Gudfadern drämmer till

I en demokrati förväntas en statsman vara något av en förebild för den ansvarsfulle medborgaren. Det kravet känner knappast ryske premiärministern Putin på sig. I TV kunde vi nyss se hur han tvingade landets störtrikaste oligark att skriva under ett av denne oönskat avtal. Offrets ansiktsuttryck lämnade inget övrigt att önska vad gällde katastrof, gruelse och offentlig förödmjukelse. Stelnat och askgrått gav det en bild av den yttersta fasa.
Så skarp kontrast mot ett rättssamhälle där avtal undertecknas frivilligt mellan parterna. Den folkvalda församlingen stiftar lagarna och lämnar åt ett fristående rättsväsende att döma sådant, som är lagvidrigt. Så helt annorlunda under Putin. Hans agerande är mums för ryska maffian. Som lärare, förebild och torped. Säkert väcks avunden på sina håll. Tänk om vi kunde vara lika effektiva!
Genom den helt statskontrollerade mediaapparaten får alla ryssar genom TV-bilderna en repetition: det är bäst att lyda när den/de, som har makt att förgöra, står för hotet.
Skadorna på det ryska samhället är irreparabla för lång tid framåt.
Läs på SvD.se om händelsen.

Integration eller kulturell förvirring?

Nyss såg jag en kvinna, strax under de 20, som genom sin klädsel förorsakade att jag tittade en gång extra. Mina ögon föll på akterkastellet, som doldes under en lång vit tröja. Inget märkligt så långt. Men plötsligt såg jag att byxorna, jeans med ben av megavid modell, inte bara hängde lågt på rumpan. De var åtdragna under rumpan. Sedligt doldes dessbättre trosan (som jag antar) av ovannämnda tröja. Upptill bars svart slöja med tyg också över pannan. Den enda hud, som blottades var händerna och en del av ansiktet.

Syndigt att visa hud men inte att släppa ner byxorna?

Att visa eller inte visa, det är frågan.

Var är den jämlika skolan?

Att alla barn och ungdomar ska ha lika förutsättningar att utveckla sina talanger och att genom utbildning lägga en grund för karriärer, som leder till goda liv och har varit en grundbult i svensk utbildningspolitik alltsedan efterkrigsåren. Ännu en bekräftelse på att denna inriktning har övergivits av Alliansen ges i tidningen Skolvärlden 12 mars 2009.

Företaget My Academy säljer läxhjälp för 620 - 780 kr för 90 min. För åldrarna t o m 16 år godkänner Skatteverket kostnaden som hushållsnära tjänst. De insatser, som pedagoger av varierande utbildning svarar för, betraktas samtidigt som barnpassning!

När skatteavdraget är gjort återstår halva kostnaden. Välbärgade föräldrar får alltså en subvention för att deras ättelägg ska komma närmare köttgrytorna. Att föräldrar har ambitioner för sina barn är inte fel. Men det finns ingen anledning för staten att subventionera detta på bekostnad av de skolelever, som är i mycket större behov av stöd för att klara sina hemuppgifter.

Ta bort skattesubventionen för de redan gynnade! Återinför en likvärdig skola i vårt land!

Läs artikeln här:
Skolvärlden

Neandertalaren kunde tala

I Sveriges Radios "Vetenskapsradion" intervjuades professor Svante Pääbo, Max Planckinstitutet, Leipzig, om nya rön angående Neanderthalmänniskan. Forskarna har nu funnit att hon antagligen kunde tala.

Det var väl vad man kunde vänta sig. Det hörs ju redan på namnet. Att hon kunde tala...

Kaviarens relativa sötma

Vid kvällstéet idag gav mig mina smaklökar en plötslig schuuuss!, och en helt ny upplevelse.

Min vana trogen hade jag tvesovlat min smörgås - ja, faktiskt denna gång trippelsovlat, d v s lagt på tre olika pålägg. Dock inte lager på lager, utan rökt korv, rabarbersylt och dillkaviar fick ta var sitt område i anspråk.

Kaviar är ett av mina standardpålägg. Alltid har jag betraktat den som präglad av en tydlig sälta. Oftast bjuder mig traditionen att inta det salta i inledningen av en måltid. Men efter att nu först ha tagit mig en tugga av Onsalakorven, högg jag in på sektorn täckt med dillkaviar.

En intensiv sötma!! spred sig i gommen. Hur kan det vara möjligt? Jag läste på innehållsförteckningen på tuben, och faktiskt: socker är den tredje största ingrediensen, efter fiskrom och rapsolja, men före vatten och potatisflingor.

Vad lär oss detta? Att ibland kombinera mat på ett icke ortodoxt sätt och nya världar ska öppna sig.