I dagens göteborgsupplaga av Metro beskyller tidningen vissa namngivna gymnasieskolor för att bjuda på MVG. Dessa skolor uppges vara generösa med betygen. Länken leder till Metro.se, som har rubriken "Här är de värsta MVG-syndarna". Sedan presenteras listor med skolor, både regionvis och nationellt. Alltså: alla skolor med de högsta andelarna MVG skulle sätta felaktiga betyg!
Utgångspunkten är minister Björklunds uttalande att inspektionen ska utökas för att komma till rätta med betygsinflation. Jämförelse mellan nationella prov och betyg indikerar att vissa skolor är generösa mot eleverna, d v s bjuder på betyg, som inte eleverna når upp till med sina studieprestationer.
Metro är sedan vårdslös med orden och får det till att att alla dessa skolor, som enligt statistiken har flest MVG, sätter högre betyg än vad eleverna är värda. Det är närmast förtal. Skolornas varumärken kan lida skada, de kan tappa elever och hundratusentals kronor i elevpeng på tidningens vårdslöshet.
söndag 9 augusti 2009
Ålderstecken
Till blåbärsskogen tog jag för första gången denna sommar med mig en liten ihopfällbar stol att sitta på - för att spara ryggen vid de bärrika buskar, som tvingar en till att bli kvar alltför länge i samma ställning.
Alternativ finns förstås: sitta på huk eller på knä, eller sitta på ändan på marken och få blåbärsfläckar på byxorna. Men denna nya lösning fungerade som tänkt. Variationen i angreppslägena vid det dignande riset sparade ryggen. Kan ändå inte låta bli att tänka på att jag har passerat en gräns. Jag använder ett hjälpmedel, som jag aldrig förr har känt något behov av.
Men än är det inte kört. Igår plockade jag svarta vinbär i timmar - utan stol!
Alternativ finns förstås: sitta på huk eller på knä, eller sitta på ändan på marken och få blåbärsfläckar på byxorna. Men denna nya lösning fungerade som tänkt. Variationen i angreppslägena vid det dignande riset sparade ryggen. Kan ändå inte låta bli att tänka på att jag har passerat en gräns. Jag använder ett hjälpmedel, som jag aldrig förr har känt något behov av.
Men än är det inte kört. Igår plockade jag svarta vinbär i timmar - utan stol!
söndag 12 juli 2009
Trög start ger snabb avslutning
Bragder på idrottsbanan är alltid roliga att uppleva. Igår gav oss Johan Rogestedt, Stenungsund, en glimrande uppvisning i hur 800-meterslopp ska löpas. Under ungdoms-VM i Italien tog han helt överraskande guldet före bl a två kenyanska löpare. När startskottet gick ståtade han, nåja - redovisade - han, det svagaste personbästat i fältet.
Johan startade försiktigt och la sig sist i fältet. Som så många gånger förr visade sig detta vara den bästa taktiken just på denna distans. Den långsamma inledningen förskjuter mjölksyraansamlingen i musklerna, vilket förstås är en stor fördel på upploppet, där den med piggast ben vinner. Dessutom undviker löparen ryckigt tempo och vårdslös löpning; det senare ledde också denna gång till avgörande fall för en av konkurrenterna.
Grattis Johan till ett taktiskt fulländat lopp!
Läs påGP.se om svenska friidrottsframgången.
Johan startade försiktigt och la sig sist i fältet. Som så många gånger förr visade sig detta vara den bästa taktiken just på denna distans. Den långsamma inledningen förskjuter mjölksyraansamlingen i musklerna, vilket förstås är en stor fördel på upploppet, där den med piggast ben vinner. Dessutom undviker löparen ryckigt tempo och vårdslös löpning; det senare ledde också denna gång till avgörande fall för en av konkurrenterna.
Grattis Johan till ett taktiskt fulländat lopp!
Läs på
tisdag 7 juli 2009
Gymnasievalet - föräldrarnas sak
Denna vecka tjänstgör jag på göteborgska Vägledningscentrums drop in. Uppgiften för oss studie- och yrkesvägledare är att svara på frågor om elevers intagning till gymnasieskolan. En del vill ändra sina val, och då tar vi hand om det. De flesta ärenden startar med ett telefonsamtal.
Det slår mig hur ofta det är mamma, som ringer om tonåringens studieval. Nio gånger av tio ringer en förälder. Man kan tycka att 15 - 16-åringar skulle ha självförtroende och förmåga att själva greppa luren, och föra fram sitt ärende. Men så verkar det inte ligga till. Vad kan ligga bakom detta?
Jag tänker på begreppet "curlingföräldrar", som för några år sen lanserades av den danske psykologen Bent Hougaard. Han ser att föräldrar i allt större utsträckning sopar banan för sina barn, och tonåringar, så att dessa ska undvika att konfronteras med alla svårigheter och misstag. Risken är att dessa, som aldrig stött på motigheter, sen i vuxenlivet finner sig vara inkompetenta när allt inte går som på räls.
Tidningen Chef skrev nyss om en undersökning man låtit göra bland chefer. Den visade att många av dessa hade mött föräldrar, som infann sig på arbetsplatsen, och ville förhandla om lön, arbetsförhållanden (scheman t ex) m m för sina nyvuxna barn!
Vad kan vara förändrat i samhället för att sådana här trender ska uppkomma? Kan det vara så att samhället är mera komplicerat, så att den vuxnes erfarenhet och kunskap måste till. Vad gäller valet av gymnasieutbildning kan det det stämma. I de flesta delar av landet har niorna två- eller tresiffriga antal valalternativ att ta ställning till. Detta genom att gymnasieutbildningen har förts över till marknaden. Genom intensiv marknadsföring konkurrerar både kommunala och fristående skolor om elevernas huvuden. Den normale tonåringen är inte mogen för att fatta välgrundade beslut mellan fler än några stycken alternativ. Så föräldrarna, som förstås är intresserade av att det ska gå bra för barnen, rycker in, och får sen ett styvt jobb med att sätta sig in i för- och nackdelar med olika skolor. De ambitiösa följer med sina barn på ett antal öppet hus-besök på tänkbara skolor.
En annan samhällelig förändring är mer oroväckande. Om inte medborgaren litar på att skolan är jämlik över landet, att vuxna behandlar unga hederligt (t ex undviker att lura dom på sommarjobbet), att generella regler följs av samhälleliga organ eller att man får sin rätt utan korruption - då är det fullt förståeligt att mobilisering av familjen krävs. Som i ett förmodernt samhälle där klankulturen råder. Staten och rättssamhället är svagt. Tilliten och banden människor emellan är försvagade. Detta verkar inte så lovande för framtiden. Men, vem har sagt att utvecklingen alltid måste gå framåt? Dä årdner sä kanske till sist ändå.
Det slår mig hur ofta det är mamma, som ringer om tonåringens studieval. Nio gånger av tio ringer en förälder. Man kan tycka att 15 - 16-åringar skulle ha självförtroende och förmåga att själva greppa luren, och föra fram sitt ärende. Men så verkar det inte ligga till. Vad kan ligga bakom detta?
Jag tänker på begreppet "curlingföräldrar", som för några år sen lanserades av den danske psykologen Bent Hougaard. Han ser att föräldrar i allt större utsträckning sopar banan för sina barn, och tonåringar, så att dessa ska undvika att konfronteras med alla svårigheter och misstag. Risken är att dessa, som aldrig stött på motigheter, sen i vuxenlivet finner sig vara inkompetenta när allt inte går som på räls.
Tidningen Chef skrev nyss om en undersökning man låtit göra bland chefer. Den visade att många av dessa hade mött föräldrar, som infann sig på arbetsplatsen, och ville förhandla om lön, arbetsförhållanden (scheman t ex) m m för sina nyvuxna barn!
Vad kan vara förändrat i samhället för att sådana här trender ska uppkomma? Kan det vara så att samhället är mera komplicerat, så att den vuxnes erfarenhet och kunskap måste till. Vad gäller valet av gymnasieutbildning kan det det stämma. I de flesta delar av landet har niorna två- eller tresiffriga antal valalternativ att ta ställning till. Detta genom att gymnasieutbildningen har förts över till marknaden. Genom intensiv marknadsföring konkurrerar både kommunala och fristående skolor om elevernas huvuden. Den normale tonåringen är inte mogen för att fatta välgrundade beslut mellan fler än några stycken alternativ. Så föräldrarna, som förstås är intresserade av att det ska gå bra för barnen, rycker in, och får sen ett styvt jobb med att sätta sig in i för- och nackdelar med olika skolor. De ambitiösa följer med sina barn på ett antal öppet hus-besök på tänkbara skolor.
En annan samhällelig förändring är mer oroväckande. Om inte medborgaren litar på att skolan är jämlik över landet, att vuxna behandlar unga hederligt (t ex undviker att lura dom på sommarjobbet), att generella regler följs av samhälleliga organ eller att man får sin rätt utan korruption - då är det fullt förståeligt att mobilisering av familjen krävs. Som i ett förmodernt samhälle där klankulturen råder. Staten och rättssamhället är svagt. Tilliten och banden människor emellan är försvagade. Detta verkar inte så lovande för framtiden. Men, vem har sagt att utvecklingen alltid måste gå framåt? Dä årdner sä kanske till sist ändå.
torsdag 2 juli 2009
Önskar regn
Vid hällmarken möts jag av gapande munnar.
Mellan de bara fläckarna av hårt berg är jordtäcket tunt. Det ger fäste och näring åt lågväxande gräs och örter, mestadels redan vissnat. I någon försänkning kontrasterar mera vattenkrävande mossa mot den vanliga grässvålen. Detta är extrema miljöer. När solen skiner, strålar den utan barmhärtighet från tidig timma till sen kväll. När det regnar dränks allt, som växer och det har bara att anpassa sig till ett överflöd av fukt för lång tid framåt.
Är störtfloden välkommen? Ja, jag tror det. Av den utdragna torrperioden torkar jordsvålen ut. Det övre skiktet drar ihop sig mera än undersidan, som skyddas av fukten en längre tid. Kanten av jordfläckarna rullar sig uppåt och inåt, som mest häver sig kanten 7 – 8 cm upp från berghällen. Undersidan är svart, tunn, och påminner inte så lite om flagor av tjärpapp. Dessa svalg kring jordytornas ytterkrets gapar törstande i väntan på väderomslaget. Och jag förstår vad som händer när åskmolnet släpper ner sin tunga last över platsen.
De flödande strömmarna rinner utan oro rätt ner i gapen, som strax slår igen! Vattnets enda väg ut står att finna genom gräsens finaste rottrådar, upp genom stjälkarna, ut i blad och blomma. Avdunsta långsamt...
Om inte det av torkan förhårdade tunntäcket hade tagit till detta knep med gapen, hade mycket av störtregnet istället med fart runnit denna vegetation förbi, till förmån för lägre liggande marker. Till de som redan har sitt på det torra (häpp!), d v s. har fukt och näring för den bästa växt!
Växtligheten beter sig (också) som rovdjur. Tänk på det du, som påtar i din trädgård...
Mellan de bara fläckarna av hårt berg är jordtäcket tunt. Det ger fäste och näring åt lågväxande gräs och örter, mestadels redan vissnat. I någon försänkning kontrasterar mera vattenkrävande mossa mot den vanliga grässvålen. Detta är extrema miljöer. När solen skiner, strålar den utan barmhärtighet från tidig timma till sen kväll. När det regnar dränks allt, som växer och det har bara att anpassa sig till ett överflöd av fukt för lång tid framåt.
Är störtfloden välkommen? Ja, jag tror det. Av den utdragna torrperioden torkar jordsvålen ut. Det övre skiktet drar ihop sig mera än undersidan, som skyddas av fukten en längre tid. Kanten av jordfläckarna rullar sig uppåt och inåt, som mest häver sig kanten 7 – 8 cm upp från berghällen. Undersidan är svart, tunn, och påminner inte så lite om flagor av tjärpapp. Dessa svalg kring jordytornas ytterkrets gapar törstande i väntan på väderomslaget. Och jag förstår vad som händer när åskmolnet släpper ner sin tunga last över platsen.
De flödande strömmarna rinner utan oro rätt ner i gapen, som strax slår igen! Vattnets enda väg ut står att finna genom gräsens finaste rottrådar, upp genom stjälkarna, ut i blad och blomma. Avdunsta långsamt...
Om inte det av torkan förhårdade tunntäcket hade tagit till detta knep med gapen, hade mycket av störtregnet istället med fart runnit denna vegetation förbi, till förmån för lägre liggande marker. Till de som redan har sitt på det torra (häpp!), d v s. har fukt och näring för den bästa växt!
Växtligheten beter sig (också) som rovdjur. Tänk på det du, som påtar i din trädgård...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)