I mitt första blogginlägg här, berättade jag att jag lånat romaner i form av talböcker på CD, mp3-fil och e-bok. Dags att avrapportera.
Mp3-spelaren försökte jag använda på spårvagnen, men allt buller och gnissel försvårade avlyssningen. Jag tvingades höja volymen. Vid sängdags samma kväll hade jag drabbats av tinnitus på det öra, som ännu varit fri från susningar. Dessbättre var örat okey igen nästa morron.
Det dröjde innan jag fick sammanhang i bokens handling då jag först inte lyckades finna första kapitlet. Under tiden nosade jag på senare handling, som jag helst hade önskat förblivit fördold för mig ännu en stund.
En upptäckt jag gjorde var att det tar tid att ta till sig en bok på detta sätt. Att lyssna tar mer tid än att läsa. Åtminstone för den vane läsaren. Säkert beror det till en del på att läsaren ibland hoppar över vissa avsnitt eller ögnar igenom textmassan. Lyssnandet kräver ganska stor koncentration. Man måste från början ha kommit in i handlingen - förvärvat en viss nyfikenhet som binder upp intresset. Sen gäller det att lyssna vid rätt typ av aktivitet. Att diska samtidigt kan jag rekommendera.
Att läsa en skildring i e-bokens form går också an för mig. Men då blir man bunden till datorn eller handdatorn. Markerings- och anteckningsfinesserna i e-boken lyfter den över pappersvarianten. Den senare i sin tur har fördelen att texten är snällare mot ögonen.
Sammanfattningsvis: Romanerna i elektronisk form går att lyssna på och läsa, men ännu regerar den vanliga boken.
1 kommentar:
Jag föredrar boken som papperskopia då jag tycker att den ger den absoluta avkopplingen att läsa när det handlar läsning av romaner.När det gäller facklitteratur kan jag se fördelarna med e-boken som gör det lätt att söka efter fakta.Under mina promenader föredrar jag att lyssna på vindens sus och fågelsången istället för att använda ipod.Dessutom lider jag av tinnitus, efter många år arbete i skolmiljö.
Skicka en kommentar