Om momsen på varor och tjänster

Mervärdesskatten, momsen, har intresserat mig en tid. Varför är skattesatserna så olika? Vilka produkter och hela branscher är gynnade? Av vilken anledning?

Funderingarna grundar sig i tankar kring ROT- och RUT-avdragen. Dessa gynnar sysselsättningen i de aktuella branscherna men har nackdelen att subventionera de mera välbärgade i samhället. Den fördelningspolitiska profilen är omvänt jämfört med t ex progressiv inkomstskatt. Det goda med dessa avdrag är att de sänker tröskeln för privatpersoner att med skattade pengar överhuvudtaget efterfråga dessa tjänster. Helt klar är sådana tjänster med normal eller hög beskattning inte konkurrenskraftiga gentemot eget arbete i hemmet eller trädgården. Ett annat, föga önskat, alternativ utgör svartjobben.

För aktuella skattesatser, se Wikipedia. Vad gäller skattesatser och andra regler för momsen är Sverige bunden av EU-direktiv. Normalt får ett land inte ha mer än max 3 skilda skattesatser. I Sverige är normala skattesatsen 25 % kompletterat med två sänkta nivåer, på 12 resp 6 %. Därtill finns ett antal tjänster, t ex sjukvård, undervisning och artistarvoden, som är helt skattebefriade. Ytterligare information om momsen lämnar Skatteverket på sin webbplats.

När man studerar listan över skattesatser infinner sig lätt känslan av att här har successivt många ändringar skett. Misstanken om  framgångsrikt lobbyarbete i en del fall tränger sig på. Någon medveten princip verkar svår att vaska fram ur det spretiga.

Swedbank delade nyligen ut det årliga Myrdalpriset till Conny Olovsson och Paul Klein. Priset gavs för deras artikel "Bör varor och tjänster beskattas lika?", införd i Ekonomisk Debatt nr 3, 2015. De intresserar sig för optimal beskattning och finner att det sannolikt finns betydande välfärdsvinster med att beskatta tjänster lägre än varor. Särskilt gäller detta för hushållsnära tjänster som gott ersätter familjens egna arbetsinsatser i hemmet. Till slutsatserna hör att kapitalvaror i hemmet bör beskattas högt liksom även fastigheter.

Olovssons undersökning visar på ett ökat arbetskraftsutbud på c:a 20 %. En ungefär lika stor minskning av hemarbetet vore möjlig. Skattesatsen för tjänster bör för Sveriges del ligga 9 % under den för varor. Välfärdsökningen skulle bli sådär 10 %. På lång sikt skulle landets tjänsteproduktion genom en sådan omläggning kunna öka med c:a 50 %.

Ur optimal beskattningssynpunkt var det ett misstag att ta bort fastighetsskatten och samtidigt göra det mindre förmånligt att få uppskov med reavinstskatten. RUT-avdraget är i princip en bra idé, men frågetecken kan sättas för den väldigt generöst tilltagna subventionsgraden. "Ett naturligt alternativ hade varit att helt enkelt momsbefria hushållsnära tjänster." Med det konstaterandet landar artikelförfattarna i samma spår som mina egna tankar.

Själv kan jag inte följa nationalekonomerna i metoddelarna. De skriver inget om lönenivåerna för alla nytillkomna i hushållsnära tjänster. Går de att leva på? Vidare kan man undra över hur konjunkturutvecklingen för producenterna av kapitalvaror för hem och trädgård vid en hård beskattning skulle utvecklas. Hur det än är med dessa frågetecken visar ändå artikeln på den grundläggande  principen att tjänster bör beskattas lägre än varor. Här har vi en princip som bör vara vägledande vid den översyn av skattesystemet, som blir alltmera angelägen.