Allmänningen som samhällsinstitution

Alltsedan amerikanska statsvetaren och nationalekonomen Elinor Ostrom fick Riksbankens pris i ekonomi till Alfred Nobels minne 2009, har det lockat mig att läsa hennes moderna klassiker med ovanstående rubrik. Originalets titel är Governing the Commons. The Evolution of Institutions for Collective Action. Den utkom redan 1990, medan den svenska översättningen av Sven-Erik Torhell utgavs av Arkiv förlag nobelprisåret 2009.

Under en stor del av sitt forskarliv studerade Ostrom gemensamma resurspoler (common-pool resources = CPR) eller allmänningar. Uppfattningen har länge varit att det decentraliserade beslutsfattandet för utnyttjandet av dessa leder till överutnyttjande med resultatet att naturresursen utarmas. Många har införlivat begreppet "Allmänningens tragedi", vilket lanserades av Hardin 1968. 

Forskare har använt sig av spelteori och funnit att den enskilde tjänar på att egoistiskt använda det gemensamma området, t. ex. en betesmark, mera än vad som motsvarar den egna andelen. Frestelsen finns där, fler kan ta efter och när kontroll saknas slutar det i allmänningens tragedi. De externa lösningar som presenterats är att allmänningen privatiseras eller att myndigheterna träder in med stränga, enhetliga regler och stark kontroll. Men här finns en annan väg, då vissa allmänningar mot alla förutsägelser i likhet med den ändå flygande humlan, klarar sig och blir till glädje för brukarna år efter år. 

Ostrom intresserar sig för de allmänningar, som bevisligen har existerat under lång tid och inte har blivit förstörda. Sådana finns. Hon har samlat på sig en stor bank av studier över lokalsamhällen med allmänningar. I boken presenterar hon hur bergsbyar i Schweiz och Japan har skött sina utmarker i många hundra år och hur spanska jordbrukare gemensamt har utnyttjat och underhållit bevattningsanläggningar (huertas) lika länge. För bevattning finns liknande exempel från Filippinerna och i Los Angelesområdet krävs samordning av grundvattenuttaget. I sistnämnda område leder överuttag till saltvatteninträngning från havet. Lokala fiskares överenskommelser för att bevara fiskbestånden i vattnen utanför turkiska Antalya utgör ännu ett exempel. 

Dessa "lyckade exempel" utmärks bl. a. av variation över tid i regler för brukandet och successiv modifiering av dessa. Brukarna själva har att besluta. Ostrom ställer upp ett antal designprinciper för uthålliga allmänningar.   Dessa är:

1. Tydliga gränser och medlemskap
2. Klara regler för när, hur och var nyttjande sker, liksom regler för insats av arbetskraft, material och pengar
3. System för kollektiva val/beslut
4. Övervakning med ansvar inför kollektivet
5. Graderade sanktioner utdömda av andra nyttjare eller av tjänstemän ansvariga inför nyttjarna
6. Mekanismer för konfliktlösning snabbt och billigt lokalt tillgängliga
7. Externa myndigheter erkänner nyttjarnas rätt att organisera sig under självstyre

För allmänningar, som är del av ett större system, tillkommer en 8:e princip: Allmänningarna är nästlade i flera lager för organisering och efterlevnad av de flesta av de sju nämnda principerna.

Ostroms genomgång visar att allmänningar, som blivit förstörda utmärks av att dessa i resp. styrning inte legat i linje med några eller flera av principerna ovan. 

De lyckade allmänningarna utmärks av en samverkan mellan institutionella arrangemang och individuella strategier. Några fördelar är låga kostnader för övervakning och att institutionella förändringar (ofta i små steg) kan genomföras. 

Avslutningsvis intresserar sig Ostrom särskilt för institutionella förändringar och hur dessa inte kan fångas i enkla modeller där endast vissa faktorer tilldelats värden och därtill det dynamiska i skeendena inte är införlivat. "De typiska antagandena om fullständig information, självständigt handlande, perfekt intressesymmetri, inga mänskliga misstag, inga normer av ömsesidighet, inga kostnader för övervakning och genomdrivande och ingen förmåga att förändra själva situationen kommer att leda till högst partikulariserade modeller, inte till generella teorier. Det är lika viktigt att kartlägga terrängen för en familj av modeller som det är att utveckla specifika modeller."

Tvärvetenskaplig forskning är framgångsvägen. Ostroms rön är tillämpliga inte bara vad gäller allmänningar, utan till delar också för alla möjliga sammanhang där människor sluter sig samman i gemensamma angelägenheter. Tänk familj, förening, byalag, företag, kommun och stat. För att inte tala om jordklotets allmänning - med begränsade resurser under akut över- och felutnyttjande. Världssamfundet nyss samlat till klimatmöte i Paris har all anledning att känna till och låta sig ledas av principerna för varaktiga resurspoler. 

Göran Greider skrev när det begav sig en mästerlig recension här.