torsdag 16 maj 2019

De äldsta uppgifterna om gamla riksgränsen mellan Sverige och Norge i höjd med Torps socken i Dalsland

Grunden för så viktiga gränser som riksgränser är ändå ursprungligen rågången mellan byar eller hemman på ömse sidor. Uppodlingen och tidvisa ödeläggelsen p g a krig och pest har då och då förändrat nyttjandet av såväl inägor, utmark som t ex fall för kvarn och såg. Det är förståeligt att konflikter kunde uppkomma om var den enes rätt upphörde och den andres tog vid.

För det gränsparti mellan Torp i Dalsland och Lane-Ryr i Bohuslän som jag här behandlat i flera inlägg finns flera uppgifter om tillfällen då den förfördelade parten har vänt sig till rättsväsendet för att få sin rätt. Häradsrätten har då i första hand grundat sina domslut efter de listor över gränsmärken, vilka kunde uppvisas för rätten.

1273 års listor

Till år 1273 är två närhörande listor knutna. Ett tillägg till den ena talar om ett möte mellan Karl konung och Harald konung då två män vittnade inför dessa att Fylsbäcken (vid Strand och Färgelanda sockens västra gräns) var rätt gränsmärke. De två nämnda har antagits vara Västgötajarlen Karl Suneson och norske kungen Harald Gille. Dessa möttes vid gränsen 1135. Då kan vittnesmålet om Fylsbäcken ha avlagts. Ortnamnsredaktören C. S. Lindstam menar att Fylsbäcken kanske lades till detta år som ett förtydligande efter oklarheter om rätta dragningen. I så fall kan ursprungligen gränsuppteckningen ha varit ännu äldre än från år 1135. Namn som där förekommer i vårt område är Rodina (vidr Raudamyri) - Ofnenn - Krokana - Krakovatn.

1540 års lista (svensk med gemensam kommission)

Nästa gränslista anges vara från 1540 men ett dokument om en tvist kring en ström i Bäveån kan tyda på att rätta året är 1538. Styffe förmedlar ett öppet brev skrivet 18 januari 1554 av Nils Krumme, häradshövding över Dal. Enligt detta ska dannemän inför Valbotinget vittnat att de varit med vid en gränsövergripande syn för 16 år sedan då det fastställts att strömmen tillhörde Höghult. Elof i Höghult fick fortsatt rätten att nyttja strömmen. Då bönderna i Kållebråten hade väckt tvisten måste det ha varit fråga om en fors i Bäveån.

Listan ska ha förmedlats till eftervärlden genom Prosten Halvard Arvidi i Färgelanda 1580. Prostens intyg visades upp av Ingell Olsson i Tolsbo, en skattetorpare under Stuveryr vid en tvist inför Valbotinget 3 oktober 1628. De norske skulle ha byggt ett nytt torpställe över gränsen och även huggit ner skogen på mark som av ålders tid lytt under skattegården Stuveryr. Enligt prostens vittnesskrift  hölls för 40 år sedan en laglig syn med 12 män från vardera sidan. Då blev landamärket lagt och godkänt av landsmännen från båda länderna.

Nu är det tätare mellan märkena än i de äldsta listorna: Walbo Ås Wåle - Rödeklef - Strickelsten - Tagnevad - Kråkevattens sund - Mosebron - diupe råse ström finns mellan länsväg 172 i öster och landsvägen mellan Torsbyn i Torp och Uddevalla. Det förstnämnda märket skall ha legat norr om Valemossen, som i sin tur ligger norr om Lane fotbollsplan, allt strax öster om nuvarande länsväg 172. Rödeklef  var den klev där den gamla landsvägen ledde upp mot platån där fotbollsplanen nu ligger. Denna äldre väg hade en östligare sträckning än nutidens väg 172. Strickelsten har tolkats som Strykesten, en stor sten vid Bäveån, äldst benämnd Krokån. Tagnevad har hävdats vara ett vad över denna å. Kråkevattens sund var en smal passage i Östra Krokevattnet. Mosebron antagligen en bro i samma läge som den nuvarande landsvägsbron i sockengränsen Torp - Herrestad väster om Betvattnet. Diupe råse ström kan vara Stattuterudsälvens fåra, som sockengränsen följer 600 - 700 meter mot sydväst.

Det aktuella gränsavsnittet

Nedan visas aktuella terrängen i fyra skärmklipp från Lantmäteriets Terrängkarta 2019-05-03. De två första visar det östra partiet med den röda vägen, länsväg 172. Tredje och fjärde bilden når till landsvägen mellan Torsbyn i Torp och Uddevalla. Lila linjen är dagens kommungräns mellan Färgelanda och Uddevalla. Torps socken i Färgelanda finns norr om gränsen. Söder om densamma sträcker sig Lane-Ryr österifrån till Vickaretjärn där Herrestads socken möter på bohussidan. Denna gräns har i stort samma sträckning som riksgränsen hade då Bohuslän blev svenskt 1658. Den blå linjen visar gräns för Sågebackens skjutfält där tillträdesrestriktioner gäller.






Märkena nämnda ovan ger en klart sydligare sträckning än nuvarande kommungränsen och den gamla riksgränsen enligt 1600-talets lands- och länskartor. Det torp som olagligt skulle vara upptaget på svenska sidan bör ha legat nånstans öster om Betvattnet. Kanske var det Sjöändan vid Östra Krokevattnets norra ände?

1554 års gränslista (svensk, Gustav Vasa)

Inför år 1554 undersöktes gränsen igen. Initiativet var Gustav Vasas. Tanken var att gränsärendet skulle framläggas vid ett danskt-svenskt möte på Älvsborgs slott detta år. Men danskarna var inte klara med sin gränslista - den kom först året efter och omfattar inte den norsk-svenska gränsen från Göta älvs mynningsområde och norrut. 1554 års gränslista återger alltså endast den svenska uppfattningen om gränsens rätta läge. Men i vårt område ansluter namnen väl till de som 1540 ska ha fastställts gemensamt: walboåsenn - Röda Kleff - Stijke stenn - tronnewad - Krogwadz sund - diwpeström.

1557 års lista (norsk, Uddevallaborgmästare)

Det är möjligt att ovannämnda gränsdragning föranledde två borgmästare i Uddevalla att låta avhöra fyra vittnen och utfärda ett öppet brev om rätta dragningen av gränsen från Göta älv till Valbo-Ryr 1557. Listan finns som avskrift i Nordinska samlingen, därifrån återgiven av Anders Lignell, men också som avskrift av en obevittnad kopia i handlingarna till akten 14-HER-35 av år 1785 i Lantmäterimyndigheternas arkiv. HER står för Herrestads socken. Sträckningen välleboåsen - Rödekielle - Gluggewällen - Bedwadzåås anförs. Med välleboåsen menades inte samma ås som i de två tidigare listorna utan den höjd inne på Stora Höghults område som nu på Terrängkartan kallas Valboåsen, också försedd med triangelpunkt visande 114 m ö h. Valboåsen finns öster om Rökällehagen, utanför första kartklippet ovan. Gluggewällen bör beteckna någon punkt på eller relativt nära dagens kommungräns i anslutning till mossområdet öster om Vickaretjärnet, Gluggevalsmossen. Det tredje märket är troligen den svaga höjdsträckningen kring nuvarande kommungränsen mellan Vickaretjärnet och Betvattnet.

1580 års lista (svensk lista till norsk förmån?!)

Denna lista helt företrädande bohuslänska anspråk är knapphändigt styrkt jämfört med 1540 års lista, vilken är bestyrkt hela 4 - 5 ggr. Kanske tillkom också ett annat dokument i akten 14-HER-35 1785 med avsikten att stärka argumentationen. Kalén fann detta öppna brev rätt egendomligt. Det är utfärdat 80 (1580) av den svenske kommissionären Bendt Svenske till Sjöboe, vilken medverkade vid gränsgenomgången 1554. Märkligt är att han låter två vittnen, Sigurd i Remneröd och Anders Torstensson, utgå från 1554 års gränskommission, nämner de medverkande men med delvis avvikande namn, och utger sig för att återge de då fastställda gränsmärkena. Med tanke på det här redovisade gränsavsnittet bör Remneröd vara Ramnered i Vassända-Naglums socken. En svensk man avviker alltså från 1554 års lista till bohuslänsk fördel! Detta sker utan att Bendt Svenske reagerar för att märkena avviker från dem han själv varit med om att fastställa 1554! Äktheten måste alltså ifrågasättas för denna lista med anspråk på att redovisa märken i den nordligare sträckningen redan 1554.

1650 års lista (svensk lista)

Nästa lista betecknas med året 1650. Den återges i avskrift i R nr 40 (1815). Kalén nämner att inga upplysningar lämnas om den myndighet som anbefallt denna gränssyn. Men av ingressen kan kanske ett antagande dras: "Rätta Landamärken emellan Norrigiet och Väster Götland Nordan Trollhätte Elf så ock Dahls land, som sedan emellan Dahl och Varmeland...". Det förefaller  vara Älvsborgs läns gränser i norr mot Norge (Bohuslän) och grannlänet Värmland som skulle undersökas. Jag antar härav att Landshövdingen i Älvsborgs län beslutat om det hela. Sveno Dalius och Arfved Gudmundsson, länsman i Valbo, intygar att de examinerat och noggrant antecknat namnen.

Den är en avskrift 1675 efter originalet, vilket intygas av Johannes G. Ericus, som 1650 var lagläsare över Dalsland. Listans märken ansluter väl till dem från 1554.

1600-talets kartor

Detta var gränslistorna. Vad säger då de äldsta kartorna från 1600-talet? I Lantmäteristyrelsens arkiv finns fyra kartor över Bohuslän: N1 (utan år), N5 (u å), N10 (1687) och N12 (lådakt, 1689). På dessa liksom några kartor över Dalsland (O7 och O9 u å) är den forna riksgränsen vid denna tid nedklassad till länsgräns. Den svenske kartritaren Kietell Classon Felterus var säkerligen inblandad i det mesta av dessa kartläggningar liksom i sin karta över Bohuslän 1673. Gränsen synes ungefär följa samma sträckning som nuvarande kommungräns, alltså med den nordliga dragningen.

Över Dagsholm nr 1, Ödeborg socken, finns i samma arkiv en avritning från 1687. Glugevale utgör ägofigurens sydligaste hörn, vilket också innebär en förläggning av länsgränsen till det av bohuslänningarna hävdade nordligare läget.

Överväganden

Nu blir det tillkrånglat. De svenska dokumenten med gränslistorna visar en större tillförlitlighet än de som bohuslänningarna hävdade. Samtidigt ger de lands- och länskartor, som upprättades över det nyerövrade Bohuslän efter 1658 stöd för den nordliga dragningen. Kalén hade uppfattningen att främst Stora Höghult under århundradena hade odlat upp mark på norska sidan och därmed egenmäktigt flyttat gränsen söderut. Detta skulle gälla främst området med åker och äng öster om dagens länsväg 172. Efter mina utredningar stämmer inte detta. Öster om länsvägen följde riksgränsen alltifrån de äldsta listorna i stort hägnaden för Stora Höghults åker och äng, precis som idag. Argumentationen härför kräver dock ett eget utrymme vid annat tillfälle.

C. S. Lindstam tog fasta på de äldsta listornas sydligare dragning i det västligare parti, som här har behandlats. Han fann tvärtemot Kalén att den stora förskjutningen skett i nordlig riktning till bohuslänningarna fördel. Han konstaterade också att Kalén placerade flera märken i trakten kring landsvägen Torsbyn - Uddevalla helt fel. Lindstams utredning kring dessa gränsmärkesnamn är tyngre vägande än Kaléns.

Hur kan då differensen mellan de dalsländska och bohuslänska uppfattningarna om gränsen förklaras? En förklaring kan, enligt min mening, till den äldsta, sydliga gränsdragningen vara att uppodlingen och resursutnyttjandet i äldsta tid inte nått så långt. Bebyggelserna Strykesten, Tomten, Sjöändan och Fagerhultsnäs fanns inte. De angivna märkena i sydliga listan återgav kända platser norr om de nordligaste bosättningarna i Herrestad, Bäve och Lane-Ryr. Därmed var exaktheten tillräckligt stor för att klargöra till vilken kyrka och vilket land bönderna i trakten hade att erlägga sin skatt. En annan förklaring skulle kunna vara att skogsmarkerna norr om denna sydliga gränsdragning sågs som allmänning där det inte var nödvändigt att exakt fastslå en gräns.

Värt är också att se på tvisten om strömmen i Bäveån 1554. Tydligen hade strömmen nyttjats lång tid av Stora Höghult. Dalslänningarna inför Valbo häradsrätt drog likhetstecken med att därmed Höghults mark och Sverige sträckte sig till Bäveån. Inget bör dock hindra att en by har nyttjat en resurs i annan by, socken eller rent av i annat land utan att därmed ägandet till marken gått över till ny ägare. Stora Höghult kan ha haft tillgång till strömmen på Kållebråtens mark vid en tid då Strykesten ännu inte var bebodd och skattlagd. 

Vittnesmålen och vidimeringarna är starkast för de dalsländska dokumenten. Men där kan finnas inslag av partiskhet och förvrängning. Vi kan inte säkert fastslå att dessa ger riktigare utsagor än de bohuslänska. Klart verkar dock vara att Östra Krokevattnet och Bäveån (Krokån) i äldsta tid godkändes som rätta gränsmärken. Lämplig mark att odla och bebygga norr om dessa kan ha tagits i anspråk av bohuslänningarna, vilka hade kortast väg till området. Gränsen kom så att i realiteten förskjutas norrut. Vickaretjärnet och Betvattensåsen kom att introduceras som nya gränsmärken. Dalslänningarna stödda av svenska myndigheter ville av förklarliga skäl hävda de ursprungliga sjö- och åmärkena.

Källor

Folk, gårdar och torp i vår hembygd. Bråten, Dagsholm och Ellenö, Frövik, Stora Höghult, Nättjebacka, Rålunden, särskilt s 201-209. Föreningen Sockenböcker i Nättjebacka. Uddevalla 2009

Kalén, Johan: Bohuslänska gränsmärken. Göteborg 1933

OGB, Ortnamnen i Göteborg och Bohus län, I, Lane härad, av C. S. Lindstam, text om resp gränsmärkesnamn samt s XXXI-XXXVII. 1966

Torp. En socken på Dal, s 488-497. 2013

Styffe, G.G.: Handlingar över Skandinaviens historia, 29, s 54-55. 1848 (om Elofs i Höghult rätt till en ström 1554)

Lantmäteriets Historiska kartor med bl a akter från Lantmäteristyrelsens arkiv och Lantmäterimyndigheternas arkiv och Terrängkartan under Kartsök och Ortnamn. https://www.lantmateriet.se 






söndag 17 mars 2019

Gluggevalen skyddas som naturreservat

För några veckor sedan beslöt Länsstyrelsen i Västra Götaland att inrätta naturreservatet Stora Höghult i gränsområdet mellan Färgelanda och Uddevalla kommuner. Området inrymmer även gränslinjen mellan landskapen Bohuslän och Dalsland och var fram t o m 1658 en ganska öde skogstrakt mellan Norge och Sverige.

Då naturreservatet berör gränsmärkena Stången och Gluggevalen, vilka jag här skrev om i tre inlägg 2017, finner jag skäl att ta upp tråden igen. Tidningen Bohusläningen skrev om naturreservatet på webbplatsen 2019-03-04. Där publicerades nedanstående karta hämtad från Länsstyrelsen och Lantmäteriet.


Reservatet är ovanligt smalt. Det beror på att ett långsträckt skogsskifte där skogsbruk inte har bedrivits på många år nu skyddas. Genom att skogen fått stå orörd har mängden död ved ökat till glädje för många arter av insekter, fåglar m fl. Två djupa dalar med högstammig granskog korsar reservatet. Nedanstående foto visar hur det kan se ut där skadeinsekters härjningar lämnats utan åtgärd.

Eget foto

Men i Länsstyrelsens pressmeddelande finner man ett foto som visar vacker levande gammelskog i dalgången Björndalen. Det totalskadade området ovan upptar endast ett mindre område.

Gluggevalen finns i reservatets västra del. I kartans spets har vi gränsröset Stången,som vid flera fastighetsförrättningar har benämnts Gluggevalen. Den plats med ett kors i en berghäll som utpekats möjligen varande gränsröset Gluggevalen (se sist i inlägget 27 maj 2017) finns 400 meter åt öster strax utanför norra reservatsgränsen. Fotot nedan visar att korset möjligen kan vara naturliga isräfflor.

Eget foto

Platsen är på en bergsrygg med hällmarker, tunt moräntäcke och lågväxande tallskog. Här är boniteten klart sämre än i Björndalen ännu längre åt öster. Gränsen är skarp på sluttningen mellan den frodiga dalen och den karga bergsryggen där Gluggevalentrakten tar vid. Förutsättningen för skogsbruk skiftar starkt i området. Konflikter kunde uppstå om de bättre partierna. Vi har en rättstvist från år 1740 som kom att få stor betydelse för nutida gränssträckning.

Valbo härads dombok 12/6 1740, § 23, visar att en tvist om avverkning hade dragits inför domstol. Johan Kalén redogör för saken i "Bohuslänska gränsmärken", 1933, s 90 ff. "Samtlige Jordägarne i Stora Höghuldt här i häradet och Torps Sochn tilltalte efter laga stämning Anders Håkansson och des  söner Per och Erik Anderssöner i Kollebråten samt Håkan Andersson i Strykesten ifrån Norra-Ryrs sn i Bohuslän, för thet the förl:ne winter in uppå Kärandernes tillhöriga Skogstrakt Biörndahlsåsen och Älgefället kallat, olofl:n skogshygge föröfvat ...".

Den dalsländska häradsrätten gick efter en gränslista från 1650, vilken väster om dagens länsväg 172 innehöll gränsmärken innebärande en betydligt sydligare gräns än dagens. Dessa var från öster räknat: Röde Klef, Strykesten och tronnevad. Utslaget gick alltså först Höghultsbornas väg men målet kom att föras vidare till högre instans. Lagmans synedom hölls år 1744. Lagmansrätten ställde upp äldre kända gränsmärken som Rödekjällan i Höghults äng, Gluggewalln och Wiggare eller Wickelkjärn. Se kartutdraget från 1743 i mitt inlägg från maj 2017.

Gränsen kom så att fastställas till den nuvarande mera nordliga sträckningen. Ja, öster om länsvägen fastställdes faktiskt gränsen att gå 6-700 meter nordligare än nutidens, rakt genom Stora Höghults uråldriga inägor och äng! Det insåg t o m de bohuslänska grannarna vara orimligt så höghultsborna fick fortsätta bruka dessa intill den höjdsträckning i söder där en snirklande stenmur anpassad till terrängen visar sträckningen som så småningom också blev den juridiskt gällande och som sådan återfinns på dagens kartor.

Kalén uppfattar att dalslänningarna under århundradena har vunnit mark från bohussidan. Efter att noga ha studerat förrättningarna och kartorna finner jag det mera sannolikt att det är tvärtom. Hela indiciekedjan får anstå till annat tillfälle. Men ett tecken är att allra äldsta gränslistan, vanligen betecknad med år 1273, har gränsmärken som Krokån och Krokvattnet. Dessa återfinns flera kilometer söder om nuvarande gräns och bär nu namnen Bäveån och Östra Krokevattnet.

Det förefaller vara två borgmästare i Uddevalla som år 1557, kanske i genmäle mot Gustav Vasas gränskommission av år 1540, lät upprätta en handling där dessa två vattendrag saknades. Istället infördes Gluggewällen och Bedwadzåås. Sistnämnda finns i dagens gräns öster om sjön Betvattnet. En mosse på Betvattensåsen bär på dagens kartor namnet Borgmästaremossen. Kanske fanns ett personligt intresse vid sidan av stadens väl och ve för att hävda området kring Sjöändan vid spetsen av Östra Krokevattnet. Där fanns mark lämplig att odla upp.

Det är möjligt att bohuslänningar år 1557 eller tidigare hade börjat bruka utmarkerna ända till Betvattensåsen och Gluggevalen men det var i så fall inget som Gustav Vasas svenska gränskommission godtagit. Man hävdade de äldre gränsmärkena varom tvist inte kan spåras.

Min avsikt med att forska i dessa gamla fastighetshandlingar är absolut inte att försöka åstadkomma en revidering av gränsen. Ingen må heller kommande vinter på grannens mark välja ut några högresta masteträd! Det räcker gott med de konflikter som varit.

Besök istället vid tillfälle det kommande reservatet under hänsyn till de restriktioner som kommer att utfärdas. Njut av stillheten i gammelskogen.



   







torsdag 26 oktober 2017

Gluggevalen är i ett myrområde

Bland Lantmäteriets Historiska kartor har jag funnit ännu en karta som redovisar belägenheten för gränsmärket Gluggevalen. Den finns i Lantmäteristyrelsens arkiv bland läns- och häradskartorna för Älvsborgs län. Beteckningen är O 9 och den är ritad av den kände kartritaren Kietell Classon Felterus.

Kartan placerar Gluggevalen ute i ett mossområde varav en stor del ska vara på den bohuslänska sidan. Du hittar namnet i nedre delen av kartklippet, strax sydost den vinkel, som den rödprickade gränsen gör i tjärnet Vickarn. Detta tyder på att gränsmärket bör sökas nordost om Stången i nuvarande gränsen. Endast där kan man finna stråk av sankmark runtom. Jämför med mossmarkerna på 1978 års ek. karta Knotten, som finns med i inlägget från 27 maj.






onsdag 28 juni 2017

Fynd i sökande efter Gluggevalen

Här fortsättes berättelsen om Gluggevalen från förra blogginlägget.

I mitten av maj vandrade jag från länsväg 172 till Stången, gränsmärket mellan Bohuslän och Dalsland. Där finns idag militärens informationsskyltar om tillgängligheten till skjutfältet på Lane-Ryrs sida om gränsen.

Utifrån tvistekartan 1743 och häradsekonomiska kartan (se förra blogginlägget) antog jag att platsen där ett kors hittats inhugget i släta berghällen (Torp - en socken på Dal, s 493) borde vara en bit nordöst om Stången, närmare det större mosspartiet där. Jag gick alltså åt detta håll och hade på min högra sida hjälp av röda plastkäppar markerande en sentida skifteslinje åt nordöst (se klippet från ekonomiska kartan i förra blogginlägget). Jag hittade inte korset, men ett litet höjdparti väckte mitt intresse.

På denna lilla höjd fanns fyra flacka partier av urberget. Mellan dessa löpte lägre partier ut till höjdens kanter så att där fyra låga öppningar, eller varför inte säga "gluggar", öppnade sig. Vid sidan om den lilla höjden och på lägre nivå fanns en grupp stenar i en hög, liksom undanslängda. Tanken som väcktes hos mig handlade om att detta kunde vara platsen för Gluggevalen.

Vid närmare granskning upptäckte jag att de fyra lägre partierna (armarna i det tänkta korset) verkade ha skarpt huggna sidor i berghällen. Armarna är orienterade efter de fyra väderstrecken.

Här följer några foton från platsen.



Med hjälp av min mobil kan jag ange den exakta positionen för stället. Se här nedanför.



Ett annat sätt att ange koordinaterna följer här: X6487460Y1277260. Detta senaste är ett korrigerat närmevärde för platsen. På Lantmäteriets ekonomiska karta 8B7f Knotten från 1978 kan man med hjälp av kantmarkeringarna på kartbilden mäta sig fram till rätta stället.

För en 'vale', upprest brännbart virke att antändas som signal vid ofärd i riket, förefaller det lämpligt med de låga öppningarna, vilka kunde ge god syretillförsel till elden, menar jag.

Värt att fundera på är om detta ställe ännu tidigare är nämnt i de gränslistor mellan Norge och Sverige, som brukar föras till år 1273.

I dessa uppräknas ett gränsmärke, Ofnenn, som bör finnas mellan Lane-Ryr och Torp. Johan Kalén ville (Bohuslänska gränsmärken, 1933, s. 91 f) förlägga detta till Grågåseberg där en klyfta hos befolkningen kallas 'Ommen', d. v. s. Ugnen. Den klyftan har ett gränsröse på en jordfast sten. Han ändrade därför ordningsföljden för tre av gränsmärkena i detta avsnitt. Ofnenn hamnade så öster om väg 172.

Men i OGB 12:1 Ortnamnen i Lane härad (1966) skriver Carl Sigfrid Lindstam på s. 292 att sannolikt är det medeltida Ofninn ett äldre namn på Gluggevalen. Min tanke är att en eldplats, tänk järnålderns upphöjda eldplatser i långhusen, eller senare tids ugnar med fördel har en viss höjd över marken bl. a. för arbetsställningens och rökens skull. Berget Åmmeberg i Östergötland kan möjligen ha liknats vid en sådan upphöjd eldplats. Om Ofnenn är samma som Gluggevalen finns ingen anledning att anta att i 1273 års listor en omkastning i ordningsföljden skulle ha skett.

Slutligen vill jag visa ett avsnitt av Kietill Classon Felterus´ karta över Bohuslän från 1673. Kartan visar landskapet sett från öster. I högra sidan återfinns uppifrån namnen Vekerkiern (Vickarn), Gluggewahle och Rökjellan (sistnämnda nära nutida väg 172).


Enligt avståndsförhållandena mellan dessa platser skulle Gluggevalen vara att söka betydligt längre österut än den plats, som jag redovisat här ovan. Men nu kan man nog inte gå efter detta. Trots den vunna skickligheten hos den tidens kartpionjärer är det inte ovanligt med liknande fel och ännu större sådana. Så ännu undflyr detta gränsmärke oss som vill finna ett säkert belägg för platsen. Det alternativa korset, inhugget i den släta berghällen, skall finnas drygt 500 m. öster om Stången och knappt 100 m. norr om dagens gränslinje. Den platsen vore intressant att  besöka.