut mot vinkeln på den röda streckningen (cykelbana, fd. järnväg)

Aven förekommer på vissa platser även i betydelsen ´sankt ställe´ på åkermark. I dessa fall är det inte fråga om öppna vattenytor. Någon sådan terräng vid kyrkbyn går inte heller att finna. Slutsatsen blir att tolkningen med inbyggarbeteckningen också förefaller mindre trolig. Dags att se på terrängen där kyrkbyn låg.

Kyrkbyn med kyrkan ligger högt på en mot norr välvd höjd. Här börjar en randmorän som skjuter ut mot norr och nästan helt skär av dalgången i öster. Ravinen vid ån får ett återstående utrymme på 200 meter där den kan pressa sig förbi i lerlagren. Randmoränen består av isälvssediment, alltså grus och sand. Under många år har den exploaterats. Naturliga utseendet är borta men höjden verkar inte ha sänkts så mycket beroende på att platsen har använts som deponi. Randmoränen kan beräknas ha höjt sig minst 25 – 30 meter över slätten på ömse sidor. Åkern hade på metern när samma nivå över havet på de bägge sidorna. Den var ett peneplan som låg i vater, dvs. helt horisontellt. På golfbanan i öster är nu peneplanet borta beroende på att små kullar har anlagts för att få till intressanta och omväxlande banor. Hur upplevs då randmoränen för den som färdas i riktning mot Angereds kyrkby?

                                                                Urklipp från Jordartskartan (sgu.se) 2025-05-10

Den gröna färgen visar isälvssedimentet (grus och sand). Där vita diagonala streck täcker över har grustäkt förekommit. Rött är urberg och gult lerig jord. Lägg märke till hur den för övrigt breda lerdalen kläms ihop vid randmoränen.

Utsikten i den uppodlade Lärjedalen är milslång. Dalens bredd varierar mellan 1,5 och 2,5 km. Vid Olofstorp följer landsvägen den södra dalsidan. Dalen är bred. Men snart reser sig en vägg i väster. Den skjuter ut från söder. Dalen verkar helt upphöra. Vägen för upp på randmoränen till platsen där kyrkbyn låg. Här delade sig en väg mot Linnarhult. Längs den finns först inga stora höjdskillnader. Den andra vägen mot Gunnilse by och nutida centrum för stadsdelen Angered löper utför och den som vänder sig om har snart samma vägg bakom sig. Även här är det dalkaraktär men utan de vida vyerna som i öster mellan Angereds kyrka och Gråbo.

Den mest iögonfallande terrängformationen blir en utgångspunkt i sökandet efter alternativ till tolkningen med inbyggarbeteckningen. Vid sökning i saob.se på ord med inledning på ´v´ hittar jag den  dialektala jakttermen vånge, numera föga bruklig. Tillhörande verb är vänga, vilket uppges som utdött. Där jägare trodde att villebrådet fanns inom ett begränsat område kunde det inringas, vängas. Det inringade området var vången. Belägg finns för att ordet även har använts utvidgat eller oegentligt. Min tanke är att randmoränen kan ha setts som den som ringar in dalen och ån. Inledande a i Angered kan då tolkas som ´å´ och följande led som påverkade av vånge eller någon form av vänga. Slutleden ryd är förstås ´röjning´.

Ett närbesläktat substantiv är vång. Det avser ett större stycke åker- eller ängsmark, särskilt sådant inhägnat, hörande till by, dvs motsvarande t ex. det västgötska gärde. Vång är en sydsvensk beteckning, vanligt i Skåne. Gärden och vångar är i n r i n g a d e av gärdesgårdar och brukas i rotation efter odlingssystemet. I fornsvenskan hette vång ´vanger´, efter en stam med betydelsen ´böjning, krökning, buktning´. Jakttermen vånge grundade sig på samma stam och hade samma innebörd.

                                               Urklipp från Häradsekonomiska kartan 1890-1897 RAK. Lantmäteriet

Kartan visar att det mesta av randmoränen var uppodlad i slutet av 1800-talet. Efter skiftena av kyrkbyn har flera gårdar tillkommit på norra delen av randmoränen.

Den som finner anknytningen till jakttermerna långsökt i fallet Angered kan istället fundera över den böjning, krökning, som är tydlig vid randmoränen. Den böjer sig halvcirkelformat norrut mot ån och tvärsöver åsen har vi också en kraftig böjning av terrängen. Stöd för att den välvda terrängen kan ligga bakom namnet här finner vi också vid byarna och socknarna Södra och Norra Vånga, Ås resp. Skånings härad. I trakten av Timmele och Dalum finns också namnformen på några byar. Några andra exempel är Vången i Alsens socken, Jämtland och gården Vångsjö i Håbols socken i Dalsland. Norr om Borås ligger Vänga på en drumlin. Odlingsmarken är på denna välvd på höjden.

Den vanliga förklaringen av dessa namn sammanfaller med vång i den sydsvenska betydelsen, dvs. ´gärde´. Sådana fanns dock på alla byar och gårdar i hela landet. Hur karaktäristiska ledande till namn är dessa? En studie av terrängerna på kartan visar att på platserna finns vidsträckt öppen (odlad) mark, men intressant är att den samtidigt är välvd och sluttar kraftigt. Böjningen och krökningen finns där. V-ljudet i Angered tänker jag mig ha försvunnit då läget varit utsatt mellan de två vokalljuden. Förslaget lutar mot att bli, förståeligt i nutiden, ´röjningen på åsen mot ån´ då innebörden av vång inte lever kvar i språket.

En alternativ tanke är att vinge istället skulle kunna vara den dolda betydelsen. Utöver den konkreta betydelsen fågelvinge o dyl. har ordet även använts oegentligt om något som till utseendet påminner om en vinge; särskilt om riktningsvisare i utkanten av något. Något i detta fall skulle här vara det ännu mäktigare bergsmassivet söder om Angereds kyrka och randmoränen sedd som vingen i dess förlängning.

Värdefullt vore om någon med språkvetenskaplig utbildning ville pröva möjligheterna i de tankegångar som här är framlagda. 

----

Utöver kartstudier och besök i trakten vid Angereds kyrka har SAOB.se, ortnamnsboken för Vättle härad och Svenskt Ortnamnslexikon konsulterats. De senare finns tillgängliga via isof.se/namn/ortnamn.

----

Viktig efterskrift: Efter att inlägget publicerats upptäckte jag en vattensamling, en möjlig ave, vid länsvägen, mitt emellan f d. kyrkbyns läge och ICA Gunnilse. Min kommentar här under måste läsas för mer information.