Inte dumt att gå på Dumme mosse

Månadens utflykt gjordes en lördag i mitten av detta års ovanligt högtryckspräglade september. Målet var Dumme mosse ovan Jönköping. Anledningen för mig att dit ställa mina steg var nyfikenhet på det gränsmärke, som i mossens södra del visar på skillnaderna mellan hemman (byar), socknar, härader och landskap. I en 'kvill' möts här hemmanen Knutshult i Mulseryds socken, Föreberg i Angerdshestra socken, Åsen och Ulvstorp i Sandseryds socken (uppgått i Norrahammars köping 1943). Fastigheten Dumme mosse i klippets sydöstra hörn ingick förr i Sandseryds kyrkby.

Mulseryd och Angerdshestra ingår i Mo härad, Västergötland medan Sandseryd finns i Tveta härad i Småland. Numera ingår hela området i Jönköpings stad och län.

Kartklippet är Ekonomiska kartan 7 D Gunnarsö av 1954 från Lantmäteriets historiska kartor och samlingen Rikets allmänna kartverk. . Kartans skala är 1:10 000. Skärmklippets skala varierar beroende på datorskärmens storlek. Som jämförelse kan nämnas att den sträcka av gränsen som löper mellan de två bäckarmarna understiger 50 meter.

'Kvill' är belagt i småländska dialekter. Språkforskaren Harry Ståhl visade i sin bok "Kvill och tyll", s. 40 ff (1950) att ortnamnen  med -kvill ger besked om ordets användning. "Betydelserna äro: 1. 'stället där två vattendrag rinna samman', 2. en mindre arm av ett vattendrag, som skiljer sig från huvudfåran och sedan åter förenas med densamma'." 

Länge rådde bland språkvetarna uppfattningen  att ordet kvild skulle betyda 'källa'. Den tolkningen har enligt Ståhl sin grund i Schlyters register i hans utgåva av Äldre Västgötalagen 1827. För de två gränsmärkena i "Vidhemsprästens" tillägg (Landamaeri II) Nizaerqvild och Dumnaerqvild skriver han att den första är Nissakälla på gränsen där Mo, Östbo och Tveta härader möts och för Dumnaerqvild som 'ett ställe (troligen en källa) söder om Dumme mosse.

Mig förefaller det som att de historiska skildrarna av Småland under 1700- och 1800-talen har påverkats av fascinationen att spåra de stora åarnas ursprung i deras allra första obetydliga vattenflöden uppe i bergen. Man har sökt källorna (uppflödena). Just i denna trakt av Sydsvenska höglandet rinner såväl Lagan som Nissan, Ätran och Tidan upp.

De häradskartor från 1600-talet som finns i Lantmäteriets samling visar att då som idag gränsen mellan häraderna Mo och Tveta löpte i nord-sydlig riktning över Dumme mosse. Försöken att placera gränsmärket Dumnaerquild från Landamaeri II (c:a 1325) från språkforskares, historikers och hembygdsintresserade forskares sida, har dock aldrig lett till denna gränspunkt i mossens södra del. Här löper faktiskt de administrativt betydande gränserna samman ända in i sen tid. En viktig orsak till tystnaden om detta ställe är att man tänkt på och letat efter en källa och inte efter en 'kvill'.  

I lantmäteriakten 06-NHJ-55 över Laga skifte för Åsen och Hedenstorp i Sandseryds socken 1913 framgår av kartan att röse nr. I ligger i ett bäcksammanflöde - den kvill det här är fråga om. Nr I beskrivs: "Kringskolad gammal råsten, belägen i gränsen mot Mo härad". I § 5 anges att i väster är häradsgränsen mot Mo härad ostridig. 

Idag utmärks gränspunkten vid den södra bäckarmen av en gul plastkäpp. Den norra, kilometerlånga bäckarmen (med slingrande gräns) är denna sensommar helt uttorkad. Däremot rinner lite vatten i den på kartan korta, sydliga bäckarmen.

För Nizaerqvild finns det efter Ståhls klargörande av betydelsen för dialektordet och ortnamnleden     -kvill, skäl att söka efter en kvill i den sträckning där av traditionen gränsen mellan Mo och dess angränsande småländska härader har gått. Söderifrån når gränsen Nissan där socknarna Angerdshestra i Mo möter Bondstorps socken, på medeltiden i Östbo härad, och Månsarps socken i Tveta härad. Stället är en kvill. Goda skäl finns därför att anta att detta är Nizaerqvild. Det ställe i mossmarken någon kilometer längre österut där Terrängkartan och Ekonomiska kartan har namnet 'Nissa källa' kan mycket väl betraktas som platsen där den sedermera mäktiga ån Nissan börjar sin färd mot havet. Men gränsmärket Nizaerquild från Landamaeri II kan det alltså inte vara frågan om.

Detta skärmklipp är från Terrängkartan hos lantmateriet.se. Den enda gräns som här visas är kommungräns. Det är hemmanet Ekornahult i Bondstorps socken som har den spetsiga vinkeln i ett bäcksammanflöde, en kvill, vid Nissan. 

Denna sistnämnda lokalisering förefaller klart säkrare än den jag ovan gjort till en kvill i södra delen av Dumme mosse. Anledningen är att Dumneån söder om Risbrodammen rinner väster om Dummemosse. Här finns ett par kvill som skulle kunna vara Dumnaerqvild om detta namn härrör från namnet på ån och inte mossen. Så möts t ex. hemmanen Knutshult och Svedbrandshult i Mulseryds socken och Gunnarsö i Bottnaryds socken i en kvill vid de s k. Orrestenarna. Källorna är akterna 06-MUL-33, 34 och 39 med rågångsåtgärder resp. laga skifte. En lokalisering hit väcker dock frågetecken för sockentillhörigheten för Svinhult och Gagnaryd. Skulle verkligen inte dessa hemman ha tillhört Jära socken (numera i Mulseryd) innan denna upphörde på 1500-talet? Jära var en liten socken och dessa hemman hade inte långt till dess kyrka. 

Tills vidare blir därför min ståndpunkt att gränsmärket Dumnaerquild bör återfinnas i södra delen av Dumme mosse där flera gränser bevisligen har mötts vid ett bäcksammanflöde, en kvill, i hundratals år.

Förtjänsten av att jag kunnat göra dessa spaningar ligger hos Lars Olof Magnusson i Hestra, som med sin bok "Västgöta lagsagas gränser" (2003) och bilaga (2015) sammanställt ett omfattande material, inkluderande många kartor, till ovärderlig hjälp för alla som utmanas att ge sig i kast med dessa delikata medeltida problem. Rune Holmberg i Tranemo har också lämnat värdefulla upplysningar till författaren och har själv också skrivit "Gamla gränsmärken runt Kinds härad" (2003).

Till sist vill jag med ett foto från Dumme mosse visa hur lätt vandraren har det i naturreservatet, som utgör mossens södra del. Spänger gör att man med lätta steg kan gå över mossflaken. En lång sträcka är t o m. iordninggjord för rullstolsåkare. Så är lederna också flitigt använda. Under min dag på mossen mötte jag ett 25-tal vandrare.

Orientering den bästa publikidrott

Under veckan anordnas VM i orientering i Strömstad-Tanum. SVT sänder live och på webben kan den som vill följa löparnas framfart i varierande terräng.

GPS-tracking innebär att varje löpares väg mellan kontrollerna blir tydlig. Varje litet misstag liksom varje lyckat vägval blir synligt. Genom denna tekniska utveckling har den förr hopplösa publiksporten orientering ryckt fram till en tätposition bland sporter. TV-sändningen från söndagens sprintstafett i Strömstad följdes av 200000 tittare.

Igår avgjordes medeldistansen, beräknade segertider kring 35 minuter, vid Tanums tidigare satellitstation i bronsåldersbygden Gerum. Tätt intill och under de jättelika parabolerna för mottagande av satellittrafik rörde sig tävlande och publik. Så här såg det ut vid serveringen som sköttes av Eds SK.

På den soliga gräsmattan framför storbildsskärmen kunde publiken följa de tävlande vid TV-kontrollerna, ta rygg på löpare en god stund och på kartan ta del av vägvalen med de misstag även de skickligaste förr eller senare gör. De rappa speakrarna Per Forsberg och Ola Jodal kompletterades av en tjej med suverän analys av GPS-trackingen. 

Vem vann då? Jo, guldmedaljerna togs hem av Matthias Kyburz, Schweiz och Tove Alexandersson, Sverige. För Tove en särskilt efterlängtad guldmedalj då hon tidigare varit så nära (6 silver) men då inte nått ända fram.

Ordningsregler för eleverna

I dessa dagar då eleverna återkommit till sina skolor över hela Sveriges land, diskuteras kanske här och där vilka ordnings- eller trivselregler, som ska gälla under läsåret. Visserligen befriad från skolans id och kiv kan jag ändå bidra med ett exempel på vad gossarne (ja, det var bara de) vid Linköpings läroverk hade att rätta sig efter på 1630-talet.

Reglerna har jag hämtat från östgötabiskopen Johannes Bothvids ´Undervisning´ för disciplarna i Linköpings läroverk 1633. Stycket återges i "Minne av Johan Hadorph" av Henrik Schück, tryckt i Svenska Akademiens Handlingar 1932.

V. Om disciplarne i synnerheet.

18. Discentes skola

1) hedra ährligit folck  

2) fly ont sellskap  

3) intet grassera om nätterna eller löpa galne

4) fly dryckenskap, löösacktigheet och tiuffveri  

5) Lära gierna allehanda språk och sina lexor

6) Intet skulka uthan gierna wara tillstädes.

Elliest straffas. 

Det är dyrare att vara fattig. Exemplet P-avgifter

Sommarens sista dagar är här. Värmen är kvar och blicken når långt i den klara luften. En tur till havet och skärgården lockar.

Vagnen för mig så från miljonprogrammet i Bergsjön till färjeläget i Saltholmen. Nyfiken på P-kostnaden på denna i media omskrivna P-plats upptäcker jag att kostnaden för att parkera är här lägre än hemma i mitt bostadsområde. Mycket märkligt! 

Vid Meteor- och Nebulosagatorna i östra Bergsjön finns det gott om P-platser. Här är kostnaden 5:- timmen dygnet runt. Ingen maxavgift finns, så kostnaden för helt dygn blir 120:-. 

Vid Saltholmen däremot är det stor brist på P-platser och sommartid är de alldeles för få. Här är avgiften 8:- timmen dagtid och endast 2:- timmen på natten. För helt dygn kan man parkera för 50:-.

En annan skillnad är att befolkning och turister i Södra Skärgården i genomsnitt har ekonomiska resurser som klart överstiger dem för de boende i Östra Bergsjön - den stadsdel i Sverige där medelinkomsten är allra lägst.

Högsta dygnspriset som kommunala Parkeringsbolaget redovisar på hemsidan finns för P-huset Koffen i centralt och eftertraktat läge vid Stenaterminalen nära Järntorget. Här är det faktiskt lika dyrt att parkera som ute i Östra Bergsjön, 120:- dygnet.

Marknadens prissättning fungerar överhuvud taget inte. Överpriserna i ytterområdena beror troligen på att fastighetsbolagen, Willhem i mitt område, har egentliga monopol på P-platser i sina områden. All mark upplåten för laglig parkering innehas av bolaget. För gästparkering finns inga alternativ. Saken förvärras av att kommunala Parkeringsbolaget har som policy att höja priset på sina P-platser och anpassa sig till marknadspriserna. Då glömmer man att dessa inte är satta av marknaden. Detta visas av att många av bilisterna i förorten inte accepterar att bli uppskörtade utan protesterar genom att felparkera hej vilt. Innehavaren av monopolet har satt priset. Sedan har P-bolaget på sin parkering vid Rymdtorget Centrum anpassat avgiften till de närliggande privata monopolpriserna för Willhems område. Här är det Familjebostäders hyresgäster och deras besökande gäster som får betala överpriset.

Att det är dyrt att vara fattig är förvisso ingen nyhet. Redan den brittiske författaren George Orwell konstaterade samma sak i boken Nere för räkning i Paris och London (1933). Erfarenheter som dessa - från 1930-talets depression - blev i många länder en viktig sporre för den politik som senare ledde fram till välfärdssamhället. 

Men i Göteborg gäller, åtminstone för parkering, ännu förhållandet: Den fattige får betala mer. Värt  att ändra på ?

  

Axel Oxenstierna

Alltsedan Gunnar Wetterberg skrev sin biografi över Axel Oxenstierna, Kanslern. Axel Oxenstierna i sin tid (Atlantis) 2002, har jag tänkt att läsa verket. Här kan du läsa vad Dick Harrison skrev då Kanslern utkom. Ibland blir det mig långt mellan tanke och handling. Inte förrän denna försommar köpte jag boken i pocket. Men då inte den ursprungliga utan en nedbantad och omarbetad version, Axel Oxenstierna. Makten och klokskapen (Atlantis)

På 1600-talet grundlades många av de institutioner, som ännu är fullt igenkännbara. Reformer har successivt förändrat det administrativa Sverige men mycket består. Så ståtar landshövdingarna ännu med sina titlar. Dock har de kringskuren makt och de verkar i stort utanför offentlighetens strålkastarsken. Länsindelningen inlärd i skolans geografiundervisning har för generationer svenskar bildat ramverket för förståelsen av landets utsträckning och regionala samhällsliv. Denna vår har utredningen om storregioner lagt fram förslag som om de genomförs slutligt förpassar de gamla länen till historien. 

Att uppmärksamma

Att Axel Oxenstierna var den viktigaste mannen i det statsbygge som skedde på 1600-talet var mig bekant. Läsningen nu gav ytterligare några kunskaper. Nytt för mig vara att kanslern var utomlands, i Baltikum och de tyska staterna under så många år. Samtidigt med att han hade överblicken och ledningen över erövrade områden och de svenska stridsinsatserna hann han dessutom med att brevledes leda rådet på hemmaplan och lämna en mängd anvisningar och förslag för kung och ständer. Här lägger jag märke till att han trots sin makt och inflytande ändå nästan alltid fick justera och jämka. Hans organisationstankar köptes inte rakt av. Statsmannen kunde vara envis och hastigt flamma upp i vrede. Men han hade också en förmåga att inse hur långt han kunde gå. Han förstod att avvakta och vänta på att tiden skulle bli mogen.  

Intensiva var de diplomatiska kontakterna med såväl de förbundna som fiendesidan under de långa krigsåren. Konstellationerna skiftade ofta. Vänskapligt sinnade furstar kunde från tid till annan tveka i stöd eller byta sida. Diplomatin ställdes verkligen på prov under Trettioåriga kriget. Pålitliga kurirer behövdes. Behovet att transportera post ökade och embryot till postväsendet skapades så. 

Sverige hade under kanslerns tid 1612-1654 fiender som Danmark, Polen och tidvis Ryssland. Aldrig att Sverige skulle ta något steg tillbaka utan att det för tillfället var helt nödvändigt och strategiskt rätt! Axel Oxenstierna var något av en hök. Att slå till först ansågs vara en god regel liksom att i första hand föra krigen utanför landet, d v s på andra sidan Östersjön. 

Sambandet krigen - skatter - reformer

Krigsinsatserna krävde uttag av skatter i helt annan omfattning än tidigare. För detta krävdes institutioner och regelverk av tidigare okänd art och omfattning. Skattebasen, d v s allmogens väl och ve, måste värnas så att skatterna flöt in. Egenrådiga fogdar som berikade sin egna kassakistor måste med hot och våld hållas i strama tyglar. En fungerande bokföring infördes. Utskrivningen av soldater måste ske på ett sådant sätt att bönderna inte revolterade. Lösningen blev att byarna fick inflytande över detta. Kyrkoherdarna fick uppgiften att hålla en kyrkobokföring av människorna. Sådan statistik var viktig både för skatteuttaget och det kontinuerliga behovet av män för krigsskådeplatserna.

För det enkla folket innebar stormaktstiden en lång plåga. Kapitalismen i modern tappning började ta form. Paralleller går lätt att dra mellan vår tid och 1600-talet. Konflikterna och det politiska spelet är igenkännbara. Stora klasskillnader råder. Det är vanligt folks ansträngningar som utgör förutsättningen för att välfärdssamhället/stormakten Sverige ska fungera. Samtidigt sker en kontinuerlig överföring av medel från de mindre bemedlade till de superrika/adel och högre prästerskap. Axel Oxenstierna var född att styra. Som tillhörande högadeln gynnade han denna och berikade sig själv samtidigt. Propaganda användes då med stor skicklighet för att göra krigsinsatserna accepterade och få generation efter generation av unga män att gå ut i krig för att dö för nationen. Som bekant kom fler att dö av sjukdomar och svält än för fiendens kulor. Kapitalismens moderna företrädare försöker försvara dess återkommande kollapser med att den ändå är bäst på att leverera på lång sikt. Håll ut - smulorna från de rikas bord kommer slutligen alla till godo.  

Stormakt för lånade pengar och ett utarmat folk

Begreppet stormaktstiden lämnar därför, trots kanslerns personliga duglighet, stora arbetskapacitet och förmåga till reformtänkande, en bitter eftersmak. Ställningen som stormakt vilade på bräcklig grund. Därtill på lånade pengar. Ingen anledning finns att i nationell anda yvas över de forna erövringarna på andra sidan Östersjön.

Ett samband är oroväckande. Krigsansträngningarna kostar. Skatter måste öka. För att detta ska ske krävs reformer och nya institutioner d v s utveckling. Kriget drev fram utvecklingen av Sverige. Det hävdas att mycket av naturvetenskaplig-teknisk utveckling från början har skett under militärens hägn och med dess behov för ögonen. Så utvecklades atomkraften först som ett allt förgörande massvapen, först senare blev den civil energikälla. Ett annat exempel är internet, som ursprungligen tillkom för militär kommunikation. 

För nutidens upplysta samhällen får man hoppas att utveckling och därmed sammanhängande reformer med ännu bättre utfall kan iscensättas på demokratisk väg. Att individer i samarbete - intressegrupper, partier, parlament och företagsvärlden - både i vårt eget land och utomlands, ser behoven, tar initiativ och får saker att hända utan att samtidigt offra människor som lever och är till i krigets vanvettiga förstörelse.