Nyss såg jag en kvinna, strax under de 20, som genom sin klädsel förorsakade att jag tittade en gång extra. Mina ögon föll på akterkastellet, som doldes under en lång vit tröja. Inget märkligt så långt. Men plötsligt såg jag att byxorna, jeans med ben av megavid modell, inte bara hängde lågt på rumpan. De var åtdragna under rumpan. Sedligt doldes dessbättre trosan (som jag antar) av ovannämnda tröja. Upptill bars svart slöja med tyg också över pannan. Den enda hud, som blottades var händerna och en del av ansiktet.
Syndigt att visa hud men inte att släppa ner byxorna?
Att visa eller inte visa, det är frågan.
måndag 27 april 2009
söndag 15 mars 2009
Var är den jämlika skolan?
Att alla barn och ungdomar ska ha lika förutsättningar att utveckla sina talanger och att genom utbildning lägga en grund för karriärer, som leder till goda liv och har varit en grundbult i svensk utbildningspolitik alltsedan efterkrigsåren. Ännu en bekräftelse på att denna inriktning har övergivits av Alliansen ges i tidningen Skolvärlden 12 mars 2009.
Företaget My Academy säljer läxhjälp för 620 - 780 kr för 90 min. För åldrarna t o m 16 år godkänner Skatteverket kostnaden som hushållsnära tjänst. De insatser, som pedagoger av varierande utbildning svarar för, betraktas samtidigt som barnpassning!
När skatteavdraget är gjort återstår halva kostnaden. Välbärgade föräldrar får alltså en subvention för att deras ättelägg ska komma närmare köttgrytorna. Att föräldrar har ambitioner för sina barn är inte fel. Men det finns ingen anledning för staten att subventionera detta på bekostnad av de skolelever, som är i mycket större behov av stöd för att klara sina hemuppgifter.
Ta bort skattesubventionen för de redan gynnade! Återinför en likvärdig skola i vårt land!
Företaget My Academy säljer läxhjälp för 620 - 780 kr för 90 min. För åldrarna t o m 16 år godkänner Skatteverket kostnaden som hushållsnära tjänst. De insatser, som pedagoger av varierande utbildning svarar för, betraktas samtidigt som barnpassning!
När skatteavdraget är gjort återstår halva kostnaden. Välbärgade föräldrar får alltså en subvention för att deras ättelägg ska komma närmare köttgrytorna. Att föräldrar har ambitioner för sina barn är inte fel. Men det finns ingen anledning för staten att subventionera detta på bekostnad av de skolelever, som är i mycket större behov av stöd för att klara sina hemuppgifter.
Ta bort skattesubventionen för de redan gynnade! Återinför en likvärdig skola i vårt land!
Läs artikeln här:
Skolvärlden
lördag 14 februari 2009
Neandertalaren kunde tala
måndag 2 februari 2009
Kaviarens relativa sötma
Vid kvällstéet idag gav mig mina smaklökar en plötslig schuuuss!, och en helt ny upplevelse.
Min vana trogen hade jag tvesovlat min smörgås - ja, faktiskt denna gång trippelsovlat, d v s lagt på tre olika pålägg. Dock inte lager på lager, utan rökt korv, rabarbersylt och dillkaviar fick ta var sitt område i anspråk.
Kaviar är ett av mina standardpålägg. Alltid har jag betraktat den som präglad av en tydlig sälta. Oftast bjuder mig traditionen att inta det salta i inledningen av en måltid. Men efter att nu först ha tagit mig en tugga av Onsalakorven, högg jag in på sektorn täckt med dillkaviar.
En intensiv sötma!! spred sig i gommen. Hur kan det vara möjligt? Jag läste på innehållsförteckningen på tuben, och faktiskt: socker är den tredje största ingrediensen, efter fiskrom och rapsolja, men före vatten och potatisflingor.
Vad lär oss detta? Att ibland kombinera mat på ett icke ortodoxt sätt och nya världar ska öppna sig.
Min vana trogen hade jag tvesovlat min smörgås - ja, faktiskt denna gång trippelsovlat, d v s lagt på tre olika pålägg. Dock inte lager på lager, utan rökt korv, rabarbersylt och dillkaviar fick ta var sitt område i anspråk.
Kaviar är ett av mina standardpålägg. Alltid har jag betraktat den som präglad av en tydlig sälta. Oftast bjuder mig traditionen att inta det salta i inledningen av en måltid. Men efter att nu först ha tagit mig en tugga av Onsalakorven, högg jag in på sektorn täckt med dillkaviar.
En intensiv sötma!! spred sig i gommen. Hur kan det vara möjligt? Jag läste på innehållsförteckningen på tuben, och faktiskt: socker är den tredje största ingrediensen, efter fiskrom och rapsolja, men före vatten och potatisflingor.
Vad lär oss detta? Att ibland kombinera mat på ett icke ortodoxt sätt och nya världar ska öppna sig.
tisdag 27 januari 2009
Gymnasium och utbildningsresultat
"Vilken skola är bäst?"
Se där en mycket vanlig fråga, som niorna ställer till studie- och yrkesvägledarna inför valet till gymnasiet. En fråga som kräver att elevens förutsättningar, värderingar, intressen mm lyfts fram i ljuset. Inte minst behöver "en bra skola" definieras, innan man rör sig i riktning mot ett svar.
Råder allmän samsyn över vad som utmärker en bra skola? Eller är kanske eleven ute efter en skola, som på något sätt håller måttet just för eleven personligen? Området är komplext.
Det hindrar inte från försök att rangordna skolor och utbildningar efter utbildningskvalitet. Nu senast har Sveriges Kommuner och Landsting presenterat en databas (www.skl.se/jamforgymnasieskola), där var och en ska kunna jämföra utbildningsresultaten.
SKL har valt tre mått: genomströmning, betyg och behörighet. Det är fråga om
- andelen elever som fullföljer sin gymnasieutbildning inom tre år,
- genomsnittliga betygspoängen för elever med slutbetyg och
- andelen elever med grundläggande behörighet till universitet och högskola.
Definitionen för genomströmningen är oklar. Ingår de elever, som har bytt program under studietiden men ändå blivit klara inom tre år? Om dessa inte ingår, får programmet ett lågt värde, som inte motsvarar den reella genomströmningen.
Likaså lämnas vad gäller slutbetygen en ganska stor andel elever utanför. Elever, som under studierna inte lyckas så väl, får ofta lämna gymnasiet med samlat betygsdokument. Dessa elever räknas inte alls. Om andelen samlade betygsdokument är stor men betygspoängen för eleverna med slutbetyg är hög - kan man då mena att skolan har lyckats åstadkomma en god utbildningskvalitet för alla elever?
Allvarligast är dock att bland de valda måtten saknas sådana, som tar med elevernas kunskaper och betyg, då de påbörjar utbildningen. Inte heller ger databasen besked om vilka insatser av pedagogisk karaktär, som skolan sätter in för att möta de svårigheter som eleven kan ha.
Måtten säger något om elevernas kunskaper när de lämnar gymnasiet (i den mån betygsinflationen inte har gått för långt), men ingenting om hur skolan har bidragit härtill.
Är det så att man sätter likhetstecken mellan höga elevbetyg och en bra skola? I så fall är det inte utbildningens kvalitet man mäter utan kvaliteten på eleverna. Vilket känns lite olustigt.
Men förstås - om du väljer en skola/utbildning där studiekamraterna redan vid starten har höga betyg (vilket bl a innebär stöd från välutbildade föräldrar, bra studiemotivation och närvaro), kommer du till en skola där skolledning, lärare och annan personal har en ganska enkel uppgift när kunskapsarvet ska föras vidare.
Hur mycket större krav ställs då inte på den gymnasieskola, där få elever är födda med guldsked. Denna personal, kommer dock aldrig att få se sin skola och sitt arbete bli rosat i en kvalitetsmätning som här är fråga om.
Se där en mycket vanlig fråga, som niorna ställer till studie- och yrkesvägledarna inför valet till gymnasiet. En fråga som kräver att elevens förutsättningar, värderingar, intressen mm lyfts fram i ljuset. Inte minst behöver "en bra skola" definieras, innan man rör sig i riktning mot ett svar.
Råder allmän samsyn över vad som utmärker en bra skola? Eller är kanske eleven ute efter en skola, som på något sätt håller måttet just för eleven personligen? Området är komplext.
Det hindrar inte från försök att rangordna skolor och utbildningar efter utbildningskvalitet. Nu senast har Sveriges Kommuner och Landsting presenterat en databas (www.skl.se/jamforgymnasieskola), där var och en ska kunna jämföra utbildningsresultaten.
SKL har valt tre mått: genomströmning, betyg och behörighet. Det är fråga om
- andelen elever som fullföljer sin gymnasieutbildning inom tre år,
- genomsnittliga betygspoängen för elever med slutbetyg och
- andelen elever med grundläggande behörighet till universitet och högskola.
Definitionen för genomströmningen är oklar. Ingår de elever, som har bytt program under studietiden men ändå blivit klara inom tre år? Om dessa inte ingår, får programmet ett lågt värde, som inte motsvarar den reella genomströmningen.
Likaså lämnas vad gäller slutbetygen en ganska stor andel elever utanför. Elever, som under studierna inte lyckas så väl, får ofta lämna gymnasiet med samlat betygsdokument. Dessa elever räknas inte alls. Om andelen samlade betygsdokument är stor men betygspoängen för eleverna med slutbetyg är hög - kan man då mena att skolan har lyckats åstadkomma en god utbildningskvalitet för alla elever?
Allvarligast är dock att bland de valda måtten saknas sådana, som tar med elevernas kunskaper och betyg, då de påbörjar utbildningen. Inte heller ger databasen besked om vilka insatser av pedagogisk karaktär, som skolan sätter in för att möta de svårigheter som eleven kan ha.
Måtten säger något om elevernas kunskaper när de lämnar gymnasiet (i den mån betygsinflationen inte har gått för långt), men ingenting om hur skolan har bidragit härtill.
Är det så att man sätter likhetstecken mellan höga elevbetyg och en bra skola? I så fall är det inte utbildningens kvalitet man mäter utan kvaliteten på eleverna. Vilket känns lite olustigt.
Men förstås - om du väljer en skola/utbildning där studiekamraterna redan vid starten har höga betyg (vilket bl a innebär stöd från välutbildade föräldrar, bra studiemotivation och närvaro), kommer du till en skola där skolledning, lärare och annan personal har en ganska enkel uppgift när kunskapsarvet ska föras vidare.
Hur mycket större krav ställs då inte på den gymnasieskola, där få elever är födda med guldsked. Denna personal, kommer dock aldrig att få se sin skola och sitt arbete bli rosat i en kvalitetsmätning som här är fråga om.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)