Det är dyrare att vara fattig. Exemplet P-avgifter

Sommarens sista dagar är här. Värmen är kvar och blicken når långt i den klara luften. En tur till havet och skärgården lockar.

Vagnen för mig så från miljonprogrammet i Bergsjön till färjeläget i Saltholmen. Nyfiken på P-kostnaden på denna i media omskrivna P-plats upptäcker jag att kostnaden för att parkera är här lägre än hemma i mitt bostadsområde. Mycket märkligt! 

Vid Meteor- och Nebulosagatorna i östra Bergsjön finns det gott om P-platser. Här är kostnaden 5:- timmen dygnet runt. Ingen maxavgift finns, så kostnaden för helt dygn blir 120:-. 

Vid Saltholmen däremot är det stor brist på P-platser och sommartid är de alldeles för få. Här är avgiften 8:- timmen dagtid och endast 2:- timmen på natten. För helt dygn kan man parkera för 50:-.

En annan skillnad är att befolkning och turister i Södra Skärgården i genomsnitt har ekonomiska resurser som klart överstiger dem för de boende i Östra Bergsjön - den stadsdel i Sverige där medelinkomsten är allra lägst.

Högsta dygnspriset som kommunala Parkeringsbolaget redovisar på hemsidan finns för P-huset Koffen i centralt och eftertraktat läge vid Stenaterminalen nära Järntorget. Här är det faktiskt lika dyrt att parkera som ute i Östra Bergsjön, 120:- dygnet.

Marknadens prissättning fungerar överhuvud taget inte. Överpriserna i ytterområdena beror troligen på att fastighetsbolagen, Willhem i mitt område, har egentliga monopol på P-platser i sina områden. All mark upplåten för laglig parkering innehas av bolaget. För gästparkering finns inga alternativ. Saken förvärras av att kommunala Parkeringsbolaget har som policy att höja priset på sina P-platser och anpassa sig till marknadspriserna. Då glömmer man att dessa inte är satta av marknaden. Detta visas av att många av bilisterna i förorten inte accepterar att bli uppskörtade utan protesterar genom att felparkera hej vilt. Innehavaren av monopolet har satt priset. Sedan har P-bolaget på sin parkering vid Rymdtorget Centrum anpassat avgiften till de närliggande privata monopolpriserna för Willhems område. Här är det Familjebostäders hyresgäster och deras besökande gäster som får betala överpriset.

Att det är dyrt att vara fattig är förvisso ingen nyhet. Redan den brittiske författaren George Orwell konstaterade samma sak i boken Nere för räkning i Paris och London (1933). Erfarenheter som dessa - från 1930-talets depression - blev i många länder en viktig sporre för den politik som senare ledde fram till välfärdssamhället. 

Men i Göteborg gäller, åtminstone för parkering, ännu förhållandet: Den fattige får betala mer. Värt  att ändra på ?